Hej påskmys!

Vill börja med att berätta hur jäkla glad jag blir av alla fina kommentarer! Mer sånt!

Jag har fredag i dag, eller rättare sagt vi har fredag i dag. Stefan är ledig i morgon - och totalt fem dagar i påsk. Lycka med familjemys i dagarna fem. Ser fram emot att träffa massa fina människor som är hemma på påskbesök. Ja, och även fina människor som bor här permanent. Det blir en påsk med mycket umgänge helt enkelt. Vi börjar i morgon med häng med de fina blivande föräldrarna Malin och Linus. Var alldeles för längesen vi träffades!

I morse rullade jag ut vagnen i slasket och hämtade upp den här sötnosen hos grannen Jörgen:



Hon är en skön dam som är fullkomligt galen i pinnar. Konstigt att jag lyckades ta en bild utan en pinne i munnen. Hur som helst så var hennes husse sjuk och jag tar mer än gärna med henne på promenad. Dock så var det inte optimalt promenadföre med barnvagn längs vägen nere vid älven. Så jag fick stånka lite men det är ju skönt att svettas lite, allra helst nu när det vankas en storhelg med frosseri.

Efter lunch kom Agneta och Linus och Emma och Oliver. Bebisdejt. Trevligt och mysigt. När gästerna farit kom Stefan hem och eftersom jag glömt att ta upp den kyckling jag planerat att laga till middag så var det bara att sätta igång - med påskätandet. Det blev sill, lax, färskpotatis, pastej, lammkorv, köttbullar, prinskorv, hemmagjord rödbetssallad (den godaste med pepparrot och dijonsenap) och ägg med diverse tillbehör. Till det en kall öl. Jag dricker i princip aldrig öl, med undantaget under jul, påsk, midsommar och på beachen utomlands. Hur som helst så smakade det ljuvligt till påskmaten och med detta var storhelgen invigd.

Så kom Tobbe och Matilda med den sistnämndas storasyster Carro med sambo Johan och tremånadersdottern Selma. Carro och jag är skolkamrater och det var så roligt att ses igen med våra små donnor. Stella la till med ett inte så av mig uppskattat beteende att gnälla när hon inte var i centrum. Men så fort alla tittade på henne så showade hon igen. Undrar verkligen vem hon fått det av? ;) Det får vi ta ur henne när hon blir äldre! Efter en trevlig fika så åkte besöket, Stella la sig och vi däckade i soffan. Där är en av oss kvar och själv njuter jag av stundande tider.

Funderar lite över hur mycket käk vi svenskar konsumerar under en sån helg som påsken. Jag kan bara se till oss, ett hushåll på två personer. Jag påskhandlade för 1300 spänn. Köpte bland annat ett kilo godis och en massa annat att frossa i. Det är ju galet alltså! En snäll som kommenterade det föregående inlägget frågade vad vi äter i påsk; och jag håller med om att påskmat, julmat och midssommarmat blir lätt tråkigt i längden. I påsk vill jag slå ett slag för lammkött. Ni som tycker lamm smakar kofta - tänk om. Lamm är ett fantastiskt kött och nu finns det massor av det i butikerna! Bäst är att helsteka det, kanske genom att bryna det först beroende på typ av kött. Låt det gå på låga temperaturer, med smaksättare som vitlök, rosmarin, timjan, citron och rikligt med peppar. Bästa delen är lammfilén, naturligtvis. Den är sinnesjukt god men man kan även få till riktigt gott lammkött av andra delar. Själv har jag köpt en lammrostbiff som jag ska späcka med vitlök, färska rosmarinkvistar och badda med olja, flingsalt, citronskal och rikligt med olika sorters peppar. Sen ska den brynas och gå på typ 70 grader tills den är färdig. Till lamm passar chévre bättre än bra. Och rödbetor. Funderar på en rödbetsrisotto och en chevrékräm till. Eller rosmarin- och honungsrostad mandelpotatis med ljummen getostsås. Det blir mumma!

Påsken, med all ledighet, är ett ypperligt tillfälle att njuta av god mat i goda vänners lag. Själv ser jag mest fram emot den efterlängtade tjädermiddagen. Vår fina Hans är en jägare som skjutit en stor fin tjäder och den ska vi tillsammans tillaga på fredag. Jag tänker mig något med enbär. Alltid så kul att prova nya råvaror!

Glad påsk alla fina läsare! Njut av ägg, umgänge, ledighet och allt annat som hör påsken till!

Det lider mot påsk

Det går så fort, allting och jag hänger inte med!

Fredag: Sen eftermiddag åkte jag till Borlänge för p-fest på bowlingen där. Det var trevligt och jag hade beslutat mig för att sova kvar hos min kollega och vän Åsa. Efter bowlingen drog vi ett gäng till Bolanche och tog en cosmo. Morsorna, jag och Åsa, imponerade genom att inte stänga stället utan åkte hem redan klockan ett. Hoppade dock inte i säng på en gång utan drack te, åt mackor och snackade gojja alldeles för länge. Vaknade i ottan och hade så galet mycket längt efter mitt lilla hjärta. Sån tur att Stefan kom med henne på lördag morgon! Själv åkte han vidare mot 40-årsfirande av sina tvillingkusiner i Örebro. Jag vill inte lämna Stella och vara så långt bort så vi stannade i Dalarna.
Vi hade en heldag jag och Åsa med våra döttrar. Först Barnens hos och sen Kupolen. Stella, vilken shoppingbebis. Sa inte ett ljud under 4,5 timmars shopping. Sen åkte vi hem.

Lördag kväll: Ett gäng riktigt fina tjejer anlände för en tjejkväll. Vi åt lite plockmat, drack vin och babblade en massa. Så trevligt, det gör vi om snart hörrni!

Pinglorna Matilda och Tin.



Värdinnan.



Fina Lotta som det är så roligt att lära känna. En tjej helt i min smak!



På söndag morgon bestämde jag mig för att ha en redig mysdag med min lilla juvel. Tog med alla leksaker och myste ner oss i stora sängen. Sån gulddag! Hängde upp den nyinköpta hoppgungan som hon tycker är så rolig. Flyttade dock ner till matbordet för lite morotspuré. Hon är så rolig min lilla skatt!




Grejen är att hon inte gillar morot så mycket så det mesta hamnar i ansiktet. Det är verkligen morot överallt och jag hinner inte med att torka för jag fnissar så mycket och tar bilder.
Eftersom det dröjde innan pappan dök upp från Öret så gjorde jag en riktig änkemiddag. Orkade verkligen inte åka och handla eller tina nåt så jag öppnade kylen och såg parmesanosten. Med suget efter den i åtanke svängde jag ihop en italiensk tomatsås med hackad gul lök och vitlök som fick fräsas och sen kokas av i vitt vin. På med en burk goda krossade tomater, lite buljong och så fick det puttra ett tag. Hade även i redigt med basilika och en nypa socker. Serverade med svart pasta - så mycket roligare - och så klart då riktigt mycket riven parmesan. Till pasta ska man även ha ordentligt med nymald svartpeppar enligt mitt tycke. Gottgott!



Fröken Jemthans sitter numera själv och har ledsnat något på babygymmet. Har letat som en tok efter en gåstol men alla har varit så fruktansvärt fula; hundra olika neonlysande färger. Så när Lotta visade upp en rosa sötsak på sin blogg så fick jag ju lov att bli en härmapa och köpa en jag med. Och vilket lyckat köp, Stella verkligen älskar den! Liksom hoppas av glädje när hon sitter och slår på leksakerna på den. Den som gjort den skulle jag dock gärna ta mig ett snack med... melodierna och lätena låter minst sagt högt och skränigt. En volym, alternativt on/off-knapp kanske? Snart åker batterierna ur!




I dag har Stella och jag gjort stan. Avslutade med att med tora inköpslistan åka upp på Maxi och påskhandla. Nu är det kirrat och vi ser fram emot att njuta av all god mat, och såklart av ledighet och umgänge med folk vi gillar. Jag har även gjort något jag inte gjort sedan typ mellanstadiet; påskpysslat. Jo, ni läste rätt. Plockade in ris under eftermiddagpromenaden och fäste fjädrar i samt hängde upp små kycklingar jag införskaffat under shoppingen i dag. Blev riktigt bra, trots min orutin på pyssel.



Måste även visa denna fantastiska bukett påskliljor som levererades i fredags. Vi har en mycket snäll granne som heter Lasse och denna dök upp vid vår dörr och överlämnade ett fång av dessa med motiveringen "för lång och trogen tjänst", vad det nu betyder har varken jag eller Stefan lyckats lista ut. Men glad blev jag! Tack, fina Lasse. Lycka att ha grannar som Lasse!



Nu på kvällen fick jag ett sug efter att baka, något jag inte gjort på mycket länge. Gillar mycket mer att laga mat än att baka. Hur som helst, fick assistans av min far som blivit förvisad hemmet sedan mamma skulle ha tjejmiddag (tantmiddag). Pappa/morfar är en hejare på att baka och allra bäst på att äta deg, hehe. Det blev väldigt gott!

Chocolate chip peanut cookies.



Och alla tiders bästa bakverk; kanelbullar fullsmockade med fyllning.



Tack för att jag trots ett par rötägg, har så många fantastiska bloggläsare. Det värmer gott i hjärtat att det finns så många kloka, generösa och härliga människor därute. Ni vet vilka ni är!

Sorry...

... alla elaka och fega stackare. Jag är som en gås; det rinner bara av mig.

Det finns mycket jag skulle kunna göra, kunna skriva men den tiden gör jag på något betydligt bättre med. Den tid det tar att läsa, snabbt begrunda, radera och konstatera att det är synd om den avundsjuka människan - det är den tid det tar. Ja, och så den minut det tog att skriva det här. Som sagt; sorry.

I morgon är det härlig måndag och då ska jag uppdatera om allt som hände denna mycket innehållsrika och roliga helg! Life is good.

Mina finest

Det här med vänskap förändras ju när man blir äldre, i alla fall är det så för mig. Tidigare hade man polare, vänner, bekanta och man funderade väl inte så mycket över det. Men en dag kom jag till en punkt då jag kom till insikt i att det gäller att lägga energi på rätt människor. Energisugare eller kompisar från förr som man är kompis med bara för att, de väljer jag bort. Vänskap är bland det bästa i livet och det gäller att ta vara på den och ge den till de som förtjänar det.

Min vänskapssituation förändrades när jag flyttade upp till Dalarna igen, kan man säga. Tidigare gjorde jag inget annat än umgicks med vänner och det märktes när jag flyttade vilka som var mina riktiga vänner. Ungefär samtidigt som jag flyttade hem så flyttade mina bästa barndomskompisar bort. De finns dock alltid kvar i mitt hjärta och varje gång vi träffas är allt som förr.

Sen har vi en annan riktig och äkta vänskap. Under gymnasietiden så lärde jag känna Alex. Vi gjorde verkligen allt ihop; gick i skolan, festade, jobbade, sov, åt, raggade. Verkligen allt. När vi tog studenten förändrades allt och hon flyttade hem till Sundsvall igen. Sedan dess har vi träffats sporadiskt. Senast vi sågs var så länge sedan som december 2005. Alltså över fyra år sedan! Det fantastiska i den här historien är att det ändå är som att vi sågs igår varje gång vi pratar. För tjattrar i telefon det gör vi relativt ofta och vi känner varandra så väl, trots att vi aldrig ses. Nu hoppas jag att vi får till en träff snart. Jag vill träffa dig my favourite. Och jag vill att du ska träffa Stella och hon dig.

När livet i Mora etablerade sig träffade jag nya, fina vänner. De som står mig närmast här är helt klart Matilda och Tin. Matilda känner jag lite sedan barnsben eftersom vi båda kommer från Orsa och jag hängde en del med hennes storasyster. Men så kom det sig en varm sommardag 2008 att vi styrde upp en parmiddag, för våra killar är gamla kompisar. Kvällen var underbart trevlig och avslutades, efter många tokiga bravader, i vår säng klockan åtta på morgonen efter då vi alla fyra däckade. Sedan dess har det varit mycket skoj oss fyra emellan och framförallt mig och Matilda emellan. Och en fin vänskap har etablerats.

Så har vi Tin, min fina vän. Det hon gått igenom är inte klokt men hon är stark och förtjänar verkligen det allra bästa. Vi lärde känna varandra för att jag handlade så mycket kläder i butiken där hon jobbar. Roligt och sant. Vilken bonus - jag har dels handlat en massa kläder och fått en riktig vän på köpet.

En annan vänskapshistoria hade sin början en midsommardag på bryggan vid Udden på Orsa Camping. Egentligen hade vi stött på varandra tidigare, eftersom jag är barndomsvän med Karins sambo Fredrik. Även Stefan och Fredrik känner varandra sedan gymnasietiden och lumpen. Där på den där bryggan gick jag och Karin på en partybåt, drack rosé och "fann varandra" om det så fint heter (medan våra killar var i upplösningstillstånd där på bryggan för att vi dragit iväg på egen hand, haha). Sen blev det en middag och sen var det klart - jag fick en ny vän. Sommaren 2008 pratade vi om barn. De skulle köra och vi skulle vänta och well, Ella föddes väl ungefär nio månader senare och det där med att vi skulle vänta ett år eller så blev det inget med. Det blev ett halvår sen var även jag gravid. Nu har vi varsin fin dotter; Karin har Ella och jag har Stella, och dessutom en fin vänskap. Karin är en sån tjej som man båda kan prata lipgloss och meningen med livet med, och så ser jag mig också. Som tur är så är Karin, Freddan och Ella "hemma" i Orsa med relativt jämna mellanrum. Annars bor de i Stockholm och jag bara önskar med hela mitt hjärta att de tar och flyttar hit!
Här har ni oss, morsorna!



Min fina Karin har, till min stora glädje, börjat blogga. Här kan ni läsa om hennes liv. Hon är klok, kvinnan!

Till mina närmaste vänner ser jag också min fina Malin. Vi träffades i en snödriva - på riktigt. En annan fin vän, Hannah, skulle ha oss med på inspelningarna av en reklamfilm för skoterleder. Vi träffades, sa hej (och jag vet att hon dömde ut mig för att jag hade en Canada Goose-jacka, haha) men ungefär två minuter senare låg vi i en snödriva och garvade. Det roliga här är att vi faktiskt visste en hel del om varandra sedan innan eftersom min mamma och Malins svärmor (tillika Hannahs mamma, hängde ni med?) är goda väninnor. Jag minns så väl första gången vi umgicks utanför reklamfilmsinspelningarna, över några (läs: många) glas vin och Linus, Malins man, sa "jag har nog aldrig hört någon som pratar lika mycket som du", till sin fru. Vi har haft så ofantligt roligt tillsammans och jag är så glad att du finns i mitt liv. Roligt är också att våra killar också kommer så vansinnigt bra överens. En kall, fin vinterdag så levererade Malin årets bästa nyhet på verandan här hemma i Långlet när vi var på väg ut på promenad med vagnen - hon och Linus ska få en liten bebis i september. Jag blev så glad att jag grät. Det här paret är nog de bästa blivande föräldrarna jag kan tänka mig och jag är så glad för er skull! För er som inte vet det så är det här en kärlekssaga av rang. Malin och Linus frågade chans på varandra när de var typ 12 år och har hängt ihop sedan dess. Nu är de gifta och väntar ett litet mirakel. Det är lycka på riktigt!

Det var det om vänskap. Bland det bästa i livet. I love you all!

Torskrygg och löpningen from hell

I går var det en synnerligen bra dag. Stella och jag tänkte börja med promenad trots att vädret bjöd på allt annat än glädje. Träffade dock vår trevlige granne Tony på vägen och jag blev stående där en halvtimme för trevligt babbel. Sen gick jag en sväng i den oplogade sörjan men bestämde mig raskt för att det fick bli en kort tur.

På eftermiddagen var det bebissammankomst på BVC igen. Denna dag stod ett besök från en tandhygienist på schemat. Intressant även om det kändes som jag hade rätt bra koll på vissa bitar... som att jag aldrig någonsin kommer att i tid och otid mata Stella med Mariekex och saft. Såå mycket socker!

Väl hemma i Långlet igen kliade det i matlagningsfingrarna. Har länge varit sugen på att laga något med torskrygg, den absolut finaste delen på fisken. Tidigare har man i bästa fall kunnat komma över torskrygg på fredagar i fiskbilen men det gläder mig att Ica Maxi tagit in dem i fryst variant till ett riktigt bra pris dessutom.
Jag tinade torskryggen och la dem på ett ungsfast fat där jag även slängde på körsbärstomater. Saltade fisken mycket med flingsalt, vi snackar överdrivet mycket. Hackade även över lite färsk timjan och pressade över citron. Sen hyvlade jag med osthyvel över några tunna skivor smör innan det hela fick vara i ugnen på 160 grader till fiskens innertemperatur var 47 grader.
Under tiden skållade jag mandlar som jag sen torrostade i stekpanna och hackade. Inspirerad av min mor, som gjorde något liknande för en tid sedan, så stuvade jag sedan mangold. Mycket lätt; jag skivade en king solo-vitlök mycket, mycket tunt och fräste i smör. I med mangold som fick svettas innan jag slog på grädde och salt och peppar. Serverade sedan torskryggen med ett täcke av hackad mandel och den stuvade mangolden. Jävlarns vad gott det blev!



Efter middagen klädde jag om till powerwalkkläder och mötte upp Matilda på stan för över en timmes babbel och promenerande. Stärkande både fysikt och psykiskt. Sån energiladdnign behöver man mitt i veckan.

Väl hemma igen kröp vi ner i Hästens och såg film. Två som äntligen har börjat hänga är de här två:



Det är egentligen konstigt att det sker just nu. Isis, aka Missan, är nämligen hela familjen rejält less på. Sedan en vecka löper hon och det går ingen obemärkt förbi. På riktigt så avger hon de mest enerverande och fruktansvärda läten jag hört. Hade varit så passande att hon skulle få till det med en fin ragdoll-hane men dessvärre är hennes tilltänkta utlånad till annan avel. Så det har bara varit för oss att stå ut. Den enda som tycker att det är lite kul är Stella, som är den enda som orkar med henne. Så de ligger bredvid varandra och låter. För att få någon ro och sömn så har Missan fått sova i källaren. I natt glömde jag dock släppa ner henne så jag vaknade av ylandet. Sömndrucken i bara mässingen jagade jag katten här hemma i natt. Somnade om för att väckas av ytterligare ylande. Var så trött att jag inte stängt källardörren ordentligt så marodören var raskt uppe och lät igen. Nu hoppas jag att det är över snart innan jag, och framförallt Stefan och Ramses, bryter ihop.

Nu ska jag sätta på mig ögonen, väcka Stella och ge henne mat. Besök hos optikern står på agendan för min del medan Stella får vara med morfar en halvtimme eller så (kan tänka mig att morfar´n är lite smånervös, hihi). Sen möter vi upp Tin för en lunch och så måste jag ju bara gå en liten shoppingtur.

Hoppas alla får en underbar torsdag!

Den viktiga pappan

Har länge tänkt ventilera en sak som stör mig en del. Det började egentligen redan under graviditeten. För oss var det självklart att vi väntade barn, det var ju inte bara jag som gjorde det bara för att det var jag som bar på det. Så för Stefan var det självklart att lägga partylivet på hyllan till fördel för mysiga hemmakvällar. Det var dock inte självklart för alla, och det är väl det som stör mig. Han kunde få kommentarer "men vafan, det är väl inte du som är gravid", när någon frågade om han skulle med ut på krogen och han tackade nej. Livet förändras från den dag man blir gravid, enligt mig. För de båda blivande föräldrarna. Läser och hör om alldeles för många tjejer som sitter hemma med sin mage medan den blivande pappan lever på som vanligt. Och jag tycker att det är tragiskt och jag skulle aldrig någonsin acceptera det. Därav så klart inte sagt att pappan inte kan gå ut ibland och roa sig, för det är självklart. Men inte jämt.

Så föds barnet och jag kan för mitt liv inte förstå pappor som väljer att vara borta en massa. Mest för att det är hans egen förlust. Men också för att man behöver vara två. Samma sak här, jag läser och hör om alldeles för många mammor som sitter hemma själva med sitt barn medan det är självklart att pappan ska göra massa saker.

Så klart att den absolut viktigaste personen i barnets liv är mamman till en början. Men jag tycker att alldeles för många pappor prioriterar på ett sätt som jag aldrig skulle kunna leva med.

När jag jobbade min första dag för snart två veckor sedan gick jag en sväng på stan och träffade två mammor som jag är ytligt bekant med. De blev alldeles bedrövade över att Stella inte var med mig och när jag sa att jag jobbade en halvdag denna dag kläckte en av de ur sig "Men hon är ju bara fyra och en halv månad". Jag kände kinderna blossa av ilska och tänkte kläcka ur mig något riktigt bitskt men nöjde mig med att säga "hon har ju faktiskt en pappa också". Och det är nog en sanning man ska anamma ibland, barnet har ju faktiskt en pappa också. Så mammorna kan pysa iväg en halvdag eller en heldag. Det är bara nyttigt, inte minst för pappan som får vara hemma själv och både upptäcka det fantastiska med att vara hemma med bebisen och få insikt i att det inte bara är att ligga på sofflocket och mysa. Det är ack så viktiga rutiner som ska följas och fast man har en bebis snällare än få så finns det inte så mycket tid över till annat än just ta hand om bebisen.

I dag jobbade jag igen. Nästan en heldag. Det gör så klart lite ont i hjärtat att lämna bebisen och pappan på förmiddagen men faktiskt är det riktigt roligt att komma till jobbet. Lika roligt är det när pappan glatt ringer och berättar att bebisen med god aptit ätit upp sin palsternackspuré och att hon sovit gott i vagnen. Det roligaste av allt är dock att komma hem efter arbetsdagen, nöjd över det man gjort, men framförallt glad över att få se sin älskade unge igen och glad över att hon har en sån fantastiskt pappa som är världsbäst på att vara hemma med henne.

Nu vet jag att vi har haft det väldigt lätt. Stella har sovit hela nätter sedan vi kom hem från BB. Hon knorrar väldigt sällan, det är många dagar vi konstaterar att hon inte varit missnöjd på hela dagen. Och hon är lätt att ha och göra med. Det kanske hade varit annorlunda annars, vad vet jag. Vi har kunnat göra saker på egen hand, båda två sedan hon var ett par månader. Stefan har varit på galej, jag har varit på galej och för oss är det självklart att vi delar lika. Samma sak när det gäller jobb; Stefan ser oerhört mycket fram emot pappaledigheten och jag ser fram emot det. Inte för att jag vill vara ifrån Stella, för jag skulle nog kunna vara hemma med henne på heltid till hon är tio, men för att Stefan ska få uppleva det och hon ska få uppleva att vara med sin fantastiska pappa.

Med det här vill jag också säga att Stefan är den absolut bästa pappan man kan tänka sig. Om alla vore som han så skulle den här världen vara en bättre plats. Ni skulle se honom med Stella alltså, det är så att man får tårar i ögonen. Han har energi till tusen; han pratar, busar, gosar och ger henne verkligen allt. Och jag är så lycklig för hennes skull, över att hon fått den bästa pappan i hela världen.

Därmed pasta!

Jävlarns vad ett litet piller kan göra susen. Min mage är back on track och så är jag. På bara ett par timmar kom lyckan och energin tillbaka. Woho, livet leker. Man kan önska sig massor av saker men när man är sjuk så finns det bara en sak man vill - att bli frisk.

Tänkte börja med något som ni aldrig sett tidigare i denna blogg; pastarecept. Det är ju inte något jag äter så ofta, pasta, men jag tycker att det är himla gott när jag väl gör det. Och jag har dessutom behövt energin så det har passat väldigt bra. Mitt absoluta favoritrecept (just nu) när det gäller pasta är detta: Papardelle med portobello och parmachips.


Man rostar parmaskinka i ugnen, på typ 175 grader i en kvart. Samtidigt fräser man skivad porobellosvamp med hackad salladslök och vitlök i en panna. I med en skvätt grädde och låt puttra ett tag. Strax innan servering öser man på rikligt med riven parmesan i pannan och har även i nykokt papardelle (bred pasta) så att det blandas ordentligt. Avsluta med många varv med svartpepparkvarnen. Servera med grönsallad och parmachipsen. Gudagott och lätt!


Så har vi en gammal favorit som jag lärt mig av min mor i unga år och som hängt med sedan dess. Pasta med en sås på varmrökt lax. Det här är så lätt att det är pinsamt.


Man rör ihop creme fraiche, en skvätt vitt vin, hummerfond, lite sambal och varmrökt lax i mindre bitar. Låt puttra ett par minuter och vid servering har man i antingen hackad dill eller persilja. Servera med färsk spenatpasta och lättkokta hericot verts.

En av mina favoritdesserter som är en klassiker som funkar jämt: cremé brûlée. Receptet finns att hitta typ överallt. Till exempel på recept.nu som är min favoritmatsajt.



Här har vi våra fina vänner Pyran och Marcus som ju var här i lördags.



Har haft väldigt trevligt besök nu på kvällen av Stefans kompis Dan och hans Hanna, som är så fin i sin gravidmage. Om typ fyra veckor ska de få sin första bebis och jag är så glad för deras skull. Jag och Hanna snackade förlossning, bebis och myste med Stella medan killarna satte upp ventilationen i källaren. När lillfröken lagt sig fikade vi med brownies, något jag tyckte att jag kunde unna mig för all förlorad energi. Brownies är nog mitt absoluta favoritfikabröd.

Nu ska jag hoppa ner mellan lakanen och läsa för i morgon ska jag jobba. Ska bli kul!

Snälla släpp taget

Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken. Vinterkräkis har nämligen hållit mig i ett järngrepp i en vecka nu. Jag har slutat spy men mår liksom skit. Konstant lätt illamående, en mage i uppror och lite andra sviter. Eftersom aptiten är väldigt begränsad är även energin det. Känns som om jag inte gjort något på en vecka. Är så trött att ögonen går i kors. Sov 15 timmar natten mellan fredag och lördag, till exempel.
Konsulterade läkare i dag som konstaterade att det var en mycket elak form av maginfluensan så nu ska jag ta något mot den. Hoppas på fullständig tillfriskning så att jag blir mig själv igen. Så mycket jag vill göra, så många jag vill träffa, så mycket jag vill äta. Matbloggande har det så klart inte varit på tal om.

I lördags var nog den dag jag var piggast, kanske tack vare 15-timmarssovningen. Min fina barndomsvän Pyran med sambo Marcus var hemma från Djursholm på visit och vi avnjöt en god middag härhemma. Faktiskt enda gången jag haft aptit och fått i mig rätt mycket, passande nog. Det var en mycket trevlig kväll och den gjorde både min helg och vecka eftersom jag inte gjort mycket annat än gosat med Stellis.

Nu ligger jag under Leksandsfilten i soffan och ska ta mig en tupplur innan Stella vaknar och Stefan kommer hem från jobbet. Verkar bäst att sova bort den här eländiga sjukan som vägrar släppa taget. Let go now!

Topphelgen i bilder

Förra helgen var alltså av absoluta världsklass. Mycket ovant satte jag på mig jobbkläder och bytte ut skötväska mot handväska samt packade ner lilla vita datorn. Det var faktiskt riktigt roligt att åka till kontoret och så klart hur trevligt som helst att hänga med kollegorna. Jag har saknat dem och nog verkade det som att de saknat mig också. Var full av inspiration och motivation och det kändes bra. Saknade så klart mitt lilla hjärta men efter att hon sovit i vagnen medan Stefan och Hasse tog en morgonpromenad så kom de ner på stan och lunchade med mig på Kaffestugan, hela ligan. I brist på leksaker fick Stella leka med pappa Stefans chokladbollspapper. Sötnosen.





På eftermiddagen, när jag rundade av på jobbet, blev jag underrättad om att jag, för en gångs skull, skulle bli serverad middag på kvällen. Grabbarna skulle stå för matlagningen. När jag kom hem dammsög Stefan och Hasse stod i köket, kändes riktigt bra. Vi bjöd även in Tin till middagen och mycket överraskande ringde Ludde lillebror och sa att han var på väg från Uppsala för helgvistelse hos oss. Det är precis så jag vill ha det; älskar att ha gäster!






Under Hasses ledning hade grabbarna fått till en enastående god fredagsmiddag. Jag var mäkta imponerad alltså. En älgkalvfilé fick gå länge i ugnen på låga grader och till den serverades rotfrukter i ugn och en makalös sås på trattkantareller och bacon, bland annat. De hade även valt ut ett bra vin till. Blev en mycket trevlig kväll som avslutades med att grannarna Per och Maria anslöt och vi spelade Buzz till ögonen stod i kors på mig av trötthet.

Så blev det lördag och det bjöds ett härligt väder. Tin och jag bäddade ner småtjejerna i vagnarna och gav oss ut på en riktig långpromenad. Den blev så lång att Stefan och Ludde fick komma och hämta oss på stan eftersom vi inte skulle hinna hem innan Stella ville ha mat. Åh så skönt och trevligt det var.

På lördagskvällen var det så dags för den stora tjejfesten. Jag, Tin, Matilda, Karin, Carro, Kristin och Mikaela möttes upp på Lönnkrogen för en god trerätters. Till fördrink blev det strawberrydaquiri. Så. Gott. Alltihopa.




Lagom till åtta trippade vi iväg på våra höga klackar mot Tins place där vi såg Mello. Det är så man ska se Mello; med ett gäng galna chics. För en gångs skull kunde vi också vråla att rätt låt vann. Härligt Anna! Jag hade packat min rosa väska full med rosa Playstation och en massa Singstarskivor. Det var comeback, kan man säga, för jag har inte sjungit Singstar sedan innan graviditeten. Det var precis så roligt som jag minns det och det blev så klart slagsmål och mickarna mellan allt snicksnack. Faaan va roligt det är med sådana tjejfester.

Back in business

Senare, när jag orkar, ska jag ta och sammanfatta förra helgen som var av absoluta världsklass. Hade så roligt, hela helgen lång.

Det har varit stiltje härinne och det har sina förklaringar. En av dem kom smygande i söndags. Stefan låg hela dagen i någon slags magsjuka. Han var helt utslagen. Låg över soffan på mage och fattade inte att vi var i närheten, jag och Stella. Jag började också att känna mig konstig och i måndags var jag liksom orkeslös och slö. Så i går morse slog den till med full kraft; den värsta magsjukan i mannaminne. Det började tidigt på morgonen och när Stella vaknade vi åttasnåret fick jag lov att ringa hem pappan eftersom skyttetrafiken mellan sängen och badrummet hade börjat. Sen minns jag inte så mycket mer av dagen mer än att jag låg i fosterställning på det italienska kaklet i badrummet och skakade. Fy farao alltså. Tillbringade dagen i ett mörklagt sovrum och på toaletten. Först framåt kvällen, när Stella skulle sova orkade jag gå ner. Mest för att jag frös så att jag skakade så Stefan fick elda i kaminen till bastuvärme och bäddade ner mig med filt och täcke i soffan. Hade nog feber, men hade ingen termometer att ta med eftersom vi förbrukat den i Stellas stjärt. Jag var så törstig att jag övervägde att gå ner till älven och slänga mig i med munnen öppen. Men allt jag drack kom upp illa kvickt. Först framåt niotiden fick jag behålla lite avslagen cola. Och som jag behövde det. Orkade knappt resa mig. När ytterligare en timme gått och jag fick behålla vätskan satte jag i mig lite isglass och sorbet, som var det enda jag kunde tänka mig att äta.

I morse vaknade jag kraftigt medtagen av gårdagen och dessutom med fortsatt ont i magen och frossa. Stefan fick vara hemma i dag med medan jag sov till ett. Då äntligen började jag känna mig som mig själv igen och har sedan dess hållit mig vaken och symptomfri. Har ätit en rostmacka och söt, fet yoghurt, livsmedel jag aldrig skulle äta annars men nu behövde jag något snällt mot magen utan fibrer och med mycket energi.

Det absolut värsta med den härjande magsjukan var att jag inte fick kramas, pussas och gosa med mitt lilla hjärta. Kändes onödigt att vara henne alltför nära på grund av smittorisken. Har fått nöja mig med att prata med henne och snusat henne lite i håret. Gjorde så ont i mammahjärtat när hon i går sträckte sig efter mig och jag inte kunde ta henne. Lillhjärtat. Det ska jag ta igen ikväll. Jisses vad det ska mysas. Än så länge verkar hon ha klarat sig helt från mamman och pappans magsjuka. Hoppas innerligt att det förblir så.

Nu ska jag njuta av se Stefan kocka i köket. De händer sannerligen inte ofta men i dag får han göra sin paradrätt: pannkaka. Jag behöver energi och det är enda anledningen till att jag äter pannkaka, som jag anser är en efterrätt. Snabba kolhydrater, socker och fett - dålig kombo. Men nu behöver jag ta igen energi och då ska jag njuta i fulla drag av pannkisarna.

Utnämner...

... er till kanske världens tråkigaste bloggläsare. Det har varit ruskigt snålt med kommentarer. Trist!

Vilken dessert!

Det har inte blivit så värst mycket sött för min del de senaste månaderna. Sen den 6 januari, då jag drog igång projekt "bli av med graviditetskilona", kan jag räkna tillfällena på en hand så jag ätit något sött som i godis och efterrätter. Och well, det har gett resultat (tillsammans med Cambridge, övergången till GI-aktig mat och många långa svettiga promenader). I tisdags provade jag ett par av de minsta jeansen, storlek 27 med hög midja. Satt som ett smäck. I´m in! Nu kommer jag i alla kläder i garderoben. Känner dock att jag måste kontakta min PT och boka tid så att jag blir lite mer fast också.

Hur som helst. I kväll gjorde jag en dessert som var så god att jag redan längtar till nästa gång. Bästa av allt är att den är i dessertmått mätta nyttig och superenkel: Ananascarpaccio med svartpeppar och vaniljmascarpone. Det här kan jag verkligen rekommendera! Skär bort skalet på en färsk ananas och skiva i tunna, mycket tunna skivor. Jag använde mandolinen, en mycket bra investering som man får lövtunna skivor av. Sen la jag upp skivorna på ett fat och körde ett varv med svartpepparkvarnen. Jag blandade mascarpone (italiensk färskost) med en gnutta florsocker samt riktigt vaniljsocker (alltså ett svart, med vaniljfrön). Serverade vaniljmascarponen som en boll på ananasen. Herrejösses så gott!



Svartpeppar i en dessert? Kanske någon nu tänker. Men just det peppriga mot den söta ananasen och den syrliga mascarponen var så klockren.

Förutom jag och Stefan så avnjöts denna dessert även av mina föräldrar som jag bjöd på mat i dag. Till varmrätt blev det Chicken Tikka Masala, som jag lagade för nån månad sen. Fick lov att bjussa mitt Indienresesällskap på det. Och jo, de gillade det.

I övrigt har dagen bestått av en skön promenad, kan inte vara utan dem numera. Vid lunchtid checkade Stefan ut från veckans arbetsvecka för att komma hem och ta hand om Stella medan jag gav mig ut på fotouppdrag. På eftermiddagen möttes vi upp på BVC där det var föräldragrupp och denna gång var det pappor och barn som skulle vara där. Men vi mammor satt och kacklade i väntrummet och hade trevligt.

Dagens skratt fick jag när jag var hemma hos mamma och pappa i dag och hittade ett gammalt fotoalbum från när tjejerna och jag var i Bryssel och slog klackarna i taket för numer rätt många år sedan. Det är så roligt att hitta gamla bilder! Nu ska jag gå igenom päronens förråd i jakt på fler.

Dags att knoppa. I morgon ska jag jobba, känn på den. Min vikarie är sjuk så jag ska vikariera för henne. Vicka för min vikarie alltså. Ska bli kul faktiskt. Och sen är det skön, rolig helg. Livet leker!

Och så lite mat

Veckans mat so far då. Har kokat soppa på en spik fram till i går kväll då jag kom iväg till affären. Älskar utmaningen det är att hitta på något av få ingredienser och laga av det som finns i kyl, frys och skafferi.

I måndags blev det brässerad fänkål med kallrökt lax. Fänkål är ju rätt speciell i smaken. Lite anisaktig sådär och hemskt god. Speciellt till fisk och skaldjur. Brässeringen gick till så att jag skivade två fänkålsstånd och en purjolök fint på mandolinen. Tillsammans med några klyftor fint skivade vitlökar så fräste jag de hastigt i en gryta och slog på grönsaksbuljong och vitt vin, precis så det täckte. Sen fick det småputtra i kanske en kvart, till lagom tuggmotstånd innan jag pressade över citronsalt och citroncest. Hade en mycken liten skvätt grädde i också samt salt och peppar. Serverade med kallrökt lax i rullar. Gott!



I går kom jag hem sent och var riktigt trött efter bebisdejt, promenad och uträttande av ärenden. Men vem säger att snabbmat måste vara tråkig. Jag rullade in sparris i parmaskinka och grillade snabbt. Gjorde en sallad på ärtskott, gröna salladsblad, smörstekta färska champinjoner, skivad rödlök och soltorkade tomater och la sparrisknyttena överst. Ringlade på en god olivolja, krämig balsamvinäger, rostade pinjenötter och hyvlad parmesan. Fräscht!



Och så i dag då. Köpte blomkål, mest för att det var länge sen. Stefan rynkade på näsan, i vanlig ordning, när han såg dagens huvudingrediens. Men när jag kokat blomkålen i hönsbuljong med schalottenlök, hällt av, mixat, hällt på en skvätt grädde och creme fraiche och kryddat med hackad persilja, salt och nymalen svartpeppar så knorrade han inte - det kan jag säga. Gjorde några slags järpar till genom att blanda nötfärs med ett ägg, sambal, pressad vitlök och lite riven västerbottenost som jag grillade i favoritgrillen. Serverade med en sallad på babyspenat och pinjenötter (som jag har färdigrostade i en burk för att de hottar upp vilken sallad som helst).



I morgon åker vi till Indien igen. Jag ÄLSKAR det indiska köket.

Leva med längtan

I hela mitt liv har jag levt mycket på längtan. Efter händelser, personer, saker - you name it! Att leva med längtan är underbart. Det gör allt så mycket roligare. Sen jag fick barn har dock livet med längtan fått en helt ny innebörd. Nu längtar jag hela tiden. På kvällen längtar jag efter att Stella ska vakna på morgonen. Att höra hennes gurgel och "snackande" från spjälsängen, att titta ner i den och mötas av ett ansikte som spricker upp i det största leendet och att ta henne med mig till sängen för vårt morgonmys tillsammans - det är L Y C K AN i livet. Sen fortsätter längtet hela dagen lång. När vi ätet frukost och lekt längtar jag efter att gå ut och gå och så fortsätter det hela dagen lång. Jag blir så lycklig av min älskade Stella.

Dagen har verkligen varit med guldkant. Detta väder alltså. Jag saknar ord. Efter sedvanligt morgonmys gick jag ut i solen i två sköna timmar. Efter att vi båda ätit lunch gick vi ut igen. Denna gång fick Stjärnan dingla i en bärsele på min mage. Och så kul hon tyckte det var! Skrattade, pratade och gurglade hela tiden. Vi gick en sväng och hälsade på goda grannar.






Väl hemma igen efter eftermiddagsmål gick vi ut på den tredje promenaden för dagen men då fick Stella sova i vagnen igen. Så friskluft är något vi fått massor av. Vilket märktes på oss båda. Stella somnade som en klubbad säl mycket tidigare än vanligt och jag har varit så där mysigt mosig man blir av överdosering av friskluft. Underbart!

Vid middagen var Stella i sitt esse. Hon vill ju som vanligt vara i centrum så hon fick sitta på bordet. Det sägs ju att det finaste man har, det sätter man på bordet. Roligt att hon vid så tidig ålder kan sitta själv i korta stunder. Sötnosen!







Nu på kvällen fick mitt lilla hjärta vara med på hockeykväll med sin pappa och Hasse medan jag själv gick på möte. Det handlade om att bilda en ekonomisk förening för att kunna starta en friskola och kooperativt dagis i byn. Det var kul, men tog lång tid. Så lång tid att man blev så där fnittrig. Skrattade gott åt att jag och grannen Patricia såg exakt likadana ut. Vi hade likadana cremerosa tunikor från H&M, vitt linne under, svarta leggings och ljusbruna stövlar. Som pricken över i:et hade båda dunjackor med pälskrage och dessutom är båda ljusblonda. Haha.

För att avsluta där jag började så har jag galet med längt efter lördagens tjejmiddag. I princip samma uppställning som i lördags men kompletterade med Karin och Matilda. Mat, vin, schlager, Singstar och massa babbel. Galet vad trevligt det ska bli!

Bästa barnvakten

Av någon anledning så har jag fått vansinnigt svårt att sova på nätterna. Svårt att somna in och så vaknar jag lätt, vilket typ aldrig händer annars. Själva insomningssvårigheten kan ha å göra med att jag har en sambo som snarkar och pratar i sömnen och gärna lägger sig typ på mig. Sen har jag ju två yrväder till katter. Är Ramses inne så kör han och Isis nån slags katt- och råttalek runt hela huset och allra helst i sovrummet. Är Ramses inte inne så ägnar Isis istället all sin uppmärksamhet åt mig och bokstavligen klättrar runt mig för att få lite kel. Vänder jag sida flyttar hon efter och dessutom låter hon som en maskin när hon kurrar. Inte det lättaste att sova. Nåja, i morse tyckte jag att Stella vaknade lite väl tidigt (08.15, ja jag är bortskämd). Eftersom lillfröken inte är hungrig när hon vaknar (trots att hon inte ätit sen 20.30 kvällen före) utan hellre vill ligga och mysa och busa så flyttade jag över henne till min säng eftersom jag var så urbota trött. Då var Isis inte lika jobbig längre utan la sig hos oss och lät Stella klappa lite på henne och dra henne lite i öron och päls. Eftersom hon låter så sövande och har en ängels tålamod så somnade jag om och så även Stella. Vaknade en timme senare av telefonen. Så skönt med lite sovis!

I dag blir det bebisdejt i Östnor. Promenad it is. Klarar inte en dag utan promenad. Så skönt!

Vår bästa tid är nu

Får nypa mig själv i armen varje morgon känns det som. För kan man ha det bättre än att varje dag få tillbringa varje sekund men min älskade dotter. När det dessutom är sånt fantastiskt välgörande väder blir jag lätt överväldigad. Det är så skönt att jag inte vill vara inne en sekund. I förmiddags var vi ute på en riktigt långpromenad, gick över milen och det är ju så skönt så det är inte klokt.

I går fick jag ta igen mig efter morsor på stan-kvällen. Eller vad vi nu ska kalla det (det var bara Tin och jag som var morsor i den konstellation som gick ut). Hade supertrevlig förfest hos Carro. Åkte sedan ner i god tid, för en gångs skull men fick ändå stå ett tag i kö. Väl inne i Vasaloppstältet var det glatt. Vid halv ett fick jag dock ett akut hemlängtansug och plockade ut jackan innan resten skulle hem och slåss om taxibilar. Sprang i högklackade pumps till vinterkylan till taxi. Det måste ha varit en syn. Inte minst när jag slog på en fällknivsvurpa på en isfläck och landade på höften. Ajaj. Nåja, var hemma tio över ett och Stefan var mäkta imponerad. Annars är jag inte känd för att banga efterfester, direkt.

Glömde dessvärre kameran hemma men på Carros blogg finns finfina bilder på kalaspinglorna som var ute i lördags. Det är jag och dark beautys, kan vi konstatera. Nåja, det verkar vara lika kul att vara brunett som blondin. Hur konstigt det än kan låta. Vi hade så trevligt i lördags att vi ska göra om det hela inom snar framtid, då ansluter även finaste Karin från Sthlm som jag saknade ute i lördags.

I går var det en lugn och skön dag. Stella var i sitt esse. Det bästa hon vet just nu är att ligga nakenfis i sitt gym framför kaminen. Vi kan sitta och titta på henne i timmar.





Nu sover stjärnan i vagnen på altanen och jag väntar hem sambon. Känner för en riktig myskväll med film under filt. Orkar verkligen inte åka och handla så i dag gäller det att experimentera med det sin finns hemma. Jag behöver verkligen åka och storhandla!

Alla som är inne på GI-banan som jag kanske, precis som jag, tycker att det är frukosten som är lite krånglig eftersom en klassisk frukost gärna innehåller mycket kolhydrater som bröd, gröt eller flingor. Det går dock att göra fantastiskt goda och mättande GI-frukostar som inte tar längre tid än en macka att göra. Ägg är oumbärliga på morgonen. I favoritväg är det just nu jämt lopp mellan en omelett med feta- eller getost som serveras med en babyspenatsallad eller en krämig äggröra med tillbehör. Godaste äggröran får man av två ägg och en redig matsked lättcreme fraiche som rörs ihop med flingsalt och nymalen svartpeppar. Hemligheten att få den god och krämig är att tillreda den hastigt i stekpannan. I med lite smör och häll sedan i smeten och rör ständigt med smörkniv i trä så att röran precis stannar. Då är den klar. Det tar max en minut. Kan serveras med olika grönsaker eller till exempel rökt skinka. I morse åt jag med en halv skivad avokado och halverade körbärstomater. Såååå gott!




I lördags blev det en enkel lördagsmiddag eftersom jag skulle i väg. Lindade in kycklingfiléer i parmaskinka och grillade dem i Jamie Oliver-grillen. Sen fick de gå färdiga i ugnen på 150 grader till innertemperatur 70 grader. Gjorde en rosépepparsås till. Kyckling och rosépeppar passar väldigt bra tillsammans. Mortlade en dryg matsked rosépeppar och stekte med två finhackade schalottenlökar och dito vitlöksklyftor. Slog på konjak och flamberade och sen i med kycklingfond, tomatpuré och dijonsenap. Sen i med grädde och så fick det puttra några minuter. Serverade med pressad potatis och en fräsch grönsallad.