Those were the days

Jag är en riktig dagdrömmare. Och jag tänker och tänker och fantiserar. Fastnar i mina tankar. Ofta. Nu på kvällen, när jag körde det sedvanliga röjar-passet efter en dag med Stella och missbebisarna, kom jag och tänka på gamla tider. Det är väldigt roligt att hamna i tankar om det som hände förr. Vilket liv jag levde! Galet liksom. Och så mycket tok som hände. Då kretsade det mesta om kvällens utgång, alternativt vilka killar vi hade span på. Galet singelliv med andra ord. Här kommer en bild från när jag och killpolarna drog till Sälen. Attans vad roligt vi hade. En efterfest toppades med att jag råkade sätta mig på bastuaggregatet. Hade finfina grillränder på skinkan dagen efter och det skrattar vi åt än i dag. Innan bastsittningen såg jag ut så här; Lady Lovelylocks.



Hur mycket jag än minns och myser och småfnissar åt alla härliga minnen så skulle jag aldrig vilja ha det livet igen. Det var då, liksom. Men jag är så glad att jag gjort den där resan med att bo borta, plugga, leva galet singelliv och leva vilt. Jag tycker synd om alla som inte fått uppleva det. Jag känner mig liksom klar med det och därför uppskattar jag det liv jag lever i dag så himla mycket. Skulle inte byta bort det mot nåt i världen.

En liten reflektion i all enkelhet.

Från Lady Lovelylocks till Lady Långlet, för tänk om jag visste när jag stod där i mina korkskruvslockar att fem år senare, då skulle livet handla mycket om kiss. Haha. Uno och Harry har kissat i dag, jävlar anamma.Har mycket avancerad lådträning men det går sådär.

Det blev inget Babyöppet. Kände inte för det. Åkte en vända istället och kollade lite grejer, bland annat soffa. Vill. Ha. Ny. Nu. När Stefan kom hem fick jag min numer dagliga svettiga powerwalk. Har gått minst åtta kilometer varje dag den här veckan, det ni. Känner mig mycket nöjd. Efter maten var det dagis- och skolmöte i bystugan och farmor och farfar fick rycka in som barnvakt eftersom Stefan skulle iväg och jobba. Jag tycker att det är viktigt att engagera sig i dagis och skola. Vad kan vara viktigare än ens hjärtas dagis- och skolgång? Anmälde mig till att vara med och hjälpa till i gruppen som jobbar för ett kooperativt dagis. Bästa är att som det ser ut nu så kommer det typ ligga granne med oss.

Nu väntar jag hem maken och medan roar jag mig med nya glossiga magasin. I morgon är det helg igen, jösses vad fort det går. Eftersom mamma alltid är ledig fredagar blir det häng med henne för mig och Stella. Mys!