Jag stod nyss utanför redaktionen och njöt av friska luften. Ja, eller ni som känner mig vet vad jag egentligen njöt av. I alla fall så kommer det fram en kille, han kanske var i 30-årsåldern.
Okänd kille: – Hej, vill du äta middag med mig?
Jag: – Eh, alltså nej jag tror inte det. Jag jobbar ju.
Okänd kille: – Okej, men efter jobbet då?
Jag: – Alltså nää... har massor att göra ikväll (tänker: dumt att säga att jag helt enkelt inte vill)
Okänd kille: - Okej, tråkigt. Vet du någon annan snygg tjej som vill äta middag med mig?
Jag: – Nää. Inte som jag kan komma på. Är du bara i Mora tillfälligt?
Okänd kille: – Ja. Jag cyklar. Har cyklat i fyra veckor. Jag började i Helsingfors, där jag bor, och cyklade via Norrland hit. Jag ska till Göteborg.
Jag: – Oj. Det måste vara jobbigt.
Okänd kille: – Ja, speciellt eftersom man saknar närhet så mycket.
Jag: – Eh, okej. Var bor du då, när du cyklar?
Okänd kille: – Det är på lite olika ställen. På verandor ibland, i sommarhus. Det finns så många sommarhus som står tomma nu på hösten. Det viktigaste för mig är att jag i alla fall har tak under huvudet.
Jag: – Ja, det är ju bra. Nu måste jag gå in.
Okänd kille: – Okej. Tråkigt att du inte vill äta middag med mig.
Jag: – Du får leta lite så hittar du säkert någon att äta mig.
Okänd kille: – Jag tror inte att jag gör det. Äter själv istället.
En helt vanlig måndagseftermiddag i Mora.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar