Semester stod det i kalendern ja. Och här sitter jag och jobbar. Precis som igår och i förrgår. Att tycka synd om sig själv är vanligtvis inget för mig, man skapar ju oftast sitt eget öde, men nu är det faktiskt lite synd om mig. Jag vill bara bli klar, klar KLAR. Det verkar inte vara det lättaste att bli det med alla pusselbitar som ska med i den här tidningen. Dessutom inte det lättaste att få tag i folk så här i semestertider. Men, men i morgon räknar jag med att skriva sista raden. Efter telefonintervjun med Måns Zelmerlöw. Ikväll ska jag prata med Erik Segerstedt. Många små Idol-gossar just nu.
Förutom att jag fått lov att jobba så har det varit dåligt väder. Riktigt jävla dåligt. Hemma hammras det som aldrig förr. Faktum är att jag hitintills vaknas varje dag på "semestern" av en hammare. Ni som känner mig kan ju gissa hur mitt morgonhumör blir av det. Jag är så sur, så sur, så sur. Ett riktigt neggo. På riktigt.
Nu till mer positiva saker. Möhippan för Malin i lördags var riktigt kanonbra. Jag hade riktigt, riktigt roligt. Vi var väldigt snygga i våra 80-talsoutfits. Partybussen höll en klass för sig och Malin var strålande glad. Jag får dock hålla mig ifrån Älvdalen ett tag. Hannah och jag råkade nämligen gå loss med en megafon inne på Systembolaget på lördagseftermiddagen. Det är det enda jag vågar skriva här om vad vi gjorde. För det var mycket, mycket annat tok. Tok som i tokroligt. På möhippor får man faktiskt bete sig precis så som man vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar