En laxhistoria

Ibland kan saker bli ganska roliga. Stefan har två tokiga kompisar. De här kompisarna vet var Stefans nyckel in till huset är och brukar ibland när vi inte är hemma gå in i huset och titta på tv (kan ha med att göra att Stefan har en 52 tums plasma och verkligen ALLA kanaler). Jag har tyckt att det varit lite konstigt, jag menar kan de inte vara hemma hos sig själva (de bor nämligen grannar alla tre också). Jag kommer tex ihåg första natten Stefan sov hos mig, då var hans vänner hemma hos honom och hade efterfest och åt upp all hans mat. Det har tydligen hänt vid ett antal tillfällen. I lördags när jag och Stefan skulle till Älvdalen på fest hos Malin så kom de tokiga kompisarna över. De ville förfesta hemma hos Stefan. Inget konstigt i det, men vi skulle ju inte vara hemma och de bor ju som skrivet i grannhusen. Inte mer med det (än att jag fick städa undan massa ölburkar dagen efter). Igår morse däremot skulle jag ta upp de fyra frysta laxfiléer vi hade i frysen. Det fanns inga fyra laxfiléer, utan bara två. "Har du ätit laxfilé Stefan", frågar jag. "Är du dum eller?" svara Stefan (f.ö. standardsvar mellan oss, haha). Vi räknar snabbt ut att det måste vara polarna som snott laxfileérna. Ärligt talat så blev jag lite irriterad. Jag vill ha mina laxfileér ifred så att jag kan laga mat! Stefan blev fly förbannad och ringde senare under dagen upp kompisarna för att fråga vad de höll på med. De blånekade, men vi var säkra på vår sak. Jag trodde att historien skulle ta slut här, men icke. I morse när Stefan hämtade tidningen så kom han in och satte sig på sängkanten hos mig; "gissa vad som låg i brevlådan", säger han. Morgontrött har jag inget svar. "Fyra frysta laxfileér". Hahaha. Känns som om någon kände sig skyldig. Det blev ett väldigt roligt slut på den här lilla laxhistorien.