torsdag, augusti 06, 2009

Det är inte sant

Jag har i förra inlägget skrivit fotbolls träningen. Jag tar mig för pannan, känner hjärtat slå och den där känslan av att man gjort något fruktansvärt fel infinner sig. Det rör sig naturligtvis om fingerslint vid tangenterna, för jag skulle verkligen aldrig särskriva fotbolls träningen. FOTBOLLSTRÄNINGEN är det korrekta. Naturligtvis.

Lustigt att detta inträffar samma dag som jag på riktigt funderar över exakt hur dåliga folk är på att stava efter att ha kollat facebookvännernas uppdateringar. Jag undrar var alla var under svenskaundervisningen i skolan? När mitt barn börjar skolan kommer jag försynt att fråga läraren om inte denna kan lägga lite extra vikt till särskrivningar.

Tänk så här; bättre att skriva ihop än att skriva isär. Jag blir tokig!

4 kommentarer:

Lena sa...

Håller med, blir helt galen på dessa särskrivningar!

Nina sa...

Äsch, vem orkar bry sig om stavning?. En yrkesskada kanske? Bara det går att läsa så är det fine för mig.

Och vem orkade hänga på svenskalektionerna när man kunde stå ute och tjuvröka ;)

Puss

Sofia sa...

Lena: skönt att vi är fler! :)

Nina: Jo, visst är det en yrkesskada. Men jag kan inte förstå hur gemene man kan ha så svårt för just särskrivningar. Fast det är konstigt egentligen, att jag kan stava med tanke på hur mycket man tjuvrökte på den tiden ;)

Sol Jenny sa...

ja nog är det arbetsskada alltid. Själv går jag runt och irriterar mig på alla som envisas med att ha syntetiskt löshår... eller löshår i överhuvudtaget som inte klippts in och därför ser ut just som löshår FY!!!
När jag jobbade på kyrkogården kunde jag inte se en oränsad rabatt. Efter min tid på tidningen redigerade jag allt jag läste och när jag stod i leksaksaffären irriterade jag mig på oredan i andra affärer...
Tror ni man kan få erstättning för dessa arbetsskador???!!!
Kram