Parkeringsskyltarna vajar utanför redaktionsskyltfönstret och jag ber til högre makter att det ska sluta blåsa så in i h*****e. Blåst och skidåkning är nämligen ingen bra ekvation. Idag känner jag mig segare än segast i skallen. Undrar verkligen varför eftersom jag fått både frisk lust och massor av motion på sista tiden. Igår var det sista passet i skidspåret före Tjejvasan. Jag var sur, trött och hungrig när vi gav oss av med klister på skidorna. Efter en kilometer var jag ännu mer sur och grinig med anledning av de jävla nötter som plogar sönder spåren. Dessutom såg jag inget för det var så mörkt. Men skam den som ger sig. Efter två kilometer hade jag fått upp ångan, endorfinerna släppte lös och det gick riktigt bra. Första gången jag åkte med Stefan också. Han blev, som tur var, lite impad. I ärlighetens namn så trodde han nog att jag var lite sämre än vad jag är. Ha!
Efter 1,2 mil i skidspåren åkte vi hem och köttfärssås speciale (soltorkade tomater, massor av vitlök, champinjoner och chili) innan vi däckade i Hästen. Katastrofutbud på TV. Slutade med att vi kollade på "Riskförlossningar" på TV4 Fakta. Hahaha. Jag blev rädd. Stefan blev ännu mer barnsugen. Efter alla katastrofförlossningar somnade jag tidigt och har sovit gott och väl nio timmar i natt. Det är lovely.
Nu ska jag knacka tangenter hela förmiddagen. Har ingen lust alls men måste sätta en jäkla fart i dag. I morgon ska jag nämligen stå i Eldris-kontrollen och servera blåbärssoppa till törstiga KortVase-åkare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar