Att betala för att få jobbigt och ont

Jahapp, då var det gjort. Idag har jag inhandlat komplett längdskidutrustning för många tusenlappar. Det känns lite konstigt, att liksom pröjsa dyra pengar för något som man vet att man kommer att få det jobbigt av. Jag anammar Intersports slogan "Älska utmaningen". Eller.. jag älskar den inte ännu men jag kanske kan så småningom.

Skidutprovning var en ovan sak. Jag fick ta av mig high heelsen och hoppa upp på någon bänk i bara Falke-strumpbyxorna (ja, alltså jag hade ju kläder). Mina fötter stank citron eftersom jag dränkte in de små fossingarna Lushs lemon butter i morse så det stackars skidproffset undrade nog. Först skulle det mätas spann, som det heter på skidspråk har jag fått lära mig. Därefter provas pjäxor, jag tog ett par väldigt funktionella (verkligen inne i skid-språket nu) som man både kan använda till skidåkning och långfärdsskridskoåkning (ja, jag håller på att bli friluftsnörd). Innan jag ens hade provat speciella skidstrumpor och speciella skidhandskar, för att inte tala om några flashiga stavar, så anade jag att kulorna började rulla iväg. Sen tillkom slipningsavgift för de snälla gossarna var duktiga och slipade och gjorde gud vet vad med mina skidor. En och en halv timme senare fick jag och Stefan komma och lösa ut kalaset. Det sjuka var att jag kände mig nöjd över mitt nyblivna skidnördskap.

Nu är det allvar. Anledningen till skidinköpet är att jag tackat ja till det Vasaloppsläger som skidkungen, och f.d. Vasaloppsvinnaren Staffan Larsson anordnar i helgen. Det hela inleddes nyss med en middag. Det var jag, stockholmare, smålänningar och skåningar. De andra hade ju i alla fall en anledning till varför de inte tränat något - bristen på snö - det var mer än vad jag hade. Som tur är skrattade alla gott när jag förklarade att jag trots att vi bor vid Vasaloppsleden inte har åkt en meter. På 14 år. Efter genomgång lämnade jag resten av gänget på hotellet där alla så festligt bor för att åka hem och skriva så att jag kan vara ledig i morgon. Eller ledigt förresten, det blir det nog knappast. 08.15 ska jag valla, eller i alla fall försöka valla, och sen är det teknikträning i 2,5 timmar. Varför, varför Sofia Westman har du gett dig in på det här?

Tjejvasan 2008 here I come (det är väl sådär töntigt man ska uttrycka sig nu? I love it).

Jag och silverfaran vs långtradare

Idag var ingen optimal dag för bilkörning. Jag, silverfaran och gps:en for mot Malung på morgonkvisten. Det snöade, var runt nollan och således svinhalt. Man kan säga att det bara var vi och långtradarna ute i morgontrafiken. Varför ska långtradare envisas med att köra typ i mitten av vägen så att man själv inte kan köra om. Tillslut fick vi nog jag och silverfaran (kanske framförallt silverfarans turbo) och bestämde oss för att hetsköra om varenda jävla långtradare. Sagt och gjort. På vägen hem igen lyssnar jag på Dala-nyheterna där det rapporterades rekordmånga olyckor under dagen. Då la vi ner, jag och silverfaran, och tog det lugnt. Man vill ju inet bli kolli/komma till himmelen.

Bra dag so far. I Malung besökte jag Skinnriksskolan som berättade om man vad man gör på en skinn/design-utbildning. Väl i Mora igen så gjorde jag en grej på mineralsmink. Jo, jag vet att det har funnits länge men det vet inte nödvändigtvis alla andra i Mora med omnejd.

Har precis tryckt i mig home made kycklingwook och ska nu försöka vara lite produktiv. Det finns en del av mig som funderar över om det vore trevligt att åka hem nu och ta en härlig promenad och sen jobba ikväll. Vi får se. Jag måste motionera om jag ska tycka att Tjejvasan är en behaglig tillställning. Idag fick jag förresten ett erbjudande som jag nog måste tacka ja till: Vasaloppsläger. Det låter hemskt men jag måste om jag ska ha någon som helst chans. Vad sägs om två 2,5-timmarspass fredag och lika många på lördag? Jag kommer inte kunna stå upp. Än mindre dricka vin på lördagskvällen. Innan dess måste också utrustning införskaffas. Det kommer att bli dyrt. Tänk att man betalar dyra pengar för saker som är jobbiga. Det verkar sinnessjukt.

Utvilad

Det är något speciellt i att känna sig fullständigt utvilad. Det är jag idag och det är bara så skönt. Har sovit massor och all övrig tid bara slappat. Då känner man sig redo för nya utmaningar!

Snart är det äntligen dags för lunch med Linda. Vi har inte setts sedan innan jul och det är på tok för längesen. Idag lockar fisk- och skaldjurssoppa med aioli. Mums.

Örebro-trip med dans

I morse vaknade jag halv sex. Pigg. Det måste vara något fel på mig idag. Bebis-Ramses klängde så att jag knappt kunde göra mig i ordning. När han ligger bredvid mig, tätt, tätt och myser ner sitt vackra ansikte i mitt hår känner jag en helt obeskrivlig lycka. Ibland tänker jag på den dagen då vi kommer bli tvungna att ta bort honom. Då börjar jag gråta.

Var på jobbet klockan sju. Det är något visst med att vara först på plats. Det är så lugnt... och skönt. Fick massor gjort på timmen fram till åtta då resten myllrade in. Trots att det är måndag så känns det som det kommer att bli en mycket bra dag.

Örebro... härlig stad. Jag och Steff bilade ner med svärmor och svärfar i fredags. Kom hem till kusin Thomas ganska sent och han stod redo med nya favvis-shotsen "Mora-Nisse". Likör 43, blåbärssoppa och grädde. Söt, sliskig och rolig. Men inte särskilt god. Kusinerna skulle lyssna på hårdrock och snacka skit. Jag ville läsa Bosch. Somnade tidigt och vaknade pigg som en lärka klockan åtta på lördagsmorgonen. Vi tog oss mot Ikea med alla köksritningar. Fick tag i en proffsig köksritartjej. Hon förvandlade vår trista Marbodahl-ritning till ett apsnyggt Ikea-kök. Jag är väldigt nöjd och snart trycker jag på "beställ". Efter Ikea tog vi oss till stan och jag dumpade av grabbarna så att jag fick shoppa ifred. Är väldigt nöjd med mina två quiltade väskor (en svart och en grå), cerice kofta och lyxfluffig tröja från Zara. När jag var klar med mig själv styrde jag upp kusinerna som fick varsin snygg kavaj och skjorta. Stefan shoppade också en intelligens push up, det vill säga en polo. Jävlar va snygg han är i den.

Åter i Thomas svinkalla lägenhet kom ytterligare två kusiner med respektive. Hela gänget drack "Mora-Nisse" och gjorde oss i ordning inför ytterligare en kusins mans 40-årsfest. Konstigt nog så blir alltid de sällskap jag är med sena. Så även denna gång. En timme efter kalasstart äntrar "ungdomarna" festen. Det var en riktigt trevlig tillställning, framförallt dansen. Jag dansade, dansade och dansade. Hela kvällen faktiskt. Mest bugg och det är så roligt att det inte är sant. Faktiskt så pass att jag är sugen på att börja på buggkurs. Töntvarning kanske men vem fan bryr sig. Jag dansade så mycket att jag har träningsvärk och en blå höft. Det snurrades nämligen lite vl mycket några gånger och vi dansade ikull. Jag dansade också ner Stefans lilla moster Maggan. Landade på hennes huvud och fick skämmas.

Nu måste jag få tag i Pralin med "Sofias dagbok". Har fått enbart postiva reaktioner men har inte sett uppslaget själv ännu.

Lägesrapport

Vilken fest det var i lördags. Det är först nu jag återhämtat mig. Typ i alla fall. Tack alla som gjorde min 25-årsdag till den roligaste festen ever, i alla fall för mig.

Slutspurt innan tryck på måndag. Ska printa ner det sista och sen åka hem och packa väskan. I eftermiddag avgår en Volvo till Örebro där det vankas födelsedagskalas. Jag har aldrig varit i Örebro - det ska bli kul bara jag slipper den gnälliga dialekten i allt för stor omfattning. Ikea- och Zarabesök finns på schemat. Nu ska det beställas kök.

Bästa, bästa är att ha något att se fram emot. Bland många, många presenter fina så slår Stefans London-weekend på lyxhotell det mesta. Jag älskar London, nästan lika mycket som New York. I London finns också Carro och det ska bli härligt att äntligen få träffa henne.

Börjar nu bli riktigt nervös inför "Sofias dagbok" som släpps i morgon. Tur att jag är i Örebro när den kommer.

Snart så...

Det börjar dra ihop sig till att bli gammal kärring och tro mig - jag känner mig som en. Är helt färdig efter denna vecka och känner mig som ett gammalt ristroll (Stefans favvisuttryck). Nu ska jag göra en snabb manöver med dammsugaren, vika lite tvätt och sen somna så att det snart blir dagen D.

Idag har jag irrat runt. Sov inte en blund i natt.. eller jo, fyra timmar vilket är på tok för lite. Förmiddagen gick åt till färdigställning av nästa tidning och vid lunch hämtade mamma upp mig för festförberedelser. Bästa, bästa mamma är hon. Medan jag jobbat så hade hon i princip fixat allt till dukningen - lånat nymanglade dukar, köpt finfina servetter, köpt blommor och annan garnerning. Vi dukade och pysslade och det blev så fint. Längtar tills jag får tända alla ljus i stora salen i morgon. För att inte tala om hur mycket jag längtar efter att hämta upp sju efterlängtade friends på Mora Station i morgon. Hurra för alla som kommer. Efter dukningen tog jag Caddyn och drog mot shopping. Jag gillar Caddyn med och mer och idag var den oumbärlig. Skåpbil is the shit när man ska handla mycket. Och det har vi verkligen gjort jag och darling. Hela bilen proppfull. Nu är allt klart för fest.

Pepparkaks-föräldrar

Igår kom bästa föräldrarna förbi, bruna och fina. Med sig hade de kramar och presenter. I morgon ska jag och mamma ha en riktig mor och dotter-dag. Längtar. Det ska hämtas upp nymanglade findukar, köpas Marimekko-servetter, inhandlas blomsterarrangemang och fixas läsk till bål och drinkar samt tilltugg. Resten är kirrat. Vi har till och med röjt och städat färdigt i källaren. Det trodde jag aldrig att jag skulle få skriva. Jag är väldigt nöjd med projekt källare08. Bara en sån sak som att det dolde sig en svincool retrotapet bakom vävstolen plus ett massa annat tjafs. Nästan så att man ska bevara den när vi gör om källaren i vår. Kanske kan ha den som en del av relax-avdelningen? Perfa.

I morse fick jag lov att uträtta privata ärenden, därför blir det lite kvällsjobb idag för att få klart allt så att jag kan vara ledig i morgon. Nu är det nära. Ska bli så kul att träffa alla på lördag! Har spikat menyn nu också efter att ha ändrat mig ungefär hundra gånger. Känns kul med thai så att det inte blir som på alla andra stora kalas där det typ alltid serveras Toast Skagen, potatisgratäng med helstekt kött och kladdkaka. Det här blir roligare och säkert godare också. Idag frågade jag Bee vad hon trodde passade bäst till maten, öl eller vin. "Man kan ta vad man vill, i Thailand dricker vi allt till. Här i Sverige är det så noga om man ska ha vitt eller rött. I Thailand dricker man allt". Bra svar av härliga Bee. Man får välja vad man vill på lördag, helst både öl, vitt, rött och drinkar. Att det ska råda brist på alkohol behöver då verkligen inte någon vara orolig för.

Klänningsproblem

I have av very big problem. Vad ska jag ha på mig på lördag? Inget i garderoben duger. Det tycker så klart alla andra - mamma, pappa, Anna, Stefan - har samtliga droppat samma svar på mitt klänningsproblem: "Men du som har så jävla många klänningar". Well, ingen som passar på lördag. Fick nyss tokångest över att jag inte fick iväg den där ordern från Asos i helgen. Då hade jag haft massa fina klänningar nu. Nu håller jag tummarna för att min American Apparel kommer med posten i morgon och att den passar. Annars får jag panik. Jag har också ett skoproblem, mina fina fest-lackisar fick på sig guldfärg på Trettondagssupén av någon anledning (som stavas Herrey´s gyllene skor). Jag älskar mitt Mora men kunde det inte finnas några fler schyssta affärer? Panik!

Plats för rubrik

Det är verkligen aptråkigt med folk som gnäller på väder men jag kan inte låta bli. I söndags var det fantastiskt med massor av snö, fem minus och sol. Idag har den fina snön förvandlats till en jävla sörja och isgata under det. Vill inte se skiten.

Har nyss avnjutit en fisksoppa med Anna. Väldigt trevligt. Vi behövde en rejäl uppdatering av varandras liv och det fick vi. Nu ska jag knacka ner några grejer innan det är dags att åka hem och städa klart källaren ikväll. Jag är så ickesugen på det.

Hurra för att mamma och pappa kommer hem idag och hurra för att Ludde nog ska stanna hemma från Thailand. Han ringde igår och sa att det inte fanns en enda del av honom som vill åka. Stackarn. Jag peppade honom att göra precis som han känner och efter en sömnlös natt för lillen så verkar det som om han skjuter på resan och gör den senare i annan form. Det här betyder att han kan komma på lördag. Dubbelt hurra.

Vad har jag nu gett mig in på?

Fick ett samtal innan lunch med ett erbjudande om att prova att köra upp igen så här sju år efter att jag gjorde det förra gången. Jag tackade ja. Ibland undrar jag över vad jag ger mig in på. Denna gång undrar jag vad jag ger mig in på. Tur att det här ska ske i februari så att jag kan börja öva. Det hela ska så klart vara en artikel så klarar jag det inte får jag skämmas som aldrig förr. Jag måste klara det! Någon som kommer ihåg hur man gör inre och yttre säkerhetskontroll? Inte jag i alla fall.

Idag blev det lunch helt i min smak. Johnny och jag slirade till Claras (varför kan inte snön bara ligga kvar för) och satte i oss varsin tallrik med gestostfyllda köttfärsbiffar med färska rödbetor. Very, very good. Nu är jag redo för en eftermiddag där flitets lampa lyser. Efter jobbet ska jag plocka upp Bee som ska laga maten på mitt kalas. Vi ska kolla in köket i festlokalen och se om det går att laga thaikäk där. Är väldigt nöjd med valet av mat. Dessutom väldigt skönt att slippa laga själv till 45 personer.

Skotersäsongen invigd

Äntligen en härlig måndag! Jag känner mig taggad som fan inför veckan och är dessutom utvilad. Känns mycket bra. Nu ska jag snart trycka på tryckstart-knappen (vilket i själva verket är ett samtal) och sen dra igång tema vinter.

Det var en mycket bra helg. Lördagskvällen blev dock inte en hemmakväll som först planerat. När Stefan kom hem från match hade det börjat snackas utgång i omklädningsrummet. Vi är ju aldrig sena att haka på och inte heller denna gång. På med partystassen och en snabbt samtal till grannen nästgårds. Han är så snäll som alltid ställer upp och skjutsar när det behövs. Linda och Benny bjöd in till festligheter innan det var dags för kroghäng. På Lilla fanns det gott om trevligt folk. Roligast var att Karin, Stefans kusin, var ute. Det är en donna helt i min smak! Grannarna var också ute så det blev en gemensam taxi hem till Långlets bygata. Somnade nästan nykter vid tre och vaknade nio timmar senare utan ett spår av föregående kvälls alkoholintag. Kände mig full av energi och solen lös för en gångs skull med sin närvaro. Det blev en härlig tvåtimmarspromenad i solen som gjorde susen för välbefinnandet. Efter promis var det dags att inviga skotersäsongen. Det är faktiskt lyx att ha skotern parkerad utanför huset. Bara att hoppa på leden och vips så är man ute i trollskogen på finfina skoterleder. Jag lyckades med att först fastna på en stubbe och sen fastna i ett dike. Tur att man har en stark karl som kan dra loss en.

Kvällen avslutades me dljuvliga lammracks från Vi på Hörnet och en, för en gångs skull, bra svensk deckare. Somnade med fyra olika köksritningar på magen. Det kommer att bli så fint! Hoppas lika fint som utsidan, som vi ju är väldigt nöjda med. Pricken över i:et blev de nya lamporna. Världsklass.

Lördag kväll (snart)

Jag skulle inte ens önska min värsta fiende en källare som våran. Eftersom vi köpt Stefans farmors dödsbo finns det massor, och åter massor av saker att ta reda på i källaren. Plus att både jag och Stefan fyllt på med ytterligare skräp. Idag började projekt källare. Det känns som om jag slitit hela dagen men ändå inte fått bort nåt typ. Det är ett enda stort kaos. Just nu får det vänta tills i morgon.

Lördag kväll, i alla fall snart. Som jag önskar att Stefans innebandylag kunde spela i en högre division så att de slapp få matchtider på minst ut sagt obekväma tider. Jag menar vem vill spela match vid sju en lördagkväll. Inte jag i alla fall. Och jag tänker inte åka dit och titta i ren protest. Istället ägnar jag mig åt mig själv en stund. Och vad gör man då liksom? Jo, städar bort julsakerna, tar fram nya saker och hänger tvätt. Självklart med ett glas rött nära till hands. Något jag verkligen borde göra är att gå ut och skotta gården. Det har snöat precis hela dagen. Faktum är dock att jag inte orkar ge mig ut med skyffeln. Hoppas någon snäll granne kommer med traktorn och river av det mesta. Åh, vad jag älskar att bo på landet ibland.

Igår fick jag ett roligt uppdrag. Dalarnas största helgbilaga har bett mig föra dagbok under en vecka och ta bilder. Det hela kommer att publiceras den 26 januari. Spännande! Dessutom en mycket passande vecka för detta uppdrag eftersom jag för fullt planerar storslagen födelsedagsfest mitt i alla jobbestyr.

Pratade hyfsat länge med en solbränd mamma igår. Stackarn har fortfarande inte fått tillbaka sitt bagage och de har snart varit i India-land i tre veckor. Det ska bli skönt att få hem dem på onsdag. Dels för att jag saknar dem och dels för att jag behöver hjälp att fixa festen. Mamma meddelade dock att hon fixar rosa prinsesstårtor när hon kommer hem. Det gillas.

Nu ska jag ta och fixa något roligt för den här lördagskvällen. Men vad gör man om man inte ska på middag/ha middag/gå på fest/gå på krogen. Det är tragiskt vilken dålig fantasi man har.

Hur laddad kan man vara?

Ibland när jag ser fram emot något sjukt mycket har jag svårt att fokusera på något annat än det. Så är det nu. Jag kan inte ens somna på kvällarna för att jag har så mycket i skallen. Det handlar så klart om min fest nästa lördag. Det kommer att bli så himla roligt och jag är så himla glad över att så många kommer och firar mig. Det verkar som om vi blir mellan 40 till 45 personer och hur kul är inte det liksom. Dessutom kommer det bli en härligt salig blandning av folk: min och Stefans familjer, barndomskompisar, Uppsalakompisar, bybor, jobbarkompisar och så vidare. Lovely. Idag fick jag det glädjande beskedet att Tomas ställer upp och spelar. Hur roligt som helst. Alla bitar faller på plats. Snart är det enda som återstår vad jag ska ha på mig.

Idag har varit en intensiv dag och jag har flängt runt i silverfaran mellan olika möten och reportage. Hade så gärna önskat att jag kunde åka hem och slänga mig i soffan men icke. Jobb, jobb, jobb. Tur att det är roligt annars hade jag inte pallat med. Nu ska jag packa ihop datorn i min vrålsnygga datorväska av svensk design (tack K) och fara hemöver till en förhoppningsvis färdiglagad middag. Resterande arbete får avklaras vid köksbordet.

Snälla vädergud - kan du inte bjussa på några minusgrader så att snön ligger kvar och inte bildar den sörjiga, äckliga gegga som är just nu. Jag är så less på den.

Parmiddag med brorsan

Roligaste är att brorsan typ skaffat tjej! Jag kan inte fatta att det är sant - grabben har ju aldrig haft en tjej om man inte räknar en liten tös som han hade på lågstadiet. I alla fall så har han tagit med denna mycket trevliga tjej upp till Dalarna och ikväll ska jag och Stefan gå ut och äta med dem. Ska bli riktigt kul! Dessutom ska han få sin fina telefon som jag nu har inhandlat. Faaaasiken va dyra de är utan abonnemang.

Idag kröp försäljaren i mig fram och jag krängde en helsida. Känner mig mycket nöjd med affären. Vidare så har jag nu bestämt mig för att börja träna på riktigt och inte så där halvdant. Visst känns det som ett typiskt januarilöfte? Skitsamma, jag måste komma igång! Kanske känns det då också mer motiverat att strunta i de där giftpinnarna. Pamela inspirerade mig till tusen idag. Jag undrar om hon vet vad hon ger sig in på när hon tar sig an mig. I alla fall så ska hon få mig att känna mig som en gymvan person och inte som någon förvirrad stackare som gått fel. Bästa är att gymmet ligger i direkt anslutning till Ole Henriksen Spa. Då kan man lyxa lite någon gång i veckan. Nu ska jag försöka övertala min sambo att vi ska göra det här tillsammans och att han ska dra ner lite på lagidrottandet. Har aldrig förstått mig på det här med lagsporter som den sanna egoist jag är.

Nyårspuss

Hur kan man bättre avsluta 2007 än att pussas med sin älskling? Dessutom en välbehövlig paus i allt Singstar:ande.

Segare än segast

Jag fattar inte varför jag inte bara kan vara pigg. Känns som om jag är konstant trött. Detta trots att jag typ sovit hela julen. Måste utreda vad det är snart. Ska börja med att fråga tränar-Pamela ifall hon har några tips idag när vi ska äta lunch.

Igår var rita hus-Steve hos oss och presenterade olika förslag. Det är så kul att se undervåningen uppritad i det där programmet på datorn. Äntligen, äntligen har vi bestämt var husets lilla badrum ska vara. Sen började problematiken med köket. Jag blir liksom inte hundra nöjd. Igår kom vi dock på att vi ska byta plats på kök och matsal och det kan nog bli hur bra som helst. Steve är en klippa!

Nu ska jag försöka få kontakt med svägerska Therese och bästa Carro som båda fyller 26 år idag. Hurra för er. Känns som om alla fyller år i januari. Jag själv, pappa, Ludde, Therese, Carro, svärmor och en massa mer. Från och med nästa helg är fyra helger (!) uppbokade på diverse födelsedagskalas. Först ut: mitt! Längtar ihjäl mig. Nu ska jag bara fixa var alla ska bo. Tur att både mina och Stefans föräldrar ställer upp som gestgifveri.

Nu: födelsedagspaketinköp till lillebror. Jag ska bege mig till en elektronikbutik. Eftersom brorsan med största sannolikhet inte läser det här så kan jag meddela att det är en mobiltelefon som ska inhandlas. Så slipper jag oroa mig över att lillungens mobil som redan är knäpp ska gå sönder i Thailand.

Komma igång

Fan va svårt det är att komma i gång! Det känns som om jag gör hundra saker men inget blir riktigt klart. Det blir mest så att jag sitter och tänker på allt jag ska göra men gör inget. Eller jo jag gör ju en del men det blir ändå inget gjort. Nu lägger jag ner det här resonemanget.

Igår for jag runt på snöslaksiga vägar. Har börjat märka av ett kärringsymtom och det är att jag alltid blir så trött när jag kör bil. Verkligen inte bra. Undra hur det då blir efter att jag fyllt 25 år? Jag verkar dock vara tillräckligt pigg och alert för att fixa fest. Alla bitar faller på plats och det ska bara bli så jäkla roligt. Uppsalabrudarna ringde igår och meddelade att de kommer. Liksom Leo. Och Deran. Jag blev också smått chockad när jag lyfte hemtelefonen igår och det var Stefan T i andra änden. Direkt från NYC. Eller en bit utanför NYC där han nu kommit i ordning i sin nya lägga. Vilket äventyr han är ute på. Nästan så att man blir lite avis när man går upp 06.30 varje morgon, äter samma frulle, åker till samma jobb, åker hem, äter mat, försöker hitta på kvällskativitet och går och lägger sig. Annat är det för Stefan "overthere". Jag måste verkligen ge mig ut på något äventyr snart!

Igår blev jag paranoid och hade en känsla av att mamma och pappa var försvunna. Att de råkat ut för något hemskt i Indien. Jag fick panik. Ludde lillebror kunde dock lugna mig för han hade fått ett samtal nån timme innan. Puh. Nu har jag även fått ett sms från dem och det känns bra igen. Men jag förstår inte varför två 50 plusare ska ut och luffa i Indien på konstiga floder i Kerala. Kunde de inte bara åkt till Thailand och bott på lyxhotell som alla andras föräldrar? Och snart åker Ludde också. Då kommer jag få ont i hjärtat av oro. Hur ska lillen klara sig i Thailand i ett halvår, han som stryker kläder med min avdankade plattång och inte vet hur man kokar potatis. Tur att han är hemma i byn nu så att jag kan ta mig ett allvarligt snack med honom.

Tillbaka i verkligheten

Jag har har varit en katastrofalt dålig bloggare under ledigheten. Men jag har inte haft lust. Eller ork. Förrän nu.

I flera dagaar har jag våndats över denna måndag då det var dags att återgå till det normala. Nu våndas jag inte längre. Det känns skönt att vara back in business! Att få rutiner på mat, sömn och aktiviteter. Jag tror att jag gillar att jobba ganska mycket för jag har faktiskt längtat efter min jobbdator. När jag slog på den idag hade jag 77 nya mail. Helt sjukt och förmiddagen kommer att gå åt till att ta reda på dem.

Hur ska man sammanfatta jul och nyår då? Jo, det var bra men jag står fast vid att de firas bäst utomlands. Dessutom har jag varit sjuk ungefär hela ledigheten. Jul var mysigt och jag fick mååånga finfina paket. Bästa presenterna stod min darling för. Jag fick mitt älskade rosa playstation och tillhörande singstar. Det var den största behållningen under helgerna. Oj, vad det har sjungits. Jag fick också, äntligen, Marc Jacobs Daisy. I love it. Mamma och pappa överraskade med en designergryta jag önskat mig. Prisklass svindyr. En sån jag aldrig skulle unnat mig själv. Men nu har jag den och tänker låta den stå framme alltid. Får liksom aldrig nog av den. Dags att inviga med matlagning snart också. Av bästa svärföräldrarna fick jag kanske de snyggaste kopparna jag någonsin sett. De är i olika mönster och röda och fina. Brorsan levererade inte helt otippat en Agnes-klänning i paketet. Tjusigt.

Nyår. Kanske årets mest överskattade högtid. Jag var sjuk och less. Hade så gärna velat fira med Karin och co i Grönklitt men orkade inte. Så det blev middag i Långlet. Ledighetens allra festligaste fest blev istället Trettondagssupén i bystugan där ju jag satt i festkommittéen. Det blev verkligen hellyckat och det verkar som om alla uppskattade vår lilla show.

Nu är det nytt år med nya tag. Projekt nummer ett är att fixa allt till min fest nästa lördag. Glädjande så verkar en hel del Uppsala och Stockholmsfolk vara på väg uppöver. Det gör mig lycklig. Min klippa till sambo har fixat det mesta redan (vad skulle jag göra utan dig?) och nu återstår bara maten. Det lutar åt caterad thaimat. Annars reservplan. Det största projektet för året är dock att få klart vårat hus. Nu är det inte en vägg kvar i undervåningen och det ser ut som ett stort byggkaos. Men snart blir det fint. Jag måste också boka en resa för nu börjar jag bli vansinnigt sugen. Ett annat mål är ju att ta sig igenom Tjejvasan. Dags att pallra sig ut i spåret.

Nu ska jag svara på mail och sen åka hem och hämta gps:en, ställa in den på Östra Flintgatan och sen fara till Borlänge för ett extrainkallat akut möte. Perfekt att få ut och åka lite bil första arbetsdagen. Brorsan har bränt en grym skiva till mig som piggar upp.