Mina finest

Det här med vänskap förändras ju när man blir äldre, i alla fall är det så för mig. Tidigare hade man polare, vänner, bekanta och man funderade väl inte så mycket över det. Men en dag kom jag till en punkt då jag kom till insikt i att det gäller att lägga energi på rätt människor. Energisugare eller kompisar från förr som man är kompis med bara för att, de väljer jag bort. Vänskap är bland det bästa i livet och det gäller att ta vara på den och ge den till de som förtjänar det.

Min vänskapssituation förändrades när jag flyttade upp till Dalarna igen, kan man säga. Tidigare gjorde jag inget annat än umgicks med vänner och det märktes när jag flyttade vilka som var mina riktiga vänner. Ungefär samtidigt som jag flyttade hem så flyttade mina bästa barndomskompisar bort. De finns dock alltid kvar i mitt hjärta och varje gång vi träffas är allt som förr.

Sen har vi en annan riktig och äkta vänskap. Under gymnasietiden så lärde jag känna Alex. Vi gjorde verkligen allt ihop; gick i skolan, festade, jobbade, sov, åt, raggade. Verkligen allt. När vi tog studenten förändrades allt och hon flyttade hem till Sundsvall igen. Sedan dess har vi träffats sporadiskt. Senast vi sågs var så länge sedan som december 2005. Alltså över fyra år sedan! Det fantastiska i den här historien är att det ändå är som att vi sågs igår varje gång vi pratar. För tjattrar i telefon det gör vi relativt ofta och vi känner varandra så väl, trots att vi aldrig ses. Nu hoppas jag att vi får till en träff snart. Jag vill träffa dig my favourite. Och jag vill att du ska träffa Stella och hon dig.

När livet i Mora etablerade sig träffade jag nya, fina vänner. De som står mig närmast här är helt klart Matilda och Tin. Matilda känner jag lite sedan barnsben eftersom vi båda kommer från Orsa och jag hängde en del med hennes storasyster. Men så kom det sig en varm sommardag 2008 att vi styrde upp en parmiddag, för våra killar är gamla kompisar. Kvällen var underbart trevlig och avslutades, efter många tokiga bravader, i vår säng klockan åtta på morgonen efter då vi alla fyra däckade. Sedan dess har det varit mycket skoj oss fyra emellan och framförallt mig och Matilda emellan. Och en fin vänskap har etablerats.

Så har vi Tin, min fina vän. Det hon gått igenom är inte klokt men hon är stark och förtjänar verkligen det allra bästa. Vi lärde känna varandra för att jag handlade så mycket kläder i butiken där hon jobbar. Roligt och sant. Vilken bonus - jag har dels handlat en massa kläder och fått en riktig vän på köpet.

En annan vänskapshistoria hade sin början en midsommardag på bryggan vid Udden på Orsa Camping. Egentligen hade vi stött på varandra tidigare, eftersom jag är barndomsvän med Karins sambo Fredrik. Även Stefan och Fredrik känner varandra sedan gymnasietiden och lumpen. Där på den där bryggan gick jag och Karin på en partybåt, drack rosé och "fann varandra" om det så fint heter (medan våra killar var i upplösningstillstånd där på bryggan för att vi dragit iväg på egen hand, haha). Sen blev det en middag och sen var det klart - jag fick en ny vän. Sommaren 2008 pratade vi om barn. De skulle köra och vi skulle vänta och well, Ella föddes väl ungefär nio månader senare och det där med att vi skulle vänta ett år eller så blev det inget med. Det blev ett halvår sen var även jag gravid. Nu har vi varsin fin dotter; Karin har Ella och jag har Stella, och dessutom en fin vänskap. Karin är en sån tjej som man båda kan prata lipgloss och meningen med livet med, och så ser jag mig också. Som tur är så är Karin, Freddan och Ella "hemma" i Orsa med relativt jämna mellanrum. Annars bor de i Stockholm och jag bara önskar med hela mitt hjärta att de tar och flyttar hit!
Här har ni oss, morsorna!



Min fina Karin har, till min stora glädje, börjat blogga. Här kan ni läsa om hennes liv. Hon är klok, kvinnan!

Till mina närmaste vänner ser jag också min fina Malin. Vi träffades i en snödriva - på riktigt. En annan fin vän, Hannah, skulle ha oss med på inspelningarna av en reklamfilm för skoterleder. Vi träffades, sa hej (och jag vet att hon dömde ut mig för att jag hade en Canada Goose-jacka, haha) men ungefär två minuter senare låg vi i en snödriva och garvade. Det roliga här är att vi faktiskt visste en hel del om varandra sedan innan eftersom min mamma och Malins svärmor (tillika Hannahs mamma, hängde ni med?) är goda väninnor. Jag minns så väl första gången vi umgicks utanför reklamfilmsinspelningarna, över några (läs: många) glas vin och Linus, Malins man, sa "jag har nog aldrig hört någon som pratar lika mycket som du", till sin fru. Vi har haft så ofantligt roligt tillsammans och jag är så glad att du finns i mitt liv. Roligt är också att våra killar också kommer så vansinnigt bra överens. En kall, fin vinterdag så levererade Malin årets bästa nyhet på verandan här hemma i Långlet när vi var på väg ut på promenad med vagnen - hon och Linus ska få en liten bebis i september. Jag blev så glad att jag grät. Det här paret är nog de bästa blivande föräldrarna jag kan tänka mig och jag är så glad för er skull! För er som inte vet det så är det här en kärlekssaga av rang. Malin och Linus frågade chans på varandra när de var typ 12 år och har hängt ihop sedan dess. Nu är de gifta och väntar ett litet mirakel. Det är lycka på riktigt!

Det var det om vänskap. Bland det bästa i livet. I love you all!