onsdag, september 15, 2010

Att styra tankar...

... är ju ruggigt svårt. I dag har jag varit mer än lovligt irriterad. På folk. På företeelser. Nu kommer lite gnäll, det får ni stå ut med. Bland det absolut värsta jag vet är ouppfostrade ungar. Har fått ett helt annat perspektiv på det sen jag själv fick barn. För så mycket har jag lärt mig, att visst kan man sätta gränser redan nu. Men vissa verkar tro att man inte ska sätta en jävla gräns och låter ungarna härja fritt. Fyyy faan. I dag fick jag andas lugnt för att inte få ett spel när jag och Jessica åt lunch med våra småtjejer efter sångstunden i Fridhemskyrkan. Eller, det var jag, Jessica och Tyra som åt lunch. Stella sov, äntligen i vagnen utanför så att jag såg henne genom fönstret. Då är det två helt hysteriska ungar som skriker i högan sky, och det kan jag väl ta tills de går ut och skriker bredvid vagnen, springer in i vagnen och härjar runt bredvid vagnen. Jag säger, snällt, åt den fikande mamman att min bebis sover varpå jag får frågan "om han är svårväckt". Eh, vad är det för jävla fråga. Då går mamman ut och skriker åt de skrikande barnen och Stella vaknar så klart. Jag suckar och mumlar lite varpå mamman häver ur sig "vänta ni bara till era barn blir i den här åldern". Det var då jag fick bita mig hårt i tungan. För jag hade god lust att vråla åt henne att jag minsann kommer att hålla koll på mina ungar så att de inte är och skriker och härjar bredvid sovande bebisar. Men, väluppfostrad som jag är så sa jag inget. Ångrar det. Bittert.

Sen blev jag mer irriterad över andra saker. Sen åkte jag hem, surade ihop, fick en rejäl kram om massa pepp av min make och så försökte jag styra om tankarna. Det funkade. Stella var en solstråle, missarna också och min man var en klippa när jag behövde honom. Då tänker den här morsan positivt. Då tänkte jag att fan vilken jävla lyckost jag är som har en så fin familj. Då svängde jag ihop något alldeles extra gott till vardagsmiddag. Det fick bli en risotto, lite schyssta rödbetor och parma. Kylskåpsrensning deluxe.



Förutom människor som öste negativ energi över mig så har det varit en bra dag, tro det eller ej. I förmiddags var det premiär för oss på sång för bebisar i Fridhemskyrkan. Väldigt kul! Tyckte både jag och Stella. Roligt att Jessica och Tyra var där också och vi tog, som skrivet, en lunch efteråt, följt av en skön promenad med vagnarna i höstsolen. Det gav positiv energi!

Efter gomiddagen fick Stefan hockeysällskap, det vill säga fler dårar som ville se Mora-Leksand. Själv bryr jag mig ju inte om det där men desto mer om Idol så jag parkerade mig i sköna sängen och såg det. Innan det hade jag bakat svingoda äppelmuffins med crumble och jag avnjöt en nybakad sådan med en kopp kaffe till favvoprogrammet.

I morgon är en ny dag, gärna utan negativ energi.

18 kommentarer:

Alex sa...

Ja fii fanken för ouppfostrade kids. Men tycker att det låter som att du gjorde det bästa av situationen.
Blev lite avis när jag läste om ditt Idoltittande i fina sovrummet. Hade gärna bytt ut min kväll på jobbet mot din i sängen. ;)

Hoppas du får en skön dag snyggo!

Anonym sa...

Håller med dig fullständigt. Har själv en 2 samt 4-åring som är allt annat än stilla MEN jag skulle aldrig tillåta dem att störa andra, speciellt inte störa små bebisar som sover. Vi ska ge mycket kärlek till våra barn, men då måste vi se till att hjälpa dem också genom att sätta tydliga gränser, punkt! / 2-barnsmamman

Anonym sa...

Jag kan tycka att man inte ska "vräka" ur sig för mycket.Historien kanske inte var hel sann, eller hur Sofie. Alla har vi olika uppfattningar om hur andras barn är. Mina barn andras ungar brukar det heta. Om man är så rädd att ens barn ska vakna kan man väl gå någon annanstans där det inte är så livat. Vill gärna se era barn och er själva när era barn blir i trotsåldern och när de blir mer livliga.Hoppas du skriver om det då!!!!!!! För du kommer dit du/ni med.

Sofia sa...

Anonym 2: Jag vräker ur mig vad jag vill i min blogg. Och jag ställde mitt barn att sova ute för att det var lugnt där. Det var inte en kotte där och ställde henne där just därför. Att sen inte föräldrar har koll på var ungarna är och skriker tycker jag inte har med trots att göra utan just dålig koll.
Jag kommer också att få uppleva trotsåldrar och Stella kommer säkerligen att skrika och härja men jag kommer fortfarande ha koll på var mitt/mina barn är och härjar. Och hon kommer inte att få vara och skrika där bebisar sover i vagn, helst inte om det finns andra ställen att vara och skrika på.

Tycker att det är konstigt att man som mamma inte kan ha förståelse för att man blir jävligt irriterad över en sån här sak.

Sen undrar jag vad det var som inte är hela sanningen?

Och du kan vara säker på en sak - att jag kommer att rapportera om Stellas trotsålder ;)

Sofia sa...

Och en sak till, kalla mig inte Sofie för jag heter Sofia!

Anonym sa...

Jag undrar om den där mamman skrek just bredvid din vagn ( det var så man tolkade det) och att barnen skrek och härjade vid vagnen de med? Sen kanske jag tror mer på att hon frågade om han är lättväckt inte svårväckt. för det går man ju inte och frågar. sen undrar jag vad du mumlade eftersom hon svarade dig så. Man ska kanske inte kasta sten i glas hus. ha en trevlig helg SOFIA

Sofia sa...

Haha, du är ju för patetisk alltså. Va där det för diskussion du för? Har jag fel menar du, som reagerar?

Om du vill ha det så exakt (du verkar vara väldigt engagerad i just det här) så åkte barnen faktiskt till och med på ett snedtak in i vagnen. Samtidigt som de skrek.

Jag mumlade inte något otrevligt mer än att det ju inte gick att sova när det skreks så.

Glashus? Kanske borde lära dig innebörden av ordspråk inklusive att stava dem. Glashus, inte glas hus.

Ha en trevlig helg du med ANONYM. Strongt att stå för vem man är liksom, nej man gömmer sig bakom sin dator och är anonym. Give me a break.

Anonym sa...

Går man på offentlig lokal vilket ett fik är så får man räkna med att det är ungdomar och barn som både skrattar, gråter och pratar. Vill man ha en lugn fika stund får man stanna hemma.
Vi tycker att mamman gjorde rätt som släppte ut sitt barn för att leka, oss veterligen är inte kaffestugans baksida en plats som är bokad för sovande barn.
Vi vuxna ska ha en positiv inställning till ALLA barn.
Gunilla och Anna-Karin (vi var där)

Sofia sa...

Gunilla och Anna-Krin, vad roligt att ni läser! :) Synd bara att ni bara ger er till känna förrän nu, och inte annars, när den här stackars mamman blivit så oskyldigt anklagad av mig.

En fråga: läser ni alltid bloggen tillsammans? ;)

Skitsamma. Jag är inte dummare än att jag mycket väl vet att det är livat på fik. Men, som jag skrivit x antal gånger så var det därför jag ställde henne ute att sova, därav inte sagt att det stället är tingat för sovande barn. Hört talas om respekt?

Det är ju mycket man får göra i offentliga lokaler... men en annan sak som är viktig att komma ihåg är att visa respekt för andra, som jag redan nämnt.

Jag skiter ärligt talat i om tycker att det var rätt eller fel. Men det är ju ganska uppenbart att ni 1) var där med mamman i fråga, 2) ni har inga barn eller det var längesen ni hade en bebis som behöver sova eller 3) ni saknar helt förstånd.

Haha, känns faktiskt skrattretande att ni skriver att ni älskar alla barn. Uppenbarligen inte de som behöver sova. Om ni kände mig så skulle ni veta att jag om nån älskar barn, och människor i största allmänhet. Det jag inledningsvis vände mig mot var att föräldern inte hade koll på sina barn. De kunde väl liksom vara och leka någon annanstans? Så hade alla barn fått ha en trevlig stund på fiket, oavsett om de sov eller var vakna? Som skrivet; RESPEKT!

Jenny sa...

Hur sjuttsiken man kan vara anonym OCH skriva okonstruktiva, rent ut sagt elaka kommentarer på en blogg vars innehavare bjuder så på sig själv med bilder, tankar och positiv energi - det går över mitt förstånd. Och jag är en klok kvinna.

Sammantaget kan jag säga, att självklart handlar det inte om barnen. Jag älskar barn och jag älskar människor, även om det finns en hel del rötägg till vuxna som går och droppar negativ energi och inte beter sig som "folk" när det är ute och rör på sig på stan, i byn, i storstan, på jobbet, i affären, på fiket. Suck. Hemmet först. Ta hand om dig själv och din familj, välj en man som ger dig positiv energi - så kan du ge positiv energi till andra och vi får en bättre värld. Förmodligen talar jag för tomma tunnor här (läs anonyma innehavare av anonyma kommentarer). Med de som förstår förstår ju och håller ju såklart med mej.

Så - vad handlar det om då?
Precis som Sofia skriver handlar det om att ge sina barn den finaste gåva - gränssättningar. Så igen sagt, jag älskar barn, härliga barn som leker och väsnas men som har lärt sig vett från sin mamma och/eller pappa att visa HÄNSYN och EMPATI mot och med andra. Det är lätt att "skaffa" barn (hatar det ordet, som om barnen vore en ägodel) men en litet arbete att vara en förälder.
Vuxna människor som visar hänsyn mot andra och med empati, är de jag väljer att umgås med, och tacksam är jag för att ha sådana vänner. Som ger mig positiv energi. Nu ska jag ha en härlig helg.
Kram Jenny

Marie sa...

Du har så rätt Sofia, håller med dig till fullo !!

Anonym sa...

Jag håller fortfarande med Sofia att man måste sätta gränser och respektera andra. Mina barn är båda MYCKET trotsiga MEN jag skulle aldrig låta dem bestämma över mig som förälder så det så. Barn skall leka o ha kul, MEN låter man barnen skrika och bråka så det stör andra så tycker jag man går till annat ställe såsom lekpark. Ha en trevlig kväll/ Två barnsmamman Karin Sthlm

Anonym sa...

Tänk på att det finns barn med adhd, autism, asperger. Man får i och för sig inte diagnosen först tidigast vid 6 års ålder! Alltså alla "bråkiga" barn är inte ouppfostrade och att även deras mammor vill gå på tex fik ibland. Bettan

Ann-mari 6-barns mor sa...

Det var ett jäkla tjat om gräns sättande och ouppfostrade barn . Lever ni i nån glasbubbla? barn är barn låt dom leka och stoja ,har man ett så lätt väckt barn får man väl tänka sej för lite extra var man ställer vagnen. Jag har 6 barn dom har alltid sovit fast de andra lekt och stojat runt om.Dom följer mej nästan överallt, har aldrig hört någon klagat .Vi lever inte i en perfekt värld .

Anonym sa...

Bettan, jag vet precis att man oftast inte kan sätta diagnos förrän skolålder och min 4-åring kanske får en sådan diagnos....MEN då är det extra viktigt att styra dessa barn, hjälpa dem med andra ord vad som är rätt och fel. Dessutom mår dessa barn oftast bra av att vara hemma i lugn och ro! Respektera varandra, genom att fråga: är det ok att.... osv

Karin sa...

Tufft ämne..med många tankar...å åsikter.
Jag håller med Fia-att man som förälder ska sätta gränser och ha koll på sitt barn.
Det är din uppgift som mamma/pappa att ha kontroll på ditt barn.
Barn är barn,dom busar och stojar..
Dom röjer-hemma som på cafe i Mora.
Nu när jag har en vild 1 1/2 åring själv..så fäörstår jag bättre,än för 1 1/2 år sen.
Men jag har koll på min dotter-det är skillnaden.
Jag vet att hon rycker i allt och alla.Så fort hon skulle närmar sig en bebis-sovande som vaken-skulle jag vara framme på 1 sekund.
För det är mitt uppgift-att se till henne.
Inte någon annan.
Karin

Sofia sa...

Det finns många kloka som läser denna blogg, och tyvärr också ett gäng rötägg.

Sexbarnsmorsan Ann-Marie, jag tycker du ska ta och läsa innan du kommenterar. För jag ställde ju henne där det var lugnt och sen gick skrikande barnen ut dit. Tycker att du kan uttrycka dina åsikter nån annanstans, och skippa skitsnacket om "perfekt värld och glasbubblor". Är det vad det handlar om, tror du?
Stella är med oss överallt också och hon kan sova i stökiga miljöer men inte när barn gallskriker precis bredvid vagnen och dessutom kör in i den. PUNKT!

Intressant att nån drar upp diverse bokstavskombinationer, som att det har nånting med det här att göra? Oavsett så ska man hålla koll på sina barn, kanske allra mest då.

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.