Hon är så söt när hon sover (och annars också)

Kändes lite mer inspirerande att gå upp i dag när solen strålade, i motsats till i går då snön vräkte ner. Känns som om jag planerade veckan bra, eftersom jag arbetade i går och Stefan var hemma med skatten. Jag håller på med en tidningsproduktion och har skött det mesta hemifrån på kvällar och när Stella sovit middag. I går åkte jag i väg och satte mig på ett kontor och jobbade intensivt. Då får jag massor gjort och jag tycker att det är riktigt kul att åka iväg och använda huvudet. Inget slår dock känslan av att småspringa in från bilen bara för att få det där leendet. Då kommer tårarna, på riktigt. Jag kan inte förstå hur man kan älska någon så mycket.

Eftersom jag jobbade i går kändes det extra lyxigt att bara ha Stellamys i dag. Vi tog en lång skön prommis på förmiddagen, åt lunch (det börjar gå riktigt bra med puréerna nu) och ägnade sedan eftermiddagen åt lek, bus och mys. När pappan kom hem åkte jag på ett roligt möte och sen möttes jag och pappan i dörren typ eftersom han är och spelar fotbollsmatch.

Man tror knappt att det är sant men det blir bara roligare att vara mamma för var dag som går. Nu när det händer så mycket så sker framsteg varje dag, känns det som. Lilla fröken bokstavligen springer fram i sin gåstol och har nu lärt sig en del nya tricks. Till exempel att dra i bordsduken och allt annat hon kommer åt. Hon kör runt med katternas matskålar framför sig, hon river i tidningskorgen, hon hämtar filtar, fällar och åker till den stora spegeln i hallen och sitter och skrattar åt sig själv. Jag älskar´t! Men det börjar bli dags att barnsäkra hemmet för går det i den här takten så går hon snart.
En annan underbar grej är att hon lärt sig att gapskratta. Hon skakar i hela kroppen av skratt när jag gör diverse bus och pussar henne på magen och benen. När hon väl trissar igång kan hon kikna så fort vi tittar på henne. Åh, vilken lycka det här är! Snacka om den största kärleken.

Det absolut bästa jag vet är att ligga näranära med Stella i vår säng och antingen bara kramas, läsa en bok eller pilla med någon leksak. Ibland får hon somna så för kvällen, bara för att det är så mysigt. I kväll somnade hon så och jag kan ligga och titta på henne hur länge som helst. Jag vill aldrig att tiden ska ta slut men tvätt, städ och annat kallar så jag lyfter över henne till sin lilla säng och längtar efter att det blir morgon.



Det här blev en hyllning till mitt älskade barn. Vad vore livet utan henne?