Back in business

Senare, när jag orkar, ska jag ta och sammanfatta förra helgen som var av absoluta världsklass. Hade så roligt, hela helgen lång.

Det har varit stiltje härinne och det har sina förklaringar. En av dem kom smygande i söndags. Stefan låg hela dagen i någon slags magsjuka. Han var helt utslagen. Låg över soffan på mage och fattade inte att vi var i närheten, jag och Stella. Jag började också att känna mig konstig och i måndags var jag liksom orkeslös och slö. Så i går morse slog den till med full kraft; den värsta magsjukan i mannaminne. Det började tidigt på morgonen och när Stella vaknade vi åttasnåret fick jag lov att ringa hem pappan eftersom skyttetrafiken mellan sängen och badrummet hade börjat. Sen minns jag inte så mycket mer av dagen mer än att jag låg i fosterställning på det italienska kaklet i badrummet och skakade. Fy farao alltså. Tillbringade dagen i ett mörklagt sovrum och på toaletten. Först framåt kvällen, när Stella skulle sova orkade jag gå ner. Mest för att jag frös så att jag skakade så Stefan fick elda i kaminen till bastuvärme och bäddade ner mig med filt och täcke i soffan. Hade nog feber, men hade ingen termometer att ta med eftersom vi förbrukat den i Stellas stjärt. Jag var så törstig att jag övervägde att gå ner till älven och slänga mig i med munnen öppen. Men allt jag drack kom upp illa kvickt. Först framåt niotiden fick jag behålla lite avslagen cola. Och som jag behövde det. Orkade knappt resa mig. När ytterligare en timme gått och jag fick behålla vätskan satte jag i mig lite isglass och sorbet, som var det enda jag kunde tänka mig att äta.

I morse vaknade jag kraftigt medtagen av gårdagen och dessutom med fortsatt ont i magen och frossa. Stefan fick vara hemma i dag med medan jag sov till ett. Då äntligen började jag känna mig som mig själv igen och har sedan dess hållit mig vaken och symptomfri. Har ätit en rostmacka och söt, fet yoghurt, livsmedel jag aldrig skulle äta annars men nu behövde jag något snällt mot magen utan fibrer och med mycket energi.

Det absolut värsta med den härjande magsjukan var att jag inte fick kramas, pussas och gosa med mitt lilla hjärta. Kändes onödigt att vara henne alltför nära på grund av smittorisken. Har fått nöja mig med att prata med henne och snusat henne lite i håret. Gjorde så ont i mammahjärtat när hon i går sträckte sig efter mig och jag inte kunde ta henne. Lillhjärtat. Det ska jag ta igen ikväll. Jisses vad det ska mysas. Än så länge verkar hon ha klarat sig helt från mamman och pappans magsjuka. Hoppas innerligt att det förblir så.

Nu ska jag njuta av se Stefan kocka i köket. De händer sannerligen inte ofta men i dag får han göra sin paradrätt: pannkaka. Jag behöver energi och det är enda anledningen till att jag äter pannkaka, som jag anser är en efterrätt. Snabba kolhydrater, socker och fett - dålig kombo. Men nu behöver jag ta igen energi och då ska jag njuta i fulla drag av pannkisarna.