Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken. Vinterkräkis har nämligen hållit mig i ett järngrepp i en vecka nu. Jag har slutat spy men mår liksom skit. Konstant lätt illamående, en mage i uppror och lite andra sviter. Eftersom aptiten är väldigt begränsad är även energin det. Känns som om jag inte gjort något på en vecka. Är så trött att ögonen går i kors. Sov 15 timmar natten mellan fredag och lördag, till exempel.
Konsulterade läkare i dag som konstaterade att det var en mycket elak form av maginfluensan så nu ska jag ta något mot den. Hoppas på fullständig tillfriskning så att jag blir mig själv igen. Så mycket jag vill göra, så många jag vill träffa, så mycket jag vill äta. Matbloggande har det så klart inte varit på tal om.
I lördags var nog den dag jag var piggast, kanske tack vare 15-timmarssovningen. Min fina barndomsvän Pyran med sambo Marcus var hemma från Djursholm på visit och vi avnjöt en god middag härhemma. Faktiskt enda gången jag haft aptit och fått i mig rätt mycket, passande nog. Det var en mycket trevlig kväll och den gjorde både min helg och vecka eftersom jag inte gjort mycket annat än gosat med Stellis.
Nu ligger jag under Leksandsfilten i soffan och ska ta mig en tupplur innan Stella vaknar och Stefan kommer hem från jobbet. Verkar bäst att sova bort den här eländiga sjukan som vägrar släppa taget. Let go now!
2 kommentarer:
Låter inge vidare, krya på dig! Saknar ju dina recept :).
Fy fasen vad segt! Vilken tur att inte lillskruttan blivit dålig iaf. Hoppas du mår bättre snarast!!!
Skicka en kommentar