Apotekets icke så serviceinriktade personal

Jag har nyss varit på Apoteket. Lackar ur på riktigt! Samma sak varje gång. Jag försöker smita dit när det inte är så mycket folk. Det var inte heller så mycket folk idag. Tar en kölapp, fem nummer före. Strosar runt och köper på mig lite onödiga grejer. Sätter mig ner och väntar. Tittar på alla halvdöda gamlingar och känner mig lycklig över att vara ung. Väntar, väntar och väntar. Ser hur apotekarna pratar med varandra. Allt går långsamt. 45 minuter senare får jag komma till kassan. Får bita mig i tungan för att inte säga något syrligt. Istället lämnar jag fram mitt recept och berättar att det känns så där att de just idag skrivit med stora svarta bokstäver i både Aftonbladet och Expressen att Yasmine, mina p-piller, är livsfarliga och framkallar blodproppar. Farmaceuten reagerar och börjar oja sig. Det tar sina extraminuter. Minuter som nån av de gamla och unga människorna som väntade kanske skulle behövt. Apoteket ska väl vara ett vinstdrivande företag? Tänk vad mycket mer de hade sålt om den icke så serviceinriktade personalen hade skyndat på lite.