Jobbreunion

I dag har det varit en tuff dag arbetsmässigt så det är väldigt skönt att dagen är slut. Kom nyss hem till blodpudding, som Stefan lagat till. Jag är barnsligt förtjust i blodpudding även fast det egentligen är min typ av mat. Till ska det vara knaperstekt bacon, rivna morötter, lingonsylt och - inte minst - ett glas mjölk. Mums.

Det absolut roligaste som hänt på länge är det som sedan i går blev klart på jobbet. Jag arbetar ju halvtid och eftersom den förra vikarien för mig nu börjat plugga så behövde vi en ny ersättare med kort varsel fram till att min mammaledighet påbörjas. Det kryllar inte direkt av duktiga, lediga reportrar häruppe så det verkade ett tag som ett olösligt problem fram till att det ringdes ett samtal till en för mig mycket viktig person. Jag var 17 år första gången jag blev utskickad på ett reporterjobb. Det handlade om en trafikskola, som jag skulle skriva om minns jag, och han han som skickade iväg mig heter Lasse Klockar. De var han som var min närmaste chef när jag tog mina första trevande steg som reporter och det kom att bli många somrar för oss tillsammans på DT innan han gick i pension för några år sedan. Han har varit en otrolig läromästare, även om vi haft våra duster. "Eftersom jag chefat över dig så är det väl inte mer än rätt att du får chefa över mig", sa Lasse i fredags och tackade ja till att vikariera med mig på den halvtid så jag inte jobbar. Det är verkligen världsklass att få jobba med Lasse igen! Nu ska jag ta vara på de här två veckorna.

Trots mitt något optimistiska tänkande i förra veckan så är det fortfarande inte färdigmålat uppe. Därför ska vi slita med våra rollers nu så att det äntligen blir klart. Måleri, målera.