F.d. hatobjekt i stan

Igår höll jag på att sätta tuggummit i halsen och köra av vägen. PÅ RIKTIGT. När vi gick i gymnasiet så fanns det en fruktanvärd brud som gick samma linje som oss, fast en årskurs över. Den här damen var av värsta slag, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara hur gräslig hon var. Kanske var det hennes diviga sätt i kombination med hennes sätt att tro att hon var så smart men ändå så porrig och het (vilket hon så klart inte var).
Det är sällan jag brukar tycka extremt illa om en person och när jag gör det så brukar jag fråga mig varför. Är det för att jag är avundsjuk eller för att jag verkligen inte gillar den här personen. Well, i det här fallet så är jag verkligen inte avundsjuk helt enkelt eftersom det inte fanns något att vara avundsjuk på. Den här människan förpestade hela jävla Friskolan där vi gick. Värst var när hon och ett annat hatobjekt, ur våran klass för övrigt, gick ut i Aftonbladet och deklarerade att "skolan förstört deras liv". Kanske det mest patetiska ever. Det var de två som förstörde skolan.

Hur som helst. Igår såg jag på håll en brutta som struttade runt på en trottoar här i stan. Ankstjärten vickade under de sprängtaighta kostymbyxorna, överkroppshållningen kan beskrivas som onaturlig där brösten pressas fram i varje liten rörelse. På det en uppsyn av "flytta på er här kommer jag och jag gör det med uppsnofsig näsa". Jag såg på långt håll att det var hon. Då, som nu, utstrålade hon något väldigt osympatiskt. Tyvärr kom jag inte tillräckligt nära för att se om hon hade kvar den gräsliga piercingen i överläppen. Jag har aldrig och kommer aldrig förstå folk som piercar sig ansiktet. White trash, low class, ugly. Nyheten utseendemässigt var att hon hade gjort långa, äckliga dreadlocks som hon matchade upp sin kostymlook med. Jag finner inte ord för att beskriva den kombinationen.

Hoppas att hon redan har försvunnit långt, långt härifrån.