26 kilo av den finaste kalv

Det har varit dåligt med matbloggandet på sistånde. Tänkte bättra mig, om det nu är någon som saknat det? Ni är ju rätt dåliga på att kommentera. Hur som helst så är min största dröm att på något sätt jobba med mat, kanske som matskribent, vad vet jag. Och då är det här matbloggandet bra övning, tycker jag. Dessutom är det ju inte något särskilt ansträngande i att ta en bild på den goda mat vi äter.

Sen sist har jag gjort en del experiment, men mest har vi nog grillat. Där är jag lite okreativ.. för det blir mycket sammasamma. Ska bättra mig. Bjussar på några favoriter som inte är av grillat slag.

Torskrygg med dillslungad färskpotatis och gurka samt skirat pepparrotsmör. Himmelskt!



Det är ju svårt att misslyckas med gula kantareller... här med papradelle, vitlök, schalottenlök, en skvätt grädde och bladpersilja. Ja, och så hur mycket parmesan och svartpeppar som helst. Serverades på bädd av ruccola.



Det bästa som hänt i matväg var att jag fick en förfrågan att köpa kalvkött av en bekant, snälla Marina. Gissa om jag blev glad!? Tänk själva, kalv är ju bland det finaste köttet och att den dessutom mått bra och levt i grannbyn gör ju inte saken sämre. Bästa man kan tänka sig. Vi fick levererat en himla massa kalvfärs och en del trevliga delar som jag nu ska experimentera med.

Riktiga klassiska Wallenbergare är ju gjorda på kalvfärs. Man mixar iskall kalvfärs med grädde och äggula. Sen ska de brynas i panna innan de får bli färdiga i ugnen. Kan bli lite lösa så jag la mina i en muffinsform i ugnen och det blev bra. Serverade med potatispuré smaksatt med västerbottenost, en sås på portvin och trattkantareller, små fina gröna ärtor och så klart lite rårörda lingon från dalaskogen. Hasse och Stefan var mycket nöjda med den här fredagsmiddagen.



När jag funderat över vad jag ska göra med allt fint kalvkött så dök en hederlig schnitzel upp. Alltså ingen vägkrog-schnitzel utan en äkta på kalvinnanlår. Jag bankade det fina köttet och dubbelpanerade i mjöl, ägg och ekologiskt ströbröd. Stekte/friterade i rikligt med smör och olja. Serverade med ugnsrostad potatis och en rotselleriremoulad. Och givetvis pressad cintron över schnitzeln. Jag tjatar ju om att allt jag gör bli så gott... men well, det blir det faktiskt. Och det här var så att klockorna stannade. Köp kalvinnanlår och gör!



Inspirationen till detta inlägg kom när jag stod och rörde i min Le Creuset-gryta. Jag gör ett riktigt storkok och det blir italiensk köttfärssås. 1,5 kilo kalvfärs och en himla massa gul lök, vitlök, italienska tomater, pancetta/bacon, riven rotselleri, rödvin, kalvfond och torkade örter. Det ska få koka ett par timmar, köttfärsås blir ju som bäst då (men det finns oftast inte tid). En del ska frysas in som köttfärssås och av den del ska jag göra en lasange med riktigt mycket parmesan som ska avnjutas i afton. Jag verkligen älskar en riktigt god lasange.

Håll till godo, vill ni ha recept får ni hojta!