Vår lilla Stella

I flera år har jag sagt att får jag en dotter, då ska hon heta Stella. Sen kom Carla in som ett wildcard men den lilla stjärna som om till oss 04.43 i måndags var ingen Carla. Nej, det var och är en Stella. Ändå kändes det lite scary att ta det där definitiva beslutet. Att ge någon ett namn är ju en rätt stor grej, det är ju inte så att man kommer på när lilltjejen är två, tre år att det var fel namn. Nu har vi dock tagit bladet från munnen, vägt fram och tillbaka tillräckligt och bestämt oss. Lillhjärtat heter STELLA. Det betyder för övrigt stjärna, vilket ju passar förträffligt bra.

Historien om när Stella kom till världen kommer. Just nu är jag som uppslukad i en bubbla. Bebisbubbla. I går läste jag i Per Morbergs kokbok. Han liknade känslan att få barn med den när man får ett par skridskor på julafton. När man vaknar morgonen efter och ser skridskorna blir man glad och varm igen. Så är det. Varje gång jag sovit, eller varit i andra tankar för en sekund eller två och kommer på att jag fått henne så känner jag en obeskrivlig lycka. Det här är verkligen det största man kan vara med om. Lyckan är också förenad med en del oro och jag inser att det är en oro jag kommer att få leva med livet ut. För hur ska jag kunna skydda denna lilla varelse mot allt? Hur som helst så njuter vi i fulla drag av vår ljuvliga lilla Stella.

Stefan och jag har konstaterat att vi måste ha gjort mycket bra saker i vårt tidigare liv. Vi har nämligen fått en liten ängel. Så klart är hon är så ofantligt söt. Liksom näpen och inte ens bebissvullen. Någon sa; "hon ser ut som en äldre bebis i nyföddformat" och det tycker jag stämmer väldigt bra. Det i bebismått mätt långa, tjocka håret gör ju sitt till (fått av mamma, check). Som om inte det vore nog så är hon en liten ängel även i sättet. Cool, nöjd och mysig. Andra natten hemma sov hon sex timmar i sträck, för att sedan vakna för en snabb matpaus och sova fyra timmar till. Inte illa för en fyradagars bebis. Hon skriker i princip aldrig utan mer gnyr lite om hon vill oss något. Under vakenperioderna är hon väldigt altert men mest av allt verkar hon vilja halvsova på mamma eller pappas bröst. Och det är ju det mysigaste man kan vara med om.

I kväll badade Stella hemma för första gången. Det gick som en dans och nu ligger en nybadad, nöjd bebis på sin snygga pappa och väntar på att gå och lägga sig med mig. Underbart!