Trots mörkret i dag, som jag tidigare skrev om, så var det en fin dag. Stella och jag har varit på en skön långpromenad och när Stefan kom hem körde jag mot Orsa och Stackmora. Där bor nämligen Kalle nästgårds med min kompis Ullis och hennes hästar. Häromdagen när jag tog premiärturen körde vi lugnt. Det var precis när jag blev gravid som jag red sist och visst sjutton var jag lite harig när det var dags. Nu har det släppt, i vanlig ordning, och i dag körde jag på lite hårdare på denna underbara häst. Känns så rätt! Hans matte har ont i ryggen så jag får rida honom i veckan om jag vill. Ska jag verkligen försöka få loss tid till för det ger ju så mycket. Dels är det närheten till hästen jag gillar, och så själva ridningen och så klart den underbara känslan att få släppa loss i en galopp i sagolikt vacker höstskog. Rejäl energiinjektion är vad det är.
Bjuder på några bilder från dagen på mina tre bebisar. Det börjar dra ihop sig för flytt för de minsta två och det ska bli både sorgligt och lite skönt. De röjer på rätt bra nämligen.
Stella med sin absoluta favvopryl - telefoner i alla former.
De är ju sötare än sötast.
Vagnåkning i höstsol gillar Stella.
1 kommentar:
Hej jag brukar kika in i din blogg ibland, men är dålig på att kommentera. Men jag tänkte iallafall säga att jag gillar din blogg, man får en sån myskänsla när man läser. Och din matlagning är verkligen inspirerande :)
Skicka en kommentar