Catfighten from hell

Alla som hört katter bråka någon gång vet hur jäkla illa det låter. Det liksom skär i hela kroppen. Klockan 04.30 i morse vaknade jag av detta hemska ljud. Det skreks och ylades. Man är ju inte riktigt hundra klockan så tidigt på morgonen så jag tänkte att ljudet kom utifrån... tills jag inser att kattdramat utspelar sig några meter bort från sovrummet, i hallen. Jag och Stefan rusar upp, sömndruckna, för att stoppa fighten. På väg ut i hallen stelnar båda till, tänk om det inte är en katt utan en räv eller en varg eller nåt (man är ju inte heller så smart vid den tidpunkten på dygnet). Tillslut fegar jag ur och skickar ut Stefan i hallen där han tar sig an slagskämparna, som så klart är vår Ramses och grannkatten som vi inte vet vad hon heter. Stefan får tag i Ramses och jag jagar iväg kattfröken. Nu är det slut på Ramses "gå in och ut som du vill liv", nu stängs källarfönstret och han får komma in när vi öppnar ytterdörren, för ett sånt där catfight vill jag inte vara med om igen!