Sista kräftisen

Det är redan måndag och det betyder att det varit helg. Vi var ju på psykoprofylaxkurs fredag och lördag. Det var så jävla bra. Jag saknar ord för att beskriva hur mycket coolare jag känner efter att ha gått den. Det handlade väldigt mycket om avslappning och hur man uppnår det. Dels genom andning och dels genom mental förberedelse. Som alla vet så gör ju allt ondare om man spänner sig. Så också en förlossning. Jag tror verkligen att man kan få en bättre förlossning om man kan slappna av, sen är frågan om man kan uppnå det. Det gäller, precis som med allt annat, att öva. Öva och återigen öva! Stefan tyckte också att den var super och beskrev att han kände sig mycket mer redo och inte minst delaktig. Fokus ligger nämligen på att förlossningen är ett teamwork där pappan har en mycket viktig roll. Jag skulle kunna prata och skriva hur mycket som helst om den här kursen men det blir nog inte så roligt att läsa om. Så är det någon som är nyfiken så får ni fråga. Och ni gravida - gå den!

I lördags hann vi även med sista kräftskivan för i år. Det var vi grannar som slog oss samman på Patricia och Tobbes loge. Medverkade gjorde även Tony & Annika, Maria & Per, Hasse, Jimmy och Jörgen. Det vill säga alla de bästa grannarna. Det var verkligen hur trevligt som helst! Och gott.

Jag bidrog med foccaia; en med chévre och rosmarin och en med basilika och vitlök.


Magen, jag och foccatian på väg till logen.


Kvällens värd var sannerligen glad och agerade lekledare.


Det var stämningsfullt på logen med alla tända ljus.


Det var både brain and body i de olika lekdelarna. Jimmy och Per fick hänga i taket ett tag. Jimmy, mitt lags representant vann!


Jag, Annika och Hans kastade dart för vårt lag. Jag kammade ihop 79 poäng och vann. Mäkta stolt.


Tony och Jimmy


Vi hittade två mycket festliga fiskar som det så klart togs en himla massa bilder med.



Team Annika vann hela tävlingen och lyckas här med ett lagfoto.


Den vackra värdinnan.


Vid ett kunde jag knappt hålla ögonen öppna och gick hem och sov. Stefan ramlade hem vid femtiden och hade nog vissa problem med att gå upp och sälja sin skoter i går morse. Det känns ganska onödigt att ha en riktig racerskoter för en person när vi inte lär åka så mycket i vinter (heller).
Söndagen ägnades åt att ta det lugnt för min del. Var obeskrivligt trött. Lyckades dock svänga ihop en smarrig kantarellpasta på kvällen. Det är ju svampår i år och jag fick leverans av mamma häromdagen. Just svampplockning känns inte som min gren i år. Tur att man har en så snäll mamma som gärna delar med sig.

I dag har jag varit on the road. Åt lunch med kollegan Svempa i Rättvik innan jag träffade en person som jag bara sett på TV och i tidningar tidigare. Det blev ett långt men trevligt möte. Väl hemma igen blev det mer kantarellätning innan mamma och pappa kom förbi på fika. Nu funderar jag på om jag ska kolla på film i soffan eller sängen.

Psykoprofylax

Svisch sa det, och ännu en vecka till ända. Det drar ihop sig... och jag längtar så sjukt mycket. Längtar till och med till förlossningen, eller nja, jag ser fram emot den med skräckblandad förtjusning. Tack för alla kommentarer angående smärtlindring. Vissa verkar dock ha missuppfattat mig något; min inställning är att inte ta epidural men det är bara min inställning. Jag har aldrig påstått mig veta att jag klarar av det utan.

Jag tror mycket på det här med mental förberedelse. Jag kan ju aldrig veta hur det blir, hur jag reagerar och så vidare men jag kan försöka ha de bästa förutsättningarna. Min BM och jag har pratat mycket om att vara utvilad, både fysiskt och psykiskt och hon berättade att många som upplever förlossningen som väldigt jobbig inte var utvilade, av många anledningar. Hon sa också att de som har de värsta smärtupplevelserna efteråt var de som tog epidural, just för att det lurar kroppen så mycket. Hur som helst så blev det väldigt passande så att Profylaxgruppen i Sthlm har premiär för sin psykoprofylaxkurs i Mora i dag och i morgon och vi ska naturligtvis dit. Jag tror på profylax! Och jag tror på att lägga kraft på mental förberedelse. Min kollega och hans tjej har gått en liknande kurs och de hade väldig stor nytta av det under förlossningen, detta trots att det var en mardrömsförlossning. Även barnmorskorna på föräldrautbildningen talade gott om det här, att det faktiskt märks på de par som gått en sån här kurs, både för mamman och pappan. Mamman, av förståeliga skäl, och pappan för att han kan vara mer delaktig i förlossningen. Det ska med andra ord bli spännande med kurs, tre timmar i kväll och tre i morgon.

Magen i midsomras

Nejmen, Ludde lillebror har fått tummen ur och i alla fall skickat två av flera bilder han tog på mig och magen i midsomras.

Snart kommer han hem och ska få ta fler.

Hatar färg men ser fram emot spa

I dag har jag varit med om ett antiklimax utan dess like. Vi färdigmålade övervåningen igår tillsammans med mamma och pappa... trodde vi ja. Nog för det såg aningen flammigt ut i går men vi tänkte att det skulle lägga sig när färgen torkat. Icke. Jag vaknar alltså och inser att vi får lov att måla en jävla gång till och att det alltså inte går att lista och sätta in dörrarna i dag som planerat. Fy fan alltså. Det blir till att gå ett till fyspass däruppe.

Han den där jag bor med kom hem häromdagen med en liten lapp där det stod att jag skulle infinna mig på spa i morgon eftermiddag. Han hade bara glömt den lilla detaljen att vi ska på psykoprofylaxkurs då. Istället har jag bokat om spa:t till i eftermiddag och det ska bli så himla skönt. Även fast jag inte har direkt ont någonstans av den extra tyngden så är jag trött i kroppen, helst efter all målning. Därför ska det bli skönt att bli bortskämd. Tack min finaste älskling!

I går var det andra gången på föräldrautbildningen. Vi fortsatte på temat förlossning och kom även in på smärtlindring. Trots att vi inte ska föda på Mora BB så fick vi ta en tur på förlossningsavdelningen. Åh vad jag hade velat komma dit och inte åka till jävla Falun. Jag har nu intagit en mycket negativ inställning till Falun och det är inte bra för mig själv, är jag medveten om. Inte blir det bättre när de berättar att de är rekordmånga som ska föda i september/oktober. Oflyt! Det lär nämligen bli trångt på BB. Roligaste är att jag träffade både en kommunalpolitiker och en barnmorska igår som båda sa: "Åk till Mora ändå, det finns personal och utrustning till att förlösa". Tja, man kanske skulle göra det? Har även, faktiskt, lurat på andra alternativ. Som privata alternativ. Så jävla typiskt att vi inte har något privat BB i sosse-Dalarna. Vi har diskuterat BB Stockholm som ju har gott rykte. Åh vad jag bara vill att Mora BB ska öppna igen!
I alla fall så tycker jag att föräldrautbildningen är intressant och efter gårdagens genomgång blir jag ännu mer säker på att jag inte ska ha något ryggbedövning. Dels är jag rädd för själva sticket i ryggen och dels så vill jag inte stänga av kroppen, vilket den där bedövningen ju gör. Nu vill jag ha era kommentarer igen, vad har ni för erfarenheter av smärtlindring?

Nu ska jag åka ner till kontoret och så småningom möta upp fina Tin för en lunch med sedvanlig update.

Jobbreunion

I dag har det varit en tuff dag arbetsmässigt så det är väldigt skönt att dagen är slut. Kom nyss hem till blodpudding, som Stefan lagat till. Jag är barnsligt förtjust i blodpudding även fast det egentligen är min typ av mat. Till ska det vara knaperstekt bacon, rivna morötter, lingonsylt och - inte minst - ett glas mjölk. Mums.

Det absolut roligaste som hänt på länge är det som sedan i går blev klart på jobbet. Jag arbetar ju halvtid och eftersom den förra vikarien för mig nu börjat plugga så behövde vi en ny ersättare med kort varsel fram till att min mammaledighet påbörjas. Det kryllar inte direkt av duktiga, lediga reportrar häruppe så det verkade ett tag som ett olösligt problem fram till att det ringdes ett samtal till en för mig mycket viktig person. Jag var 17 år första gången jag blev utskickad på ett reporterjobb. Det handlade om en trafikskola, som jag skulle skriva om minns jag, och han han som skickade iväg mig heter Lasse Klockar. De var han som var min närmaste chef när jag tog mina första trevande steg som reporter och det kom att bli många somrar för oss tillsammans på DT innan han gick i pension för några år sedan. Han har varit en otrolig läromästare, även om vi haft våra duster. "Eftersom jag chefat över dig så är det väl inte mer än rätt att du får chefa över mig", sa Lasse i fredags och tackade ja till att vikariera med mig på den halvtid så jag inte jobbar. Det är verkligen världsklass att få jobba med Lasse igen! Nu ska jag ta vara på de här två veckorna.

Trots mitt något optimistiska tänkande i förra veckan så är det fortfarande inte färdigmålat uppe. Därför ska vi slita med våra rollers nu så att det äntligen blir klart. Måleri, målera.

Dagens chock

Jävlarns vad hormonerna spökat i dag. Vill mest gråta, känns det som. Väldigt, väldigt chockerande så stod Försäkringskassan för dagens glädjeämne. De godkände nämligen sjukskrivningen på halvtid. Sånt får man vara glad över i dessa dagar. Nog för att jag tycker att det var helt rätt att skärpa upp det hela från alla bidragsfuskare för några år sedan, men det finns väl något mellanting? Nåja, den här gången tycker jag att de fattat ett bra beslut. Nu slipper jag oroa mig för det, för oroat mig det har jag. En masse.

Nu ska jag äta sushi och försöka få ett bra avslut på den här dagen i soffan.

Regnställ...

.. i fredags för att skydda mot hällregnet funkade bra.



... men den lilla kimonon som jag vanligtvis bor i går sådär bra över magen. Själva grejen med att skyla sig går ju förlorad när allt sticker fram. Liksom.

Beroendeinsikt

Båda mina mailar är det något fel på. Så vänner, bekanta och jobbbekanta; om ni försöker maila mig så går det inte i dag. Och data-Jonas är inte tillbaka förrän måndag. Skiiit. Jag inser n hur fruktansvärt beroende jag är av min mail. Tragiskt. Kanske är nyttigt att vara utan den i helgen, vem vet. Å andra sidan är det inte så många som mailar under helgerna så det är väl först på måndag abstinensen blir svår om det hela inte fixas.
Positivt med det hela: Jag har fått hur mycket som helst gjort under eftermiddagen.

Fredag igen

En vecka till har gått. En vecka närmare BF. Underbart att tiden går så snabbt! Ska bara jobba fyra veckor till nu, halvtid. Sen är det väntan. Vecka 34... kändes som mil iväg den 31 januari när det blev plus på stickan.

I går var det en härlig dag med mor. Som vanligt nuförtiden så var jag entusiastisk och och tänkte i dag klarar jag många timmars shopping. Well, det blir ju inte riktigt som förr, då jag kunde gå långa shoppingpass utan problem. Jag minns en gång då vi var på i Cebu city på Filippinerna och jag släpptes in i det största shoppingscenter jag någonsin sett. Vi snackar typ tio plan där varje plan var som en fotbollsplan. Tolv timmar senare hämtades jag upp i taxi. Då hade jag med mig två rosa resväskor som jag "tvingats" handla för att få med mig alla påsar (det bör tilläggas att det var löjligt billigt). I alla fall så hade jag inte ätit eller druckit under den här tiden för att spara tid. Här bör det tilläggas att det i januari är uppemot 40 grader varmt och väldigt hög luftfuktighet på Filippinerna. I taxin tillbaka på hotellet tappade jag färg och domnade bort. Mamma fick stanna taxin vid ett supermarket, lägga mig bak i taxin och hälla in Coca Cola i munnen på mig för att jag skulle vakna till. Så var det inte riktigt i går.

Vi skrotade Uppsalaplanerna av den enkla anledningen att jag aldrig skulle orka, plus att vi kom fram till att det skulle bli billigare i Valbo. Det blev många timmar på Ikea innan vi rullade ut två överfulla vagnar till bilen. Vi konstaterade att vad man än handlar på Ikea så känns det alltid som man får massor för pengarna. Gårdagens bästa köp för min del är definitivt lampan PS Maskros, 85 cm i diameter, som kommer bli ett tjusigt smycke i vårt trapphus när det blir klart alldeles snart. Ett annat bra köp var en ny matta till köket. Ska lägga upp bilder! Fick också med mig 60 galgar hem. Vi har haft en liten diskussion här. Något som kan störa mig kopiöst mycket är nämligen udda galgar. Jag vill ha lika samma galgar i en garderob och definitivt i ett dressingroom där ju galgarna syns. Stefan tycket som vanligt att det är onödigt att köpa nya galgar när vi redan har så många, men i går var ju inte han med så det blev ett 60-tal nya vita fina trägalgar.

Efter Ikea stod en obligatorisk spaning i köpcentret bredvid. Mamma hatar att vara där och tyckte att det var positivt att jag dels inte kan köpa en massa kläder eftersom jag inte får på mig dem och dels att jag inte orkar gå särskilt länge innan jag får ont/blir trött. Mycket riktigt så tog det inte särkilt lång tid innan vi kunde åka hemöver. Det blev ett stopp i Falun på Babyproffsen och en spontanfika på Wayne´s som kostade 200 riksdaler i p-böter. Jävla skit!

Hemma igen slet pappa och Stefan med den sista microlitväven på väggarna (man har det under färgen för att få en bra och hållbar vägg). Nu ska alltihopa grundmålas och sen färdigmålas. Räknar iskallt med att vara klar till på typ måndag.

Nepp, nu ska jag sticka på reproteruppdrag. Härligt att det är fredag och att den den hemska värmen som kom temporärt igår har försvunnit, I like it cold.

Inköpsdag

I morse (läs; för en timme sedan, vid kvart i sex) hade jag på riktigt lust att mörda min sambo som är på så jävla högljudd på morgonen att hälften vore nog. Det är något fel på honom, på riktigt. Hur som helst så kunde jag inte somna om efter hans bullrande utan var klarvaken fast ändå så trött att det sved. Jag hade så mycket behövt den 1,5 timme som jag planerat att sova till, i dag är det nämligen inköpsdag med mor. Vi ska åka till Ikea. I nuläget har vi inte bestämt om det blir Ikea Gävle eller Ikea Uppsala, som mamma säger "vi får se hur de känns när vi åker förbi Valbo". Jepp. Hade varit underbart kul att ta Uppsala, dels för att Ikeat där är landslags i jämförelse med Valbo, och dels för att vi då hinner med en lunch/fika med Ludde lillebror.

Föräldrakursen i går var informativ och ganska intressant. BM hade ett finfint bäcken och tillhörande bebis i plast och så visade hon hur barnet tar sig ut, temat för eftermiddagen var alltså förlossning. Nästa gång ska vi prata smärtlindring. Stefan kände så klart igen alla fem, sex par på kursen. På riktigt känns det som att han känner alla. Var vi än är, vart vi än kommer så nog fan känner Stefan någon. Kul oftast förutom när vi ska handla på Ica på fredagseftermiddagarna och han ska prata en kvart med alla han känner igen. Det tar for ever.

Nepp, nu ska jag drick upp latten, sätta på mascaran och åka och hämta upp mor.

Föräldrakurs

Så var det dags för den obligatoriska föräldrakursen. I eftermiddag ska vi dit och det kommer säkerligen att fnissas lite, om jag känner oss två rätt. Hoppas det är några avslappnade par där. Antar också att vi får åka till Falun och kika, för de lär ju inte lyckas hosta fram några förlossningsläkare till Mora innan början av oktober.

Dagens roligaste...

... alla kategorier var när jag fick syn på min gamla DT-kollega Peter när denne var på väg in i stadens pizzerior. Jag tvärstannade Audin och mullrade in med magen och det blev kramkalas. Peter kan man skratta sig harmynt åt/med och det har jag gjort förr om somrarna när vi jobbade på Dalarnas Tidningar.

Det var också roligt när de som jobbade i pizzerian ropade mitt namn, "Sofia kan du ost på engelska". "Eh" svarade jag. Det var en engelskspråkig kund som ville ha en pizza med många olika sorters ost och det slutade med att jag fick översätta de pizzor på menyn som innehöll just mycket ost. Vardagskomik.

Nu ska jag skriva ett kort till svärfar och sen åka och äta tårta.

Dåligt väder är bra väder

Jag är sjukt mycket mer produktiv när det regnar ute och är dåligt väder och eftersom jag behöver vara just sjukt produktiv i dag så älskar jag att det är så där grått och blött. Har börjat jobbandet hemma och ska snart rulla ner till kontoret.

I går var jag så mör att jag inte orkade lyfta ett finger, typ. Sov middag och kollade sen på film (Kartellen = Bra). När det väl var dags att sova, däremot, var jag och bebisen i magen pigga som lärkor. Det blev många sängvridningar och puttar på han den snarkande bredvid innan jag somnade in. Har kommit på hur oroligt skönt det är att sova med en kudde under magen eftersom jag ligger på sidan. Det här med att sova på mage är nämligen ett minne blott.

Huvudet är fullt av inredningsidéer. Det är ju snart inflyttning i de nya rummen på övervåningen. Mest bryderier har jag med dressingroomet och har ägnat mycket hjärnkapacitet åt att fundera över om jag ska ha det klassiska sparringsystemet eller Ikeas Stolmen. Har kommit fram till att klassikern är nättast och faktiskt snyggast. Som en ekonomisk bonus så råkar vi även ha en del delar till det systemet. Perfa. Det behövs dock ändå en hel del Ikea-grejer så på torsdag åker jag och mamma i väg dit.

I dag fyller svärfar år. Grattis bäste Folke! Jag ar fått i uppdrag att fixa present och ikväll blir det tårta. Älskar tårta.

Ska man inte vara utvilad efter helg?

De är måndag och jag är tröttare än tröttast. Det kan bero på full aktivitet hela helgen, eller kan, det beror på det. Jag och kroppen orkar inte!
Lördagen började med dop. Det var i Andreasgården. Stefan och jag konstaterade (igen) att vi under inga omständigheter tänker ha ett dop där. Det är inte vi, liksom. Men, det var ett trevligt dop ändå med massor av släktingar. Vi fick dock lämna kaffekalaset tidigt för att bege oss till nästa fest. Jag hade ju en del bryderier över vad jag skulle lyckas få till för partyoutfit. Det här blev det. Man tager vad man haver.





Anders 30-årsskiva var en trevlig tillställning. Jag och Stefan hamnade bredvid det andra gravida paret under middagen. Mycket trevligt. Roligaste var att även de köpt barnvagn av den galne indiern på Babyproffsen i Barkarby. Vi skrattade mycket åt indiern och åt en massa annat, framförallt när majoriteten av festdeltagarna började bli väl runda under fötterna.
Det blev så småningom tävlingsdags och jag gick all in i vanlig ordning. Sista tävlingsmomentet var kareoke och givetvis lyckades Ida lura upp mig på scenen. Sjunga tjock och nykter inför 50 personer är inte fy skam. Senare på kvällen lyckades även Benny med konststycket att få upp mig och magen på dansgolvet i någon slags latinoinsprierad pardans. Måste ha sett väldigt roligt ut.
Under kvällen blev åtskilliga klappar och pussar på magen. Jimmy och Lelle skålade även med magen. Den förstnämnde har fått för sig att det bor en Aston därinne och det slutade med att Stefan halvt hällde en drink över honom på grund av detta. Som nykter fick jag agera terapeut, mamma och, framförallt, observant. Det är roligt att följa ett blött kalas nykter. När karlar grät och omaka hångel bytte saliv i hällregnet tyckte jag att det räckte. Då var klockan två och vi åkte hem.

I går kom mamma och pappa i ottan, kändes det som fats klockan var elva. Målning och uppsättning av mikrolitväv stod på agendan. Mamma och jag konkade ut alla grundmålade lister och foder på gården och bestämde oss för att slutföra evighetsgörat. Många timmar senare låg alla lister och foder fint uppradade i ladan - MÅLADE. Det är klart och jag är så lycklig över det. Efter pizzapaus fortsatte vi målandet, men denna gång på vägg. Tillsammans grundmålade vi bebisrummet som nu alltså snart är klart. Ännu mera lycka.

Efter tio timmars slit i går var min kropp, och framförallt då rygg och ben, helt slut. Dessutom hade jag färg all over. Vi snackar fulla händer, armar, i håret och i ansiktet. Till och med på ögonlocken faktiskt. För att inte tala om fötterna. Var visst barfota när jag målade bebisrummet. Det slutade med att Stefan fick färgsanera mig för att inte hela huset skulle bli vitt.

I dag orkar jag inte mycket. Tur att jag har några timmars innestående jobb från förra veckan så att jag kan ta det piano. Ska jobba från sängen, tänkte jag, och eventuellt åka ner på kontoret en sväng bara. Passar utmärkt en dag som denna.

Varför...

... drömmer jag att jag är på Solvalla och sitter i möte med Claes Malmberg?

Har smackat frukost med extra allt. Benny är här och pratar teknik med Stefan och lite annat med mig.

Nu står jag inför problemlösning. Har ett gediget partyklänningsbestånd men vilken av dem går över magen? Tror på en av "the little black dresses".

Värsta bästa

Det är verkligen världsklass att ha en blogg där man kan ventilera och ställa frågor för man får ibland så kloka svar. Tack för alla kommentarerna! Börjar ana att det nog är förvärkar för den där smärtan i livmodern har satt in även under dagen. Känns lite tidigt i vecka 33 men vad vet jag. Vi konstaterade under middagen att båda vi två, våra syskon och även föräldrar är för tidigt födda. Ludde lillebror så tidigt som i vecka 32. Mamma har konstaterat flera gånger att jag hade fått redan om det var som när hon fick Ludde. Jag har kontrat med "Ja, och det är ju inte så stora fel på honom". Haha (bör tilläggas att han alltså är helt hundra och aldrig haft några svårigheter trots tidig start).

Känns som att det gått inflation i "Nu är det fredagsmys"-sången. Men den passar ju rätt bra. Vi (läs: jag) dammade av en gammal 80-talsklassiker till fredagskäk; curryfläskfilé med banan och jordnötter i ugn. Gräddigt, ostigt och gott. I alla fall ett tag till jag mådde illa. Efter det fick jag en sjukt välbehövlig massage på två timmar medan vi såg en film. Mys.

I morgon är det stora kalasdagen och festligheterna avlöser varandra. Först ut har vi Stefans kusins Dennis sons dop. Snabba puckar sen, hem och byta om till partystassen och Anders 30-årskalas i bystugan. Benny tyckte häromdagen att 25 personer skulle ha förkrök här. Det tyckte jag och Stefan lät sådär så det hela är flyttat till Proppe, puh. I morse var Benny desto gulligare när han messade att det skulle komma en till gravid på festen, så att jag inte behövde känna mig ensam. Haha.

Krämpor

Har varit förskonad från diverse gravidkrämpor. Tills nu. Andra natten i rad jag vaknar med fruktansvärda ryggsmärtor. Det trycker och molnar och gör riktigt ont. Väckte Stefan för att få sympati, som nog trodde att det var lite allvarligare än vad det var eftersom han sprang ner i källaren och hämtade massa mjuka filtar. Vad skulle han med de till liksom? Nåja, efter lite knådning släppte det hela, för att komma tillbaka ett par gånger under natten. Nu på förmiddagen har smärtan vandrat till nedre delen av magen, alltså typ i livmodern där det spänner. Nu hoppas jag att det gjort ont klart för i dag. Foglossning, vad tror ni? Måste läsa på lite!

Nu ska jag ut on the road. Älskar verkligen att köra bil.

Some pics

Galet produktiv kväll! Har aldrig riktigt fått den där känslan som alla snackar om, den där om att man vill bona om sitt bo i slutet av graviditeten. Förrän nu. Nu vill jag bli klarklarklar. Därför målade jag och mamma lister i en rasande fart. På söndag är nästa måleripass och då tror jag även att jag hinner med första strykningen av bebisrummet. I det satte nämligen Stefan och pappa klart väven medan svärfar satte i alla salningar på övervåningen. Nu är det nedräkning till jag får ringa ett efterlängtat samtal... det till något städbolag och beställa fönstertvätt. Eftersom våra nya fina fönster kommer från snickeri är det i princip omöjligt att få dem rena. Därför tänker jag kalla in expertis.

Some pics:
Jag har köpt ett par nya skor från dalaclogs. Silvstedt har ett par likadana. Jag vet inte om jag kommer att använda dem, men de gör sig sjukt bra som inredningsdetalj och följaktligen även i dressingsroomet.



När mamma och jag målat klart kollade vi in beståndet av inhandlade bebiskläder, så där som en blivande mamma och en blivande mormor bara kan göra. Det blev många "åh" och "gud så söt". Sötast är denna.




Det har blivit en del. Nu måste jag hitta en mössa. Alla jag sett har fåniga mönster. I like it simple.



Vi har köpt bebisens första album som jag snart ska börja med. I brist på pyssel har jag gjort denna tavla med en av ultraljudsbilderna.



Jag har ju verkligen inte gröna fingrar. Alltså verkligen inte. I somras fick jag två potatisplantor av mamma som jag lovade att vårda. Well, det gick så där. De har stått i en gammal korg och jag har kommit ihåg att vattna dem några få gånger. Nyss dog dem och ajg fick lov att skörda. Här är skörden. Det blir verkligen ett skrovmål! Haha.



Har snackat länge om att sätta upp några av mina fina kokböcker som jag aldrig lagar något ur utan bara har liksom. Två högblanka hyllor, tillika reafynd, från Mio får agera kokboksbärare.



Nu ska jag sova men innan det läsa omtalade Hypnositören, vars riktiga författare ju blev outade i veckan. Som jag älskar kriminalromaner!

Målarkväll

Satan vad veckorna går fort. Redan torsdag - lovely. Känns som om de varit en kul vecka so far. Jag har träffat kul folk och gjort kul saker. Ofta konstaterar jag att dagarna blir roligare om man får en bra och trevlig lunch. Därför ser jag till att ha bra lunchdejter. I går gjorde inspirerande Hannah mig sällis och i dag Tin. Den sistnämnda och jag körde den obligatoriska minishoppingrundan innan tacotallriken på Helmers. Jag var på jakt efter nåt tygstycke att ha på lördag då det både vankas dop och 30-årsskiva. Det fanns naturligtvis ingen sådant tygstycke till mig och magen. Har kommit på att det är så mycket roligare att köpa små kläder till den där som gör att jag inte kan ha mina vanliga kläder. Lite problematiskt eftersom oroväckande mycket är könsstyrt men jag har hittat en del gobitar, Som i dag då bland annat en ljuvlig naturvit overall för kalla dagar fick följa med hem. Sööööt.
I går hade vi finfikabesök i form av Bettan och hennes nya kille Daniel. Det är så roligt att i alla fall en i min gamla liga beslutat sig för att flytta hem. Den här Daniel verkar vara en bra kille, inte minst för att han lockade hem Bettan som i lördags blev sambo i Färnäs. Tjoho va roligt. Vi började genast planera vad vi ska hitta på för tok medan grabbarna, som så klart är bekanta med varandra, pratade om annat.

Nu väntar jag hem sambo och mina föräldrar. Det är dags för målning. Stefan och pappa ska sätta sån där väv som man har under färgen för att det ska vara ett riktigt bra underarbete (säger Stefan, själv tycker jag att vi kan börja måla väggar direkt). Mamma och jag ska måla lister och foder. Eftersom jag hatar det så är det trevligt med sällis. Först ska vi dock äta mat, som jag ska fixa nu av följande ingredienser; färskpotatis, kycklingfilé, chévre, ruccola och valnötter. Hm, det får bli grillad kyckling med ungsbakat färskpotatis, ljummen chévresås och en sallad med valnötter. Mums.

Föda i Falun

Ett tag i våras, när jag var förbannad på mödravården, önskade jag ju att jag kunde få föda i Falun. Well, nu blir det så. Under en presskonferens i dag bekräftades att BB Mora håller stängt resten av året. Det känns dubbelt men mest negativt. Min strategi, att vara hemma så länge det bara går, spricker och jag ser sådär fram emot att åka bil tolv mil med värkar. Har väninnor som tyckte det var fruktansvärt jobbigt att åka bil två minuter med värkar. Hur ska då tolv mil kännas? Vidare så är ju BB Mora faktiskt kända för att vara väldigt bra, just för att man få eget rum och för att papporna får sova över. I Falun är det inte så, vad jag förstått. Det finns några få enkelrum och det är ingen självklarhet att papporna får vara med. Det tycker jag är värst. Jag vill absolut inte vara ensam och absolut inte dela rum med någon annan. Jag vill vara själv med bebisen och Stefan. Punkt.
Nåja, när man inte kan påverka är det bara att gilla läget och se det positiva. I det här fallet är det att det finns mer resurser, expertis och specialistvård om det skulle hända något.
Någon som fött i Falun som vill dela med sig av sina erfarenheter?

Och magen den växer...

... så det knakar, som synes. Hur ska det sluta? Åtta veckor kvar. Peppar, peppar så är den bristningsfri (jag vet att de kommer på slutet) och jag smörjer med havandeskapsolja flera gånger per dag. Magen kan dock vara hur stor som helst, det spelar ingen roll för jag älskar den. Nu har jag börjat känna när bebben hickar, och det är ofta. Det tickar i hela magen.
Här har vi en liten egovägg. Lustigt det här, för jag skulle aldrig få för mig att stå och posera i trosor och bh annars. Men när man är gravid känns det helt okej.






Hur mycket jag än älskar magen så längtar jag ju sjukt mycket efter bebben. I går kom fina grannarna Maria och Per hem från semestern på Tjörn. De kom in med bebisens första present. Maria och jag var rörande överens om att vi öppnar nu. I ett sött litet paket låg denna underbara porslinsskål för nappar. Jag älskar den! Väldigt pedagogisk också eftersom barnet, när det blivit lite större, själv kan ta nappen som sitter i hålet. Praktiskt också eftersom man vet var man har alla nappar. Tack!

Kalla, härliga vindar

Som jag har längtat! Var så innerligt less på detta kvalmiga väder men i går slog det ju äntligen om. I dag är det fjorton grader och regn. Passar mig och min nya kropp perfekt.

Känns som att tiden går fort, vilket är positivt. I helgen hann vi med både nytta och nöje. Lördagen bestod enbart av det sistnämnda. En runda på stan, fika med Matilda och Tobbe, lite bilåkning runt i Orsa efter ett besök på Kompaniet. Avslutade med middag på Brasserie Pineau. Så där, är omdömet. Betalar jag 250 spänn för oxfilé så förväntar jag mig mer, annars lagar jag det heller själv. Det är så jävla tråkigt att gå ut och äta i Mora! Fler roliga restauranger, tack.





I söndags började snickarna, det vill säga svärfar och Stefan att lägga in den matta ekparketten på övervåningen. Blir. Så. Snyggt. Själv tänkte jag gå powe walk och knöt på mig skorna för en 1,5 timmes. Tjenamors. När jag gått halva sträckan, det vill säga typ fyra kilometer, var det som att kroppen tog slut. Började även få kramper i magen och insåg att lagom kanske är bäst. Tur att svärföräldrarna bor ungefär exakt där min energi tog slut. Fick skjuts hem.

Söndagskvällen bjöd på nykter kräftskiva med Matilda och Tobbe på vår altan. Känn på den, nykter kräftskiva! Det har ju sina anledningar, min behöver jag nog inte förklara. Stefans anledning var att han hade slut på Heineken. Det andra paret, i sin tur, var alldeles för bakis för att vara sugna på alkohol. Hur som helst så var det hur trevligt som helst. Och gott - naturligtvis. Kändes som jag bakade pajer och bröd och grejer hela eftermiddagen.





Nu har halva den här veckan snart gått. Härligt. Jag vill bara att det ska bli oktober.

Plötsligt händer det.

Kakelsättaren kommer och lägger mjukfogarna! Hurra. I morgon ska jag inviga min nya lyxiga dusch med sånt där megastort duschuvud. Jag älskar verkligen att duscha. Det är en mani jag har. Nu under graviditeten har jag tagit det hela till nya nivåer. Jag duschar minst två, men gärna tre, gånger om dagen. Stefan tycker att det är lite överdrivet med detta duschade hela tiden men det tycker så klart inte jag.
Jag har en del duschminnen faktiskt och kan drömma mig tillbaka till tiden på storgatan i Uppsala. Då var jag kombo med Leo, vi delade en helt nybyggd trea i gamla mejeriet. Medan alla andra studenter levde i sunkiga studentkorridorer på miniytor hade vi en jättetrea som bland annat innehöll ett badrum som var lika stort som just ett studentrum. I det fanns det en ångbastu med en dusch som ett vattenfall. I duschen kunde man lyssna på radio och även svara i telefon eller släppa in folk i porten. Det fanns även fot- och ryggmassageduschar att dra igång. Det var nog här jag lade grunderna för mitt svåra duschberoende. För jävlar vad jag duschade. Bäst var det innan utgång (det vill säga tre, fyra kvällar i veckan). Leo brukade fråga om han kanske kunde få använda sitt badrum någon gång. Åh, vilka flashbacks jag fick nu, från tiden från Storgatan. Vilket liv man levde.

Nu ska vi dra ner på stan och hooka upp med fina Matilda. Gissa vad jag ska göra först? D U S C H A! Vad annars? ;)

Att leva med kamin i sommarvärme

"Det är som att ha en kamin i magen". Så sa BM för några veckor sedan när det var som varmast. Well, hon satte huvudet på spiken. För jag är så varm! Jag önskar att jag kunde skriva het, men het är ju snarare att man är het som i snygg. Jag är mest svettig. Är så innerligt less över att alla tjatar om vädret. Kollar på Facebook och precis aaaaallllaaaa är så glada över att det är sol. Finns det inget annat att skriva om? Jag är bitter och vill ha kallt. Punkt.

I går kände jag mig ganska hormonförskonad vilket var skönt. Hade en riktigt trevlig och efterlängtad 2,5-timemsfika med Linda på glassbaren. Härligt! Man är så dålig på det där, för man säger att man ska ses men det blir aldrig av. Ni vet? I går blev det alla fall av och nu hoppas jag att det blir av oftare.

Det var en strålande sommarkväll i Långlet när båda boende på bygatan 17 väl landade i hemmet. Vi åt middag på altanen.



Det här, det är sommarmat. Kallrökt lax med färskpotatis och min goda romsås.



Efter maten lackade jag ur på att vår kakelsättare aldrig kommer och lägger mjukfog. Vet ni att badrummet skulle ha varit klart strax efter påsk. EFTER PÅSK. Nu är det, så vitt jag vet, augusti. Är innerligt less på folk (läs; hantverkare) som lovar att de ska hjälpa till men sen bara skjuter och skjuter på det. Då är det bättre att säga från början att man inte har möjlighet, alternativt att det kommer att ta lång tid. Och inte lova massa saker. Jag har också noterat att när till exempel målare och kakelsättare ska komma, då är de inte så bråttom. Handlar det däremot om en elektriker, då jävlar är det bråttom. För el klarar man sig ju inte utan. Well, oavsett så kommer ju allt tillbaka till en. Så de som drar ut på tiden hos oss, de får snällt vänta på sin el. Det ska jag se till. Hur som helst så ledsnade jag ur och flyttade in i vårt fina nya badrum ändå. Och i dag är det sagt att det ska mjukfogas. Det tror jag när jag ser det. Bilder på nybadrummet kommer!

I går kväll var det bastuvarmt, fullmåne och full rulle på bebisen. Jag har med andra ord sovit så där. Är så här mosig i dag.



Trots det är det inget fel på humöret. Ska snart luncha med Jeanette, som kommer att bli världens bästa vikarie åt mig när jag går hem på heltid. Jeanette är en riktigt duktig journalist och har även andra strängar på sin lyra, typ dokumentärfilmare och en duktig fotograf. Det känns bra att lämna över tidningen till Jeanette och det är lite lustigt, för hon tog även över efter mig när jag slutade på Dalarnas Tidningar för tre år sen. I samband med det blev vi också vänner. Senare i eftermiddag ska jag också träffa Lisa som kommer att vikariera åt mig på halvtid nu när jag är sjukskriven. Hon verkar också duktig så det ska bli kul. Man kan säga att det är stora vikarieträffdagen.

Underbart att det är helg. Denna vecka har jag längtat nåt enormt efter att vara ledig med Stefan. Känns som om det är alldeles för få timmar de vi har tillsammans på vardagarna. Nu ska vi njuta av varandra i helgen. Det gäller att ta vara på den här tiden, har jag hört. För snart är ju livet aldrig sig likt igen.

Det är inte sant

Jag har i förra inlägget skrivit fotbolls träningen. Jag tar mig för pannan, känner hjärtat slå och den där känslan av att man gjort något fruktansvärt fel infinner sig. Det rör sig naturligtvis om fingerslint vid tangenterna, för jag skulle verkligen aldrig särskriva fotbolls träningen. FOTBOLLSTRÄNINGEN är det korrekta. Naturligtvis.

Lustigt att detta inträffar samma dag som jag på riktigt funderar över exakt hur dåliga folk är på att stava efter att ha kollat facebookvännernas uppdateringar. Jag undrar var alla var under svenskaundervisningen i skolan? När mitt barn börjar skolan kommer jag försynt att fråga läraren om inte denna kan lägga lite extra vikt till särskrivningar.

Tänk så här; bättre att skriva ihop än att skriva isär. Jag blir tokig!

Älska spontanitet!

Äntligen hade jag fått på mig promenadskorna, efter att ha legat halvdöd i soffan efter kvällens middag, och tagit mig för en kvällspromenad. Jag kom till granngården, sen tog promenaden slut. Grannparen Tobbe och Patricia och Tony och Annika bjöd in till vinkväll på de förstnämndas uteplats (jag drack ju givetvis inte vin, men ändå). Verkligen hur trevligt som helst. Stefan anslöt efter fotbolls träningen och vi bestämde att det blir kräftskiva inom snar framtid. Jag är inte alltid överförtjust i bymentaliteten och en del annat och därför är det extra trevligt med några riktigt härliga grannar. Det är befriande och inte minst roligt.

Tålamod noll

Det har tidigare varit het okej, rentav kul faktiskt, att klippa gräsmattan. Det var det inte i dag. Jag har lagt mig till med tålamod noll. Grinade lite, surade lite, tyckte synd om mig själv lite. Och sen var det klart.

Förutom att åkern äntligen blivit gräsmatta igen så har det varit en bra dag. Jag har jobbat mina dryga fyra timmar, och det kändes helt lagom. Lunchade med Tin vilket var trevligt i vanlig ordning. Fick också tummen ur och körde Audin till Emil. Ett par timmar senare levererades den skinande ren in- och utvändigt. Jag tänker aldrig tvätta bilen själv mer. Det är såå värt att lämna bort den till ett proffs med den rätta tvättutrustningen.

Nu har bebisen gått in i vildtid, alltså så här dags sätter den igång med det, och man ser magen röra sig. Det är som en alien bor under huden. De är vårt främsta nöje just nu, att titta på magen. Så kan man se att det är som en fot som sparkar ut. Helt underbart! Och jag längtar och längtar. Tur att det bara är nio veckor kvar.

Insomnia

Det är nog bara att inse fakta. Min vanliga läggtid vid tio- elvasnåret är inte att tänka på. Då är karate kid in action så det är lika bra att inte ligga där och vrida och vända på sig. Jag får vänta en timme eller två och försöka sova sen.

Det har varit en bra helg, om än hormondalig. I lördags bestämde vi sent om sido att åka ner på stan. Det var tur det för där sprang vi på kulfolket från Älvis; Malin, Hannah och Maria. Det hela blev en spontanfika som sedan blev en spontangrillfest på Näset. Då anslöt även Linus (så klart, eftersom han bor där). När vi åkte hem efter midnatt konstaterade vi att vi alltid har lika kul i Älvis. Ja, det beror så klart på sällskapet.

Han är ju rätt tokig vanligtvis den här mannen och kommer det fram en kamera då...



Hannah köksbänkshänger.



Stefan plus boll



Malin aka Dvärgen dukar finfint



Hannah plus boll



En smal och lång och en kort och tjock.



Han den tokiga grillar



Karré, honngsbakade rotisar och chévresås. I like it a lot.



Den här tjejen är det fart i!



Trötta, uppenbarligen.

Sorbet och soffmys...

... är verkligen världsklass på en måndag.

I dag är det mycket som tagit på krafterna. Det är bara att konstatera; visst märks det i både kropp och knopp att man är gravid. Läkaren sjukskrev mig i dag på halvtid, trots att jag knappt ville. Nu i efterhand känns det enormt skönt.

Nu ska jag krypa ner hos Stefan som jag i dag aldrig vill sluta krama. Jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna honom, men nåt bra måste det vara.