Ska man inte vara utvilad efter helg?

De är måndag och jag är tröttare än tröttast. Det kan bero på full aktivitet hela helgen, eller kan, det beror på det. Jag och kroppen orkar inte!
Lördagen började med dop. Det var i Andreasgården. Stefan och jag konstaterade (igen) att vi under inga omständigheter tänker ha ett dop där. Det är inte vi, liksom. Men, det var ett trevligt dop ändå med massor av släktingar. Vi fick dock lämna kaffekalaset tidigt för att bege oss till nästa fest. Jag hade ju en del bryderier över vad jag skulle lyckas få till för partyoutfit. Det här blev det. Man tager vad man haver.





Anders 30-årsskiva var en trevlig tillställning. Jag och Stefan hamnade bredvid det andra gravida paret under middagen. Mycket trevligt. Roligaste var att även de köpt barnvagn av den galne indiern på Babyproffsen i Barkarby. Vi skrattade mycket åt indiern och åt en massa annat, framförallt när majoriteten av festdeltagarna började bli väl runda under fötterna.
Det blev så småningom tävlingsdags och jag gick all in i vanlig ordning. Sista tävlingsmomentet var kareoke och givetvis lyckades Ida lura upp mig på scenen. Sjunga tjock och nykter inför 50 personer är inte fy skam. Senare på kvällen lyckades även Benny med konststycket att få upp mig och magen på dansgolvet i någon slags latinoinsprierad pardans. Måste ha sett väldigt roligt ut.
Under kvällen blev åtskilliga klappar och pussar på magen. Jimmy och Lelle skålade även med magen. Den förstnämnde har fått för sig att det bor en Aston därinne och det slutade med att Stefan halvt hällde en drink över honom på grund av detta. Som nykter fick jag agera terapeut, mamma och, framförallt, observant. Det är roligt att följa ett blött kalas nykter. När karlar grät och omaka hångel bytte saliv i hällregnet tyckte jag att det räckte. Då var klockan två och vi åkte hem.

I går kom mamma och pappa i ottan, kändes det som fats klockan var elva. Målning och uppsättning av mikrolitväv stod på agendan. Mamma och jag konkade ut alla grundmålade lister och foder på gården och bestämde oss för att slutföra evighetsgörat. Många timmar senare låg alla lister och foder fint uppradade i ladan - MÅLADE. Det är klart och jag är så lycklig över det. Efter pizzapaus fortsatte vi målandet, men denna gång på vägg. Tillsammans grundmålade vi bebisrummet som nu alltså snart är klart. Ännu mera lycka.

Efter tio timmars slit i går var min kropp, och framförallt då rygg och ben, helt slut. Dessutom hade jag färg all over. Vi snackar fulla händer, armar, i håret och i ansiktet. Till och med på ögonlocken faktiskt. För att inte tala om fötterna. Var visst barfota när jag målade bebisrummet. Det slutade med att Stefan fick färgsanera mig för att inte hela huset skulle bli vitt.

I dag orkar jag inte mycket. Tur att jag har några timmars innestående jobb från förra veckan så att jag kan ta det piano. Ska jobba från sängen, tänkte jag, och eventuellt åka ner på kontoret en sväng bara. Passar utmärkt en dag som denna.