En annorlunda fredagskväll

I dag kom jag till en gräns då jag inte orkade mer, mest för att jag inte varit smärtfri på nästan två dygn. Falun tyckte att jag skulle komma in och det var tur det. Efter en fruktansvärd bilresa fick jag efter ctg-koll komma till himmelen. En ängel i sjukhuskläder satte en spruta i mig och jag fick äntligen återuppleva känslan av att inte ha ont. Det är lycka.
Efter en massa prover igen och ett ultraljud på njurarna konstaterades att urinledaren hamnat i kläm i bäckenet på grund av bebisen. Därav den fruktansvärda smärtan. Njurarna verkar inte heller helt hundra men jag har inte fattat riktigt. Hur som helst så checkade läkaren in mig och Stefan på avdelning 37, Falu lasarett, på sidan för oförlösta. Vi har fått dagrummet. Perfekt - TV och varsin säng och vi behöver inte dela rum med någon. Stefan åkte genast och köpte grekisk takeaway som vi ätit till Idol. Vi har också träffat Susanne och Benny som fick en liten bedårande son i går. Åh vad jag längtar efter vårt lilla hjärta nu. '

I morgon ska läkaren berätta vad som kommer hända med oss den närmsta tiden. Smärtan kommer inte försvinna så länge bebisen är kvar i magen så jag kommer få gå på sprutor tills vidare. Det har dock pratats igångsättning, vilket jag tidigare varit väldigt skeptiskt till. Nu gäller det väl att lita på läkarna, antar jag. Största lyckan vore ju om det kunde komma igång av sig självt och det snarast.
Nu ska jag snart få sova ordentligt för första gången på väldigt länge. Det ska bli ljuvligt.