Efter ett väldigt långt och utdraget möte kunde jag äntligen lämna kontoret vid halv åtta igår. Åkte hem, slängde av mig kläderna, slängde mig på sängen och bara njöt av tystanden. Låg så kanske i en kvart och gud vad det behövs ibland. Laddad med nya krafter åkte jag ut till Stefan. Där höll han och kompis Benny på att undersöka hur mycket stryk datorn tagit av min lilla itippning av rödvin i lördags. Till allas stora glädje verkade det som om datorn klarat sig oskadd. Mest bra tyckte jag att det var.

Hade för en gångs skull bestämt mig för att titta på Idrottsgalan så jag och Stefan mös ner oss i soffan med mangote och varma mackor. Jag tycker att det roligaste med Idrottsgalan är att se hur alla idrottsstjärnor klätt upp sig. Se till exempel på Anja Pärsson. Hur snygg e hon i galaklänning och löshår egentligen? Inte särskilt. Hon ser mer ut som en transvestit eller i alla fall något väldigt ofeminimt. Hon curlintanten var inte så snygg hon heller. Appropå curling så kom jag igår att tänka på vad en väldigt god vän frågade mig för ett par år sedan. Vi tittade på curling och hon sa "Fia, har du tänkt på en sak? Det ser nästan ut som att dom åker på is". Eh, sa jag, men tänk om de gör det då? "Nej, de har en speciell matta och speciella skor". Väldigt roligt. Tillbaka till Idrottsgalan, jag var väldigt rörd många gånger under galans gång. Tidigare har jag inte brytt mig så mkt om sport men det gick rysningar genom hela kroppen när de visade alla fina idrottsminnen från förra året. Det var tom så att jag fällde en tår. Haha, Sofia gråter till idrott.

Somnade för sent igår. Stefan och jag kan aldrig gå och lägga oss! Det är vårat i särklass största problem. Vi börjar prata om massa saker och sen är det omöjligt att somna. När klockradion drog igång 06.10 i morse ville jag hårt slänga den i väggen. Övertalade Stefan att vi skulel snooza lite, och vips va klockan tio i sju och han kom för sent till jobbet. Jag känner mig skyldig. Själv snoozade jag till halv åtta innan jag trött pallrade mig iväg till jobbet. Det bästa med att vara vd är man bestämmer sina egna tider (även om det också innebär att man får jobba en jäkla massa mer än åtta timmar per dag).

Vi har stora probs här på redaktionen. Per, min formgivare, som jobbar halvtid hos mig och halvtid på pappas företag har dragit på internetdejt - på Kanarieöarna. Det här är en helt sjuk historia och jag är arg som ett bi. I fredags ringde pappa mig och sa "ja, men då kommer Mia på måndag". Eh, Mia är för visso en duktig formgivare med hon är vår gemensamma lärling och praktikant. "Men vi har ju bara en arbetsplats över och Per kommer ju på måndag", sa jag. "Men, Per har ju åkt till Kanarieöarna, har han inte pratat med dig?" sa pappa. Jag blev vansinnig! Då har nämligen Per, som innan jul nämnde för mig att han träffat en brud på internet som bor på Kanarieöarna, redan stuckit. Pappa hade gett honom ledigt under förutsättning att det funkar med Magazin. Tjena! Per har inte ens ringt mig och sagt att han ska vara borta. Så nu står vi här, med utgivning nästa vecka och ingen formgivare. Mia, som hela tiden egentligen ska ha en handledare, för göra annonser så gott hon kan. I morgon får jag kalla in pappas andra formgivare Liselotte, som egentligen är barnledig. På torsdag fredag får stackars pappa, som knappt har tid med allt på sitt eget företag, komma hit och formge. Jag vill inte ens tänka på vad jag kommer att säga till Per när han kommer hem i helgen. Fy fan så dålig stil!

Nu ska jag åka till min redovisningsekonom Lena. Lena är en störtskön dam och dessutom väldigt duktig på det hon gör. Såå skönt med någon som har koll på det här med skatter, moms, vad som är avdragsgillt och inte och bla bla bla. Dte klarar jag mig utan - jag vill ju liksom bara göra en bra tidning!