Ibland när jag ser fram emot något sjukt mycket har jag svårt att fokusera på något annat än det. Så är det nu. Jag kan inte ens somna på kvällarna för att jag har så mycket i skallen. Det handlar så klart om min fest nästa lördag. Det kommer att bli så himla roligt och jag är så himla glad över att så många kommer och firar mig. Det verkar som om vi blir mellan 40 till 45 personer och hur kul är inte det liksom. Dessutom kommer det bli en härligt salig blandning av folk: min och Stefans familjer, barndomskompisar, Uppsalakompisar, bybor, jobbarkompisar och så vidare. Lovely. Idag fick jag det glädjande beskedet att Tomas ställer upp och spelar. Hur roligt som helst. Alla bitar faller på plats. Snart är det enda som återstår vad jag ska ha på mig.
Idag har varit en intensiv dag och jag har flängt runt i silverfaran mellan olika möten och reportage. Hade så gärna önskat att jag kunde åka hem och slänga mig i soffan men icke. Jobb, jobb, jobb. Tur att det är roligt annars hade jag inte pallat med. Nu ska jag packa ihop datorn i min vrålsnygga datorväska av svensk design (tack K) och fara hemöver till en förhoppningsvis färdiglagad middag. Resterande arbete får avklaras vid köksbordet.
Snälla vädergud - kan du inte bjussa på några minusgrader så att snön ligger kvar och inte bildar den sörjiga, äckliga gegga som är just nu. Jag är så less på den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar