Gonatt

Laga mat åt vuxna och bebis, kökssanering 1, jaga bebis och kattungar, underhålla bebis med cykeltur, natta bebis, städa bebis alla tusen leksaker 1, ta ner tvätt, hänga upp tvätt, kolla så att maken och svärfar som snickrar balkong har det bra, motionera två timmar för att bli av med det sista av bebismagen, rensa och förvälla svamp jag glömt att jag plockat, kökssanering 2, torka kattungekiss från gardin och golv, rädda örtodlingen från frosten, bada orkidéer, städa upp bebis alla tusen leksaker 2 (eftersom kattungarna dragit ut dem igen), ge mystid åt vuxna katter, kolla facebook och bloggar, förbereda inför i morgon, kanske hinna läsa nåt, sätta på en tvättmaskin, ha lite ångest för att jag inte strykit, kanske hinna prata och pussa på maken? Kanske hinna höra av mig till nån kompis? Just det, måste duscha också.

Det blir aldrig tråkigt och här hemma, det kan jag lova. Och jag behöver aldrig vara orolig för att vara sysslolös.

Update ett par minuter senare: Tvingas, kvart i tolv, till het diskussion med maken angående mjukost. Vi har aldrig haft mjukost hemma men nu har jag köpt det för att kattungarna ska ha det. Maken har snott mjukosten. Vägrar lämna tillbaka mjukosten. Det kommer fram att maken har mjukosten i bilen (?). Tvingas tillslut till orden "vad är du för jäkla husse som snor kattungarnas mjukost"?. Jag vinner. Mjukosten ligger nu i köket. Maken är sur, över mjukost. Jag somnar med ett leende medan kattungarna äter mjukost. I morgon kommer han sno med sig mjukosten till jobbet, det vet jag.

Känslan att tänka på

Har promenerat raskare än raskast i olika tempon. Åtta kilometer blev det, varav fem i terräng. Väl hemma igen blev det plankan, den är döden, och lite andra övningar. Sen en dusch med skrubb, nytvättade myskläder, lite protein och en kopp te. Och nu - uppkrupen i soffan. Den känslan jag har nu är typ den bästa man kan ha. Kroppen känns skönt tränad, lungorna och huden har fått friskluft, jag har fått rensa tankarna och känner mig så jävla nöjd. Det är den här känslan man ska tänka på när det börjar skymma och man vill allt annat än att ge sig ut och motionera. Då går man ut.

Jag är i princip tillbaka i kroppen där jag var innan graviditeten men det är en bit sladdrig mage, liksom en liten mjuk limpa som står mellan mig och min vanliga kropp. Den kommer nog kanske aldrig bli exakt som den var men nu ska jag ta ett riktigt hårdtag för att försöka bli av med den. Konstigt det där, för det är ju hatkärlek. Jag gillar inte hur den ser ut, magen, men samtidigt har den ju burit det bästa som hänt i mitt liv. Min älskade Stella.

Säg den soffmysglädje som varar. Dags att ta ner tvätt, vika tvätt och hänga upp ny tvätt. Plocka ur diskmaskinen, utfodra katterna, vattna blommorna, kanske köra en vända med dammsugaren....

I morgon ska jag jobba på förmiddagen, det ska bli roligt. Behöver använda huvudet. Stefan ska vara hemma halva dan. Börjar faktiskt längta efter att jobba lite nu, inte heltid men kanske halvtid. Mår verkligen bra av att vara kreativ på det sätt jag här när jag jobbar, jag gillar det otroligt sociala i mitt jobb och jag saknar den tillfredställelse det ger att göra ett bra jobb. Tur att jag har i alla fall ett tidningsprojekt i höst!

Måndag och färgfunderingar

Måndag utan måndagsångest. Det är bra det. Alltid nya tag på måndagar, känns det som. Det kliar i mina fingrar, jag vill göra om nåt här hemma. Typ måla, fixa, hotta upp. Det ska jag göra och det är nåt rum på övervåningen som ligger risigt till. Kanske Stellas? Vill göra det till ett riktigt flickrum, fast med stil (inte hundra white trash-nyanser av rosa). Kan också bli hallen och där blir det färg. Jag gillar färg. Kanske ska smälla upp en riktigt färgglad färg eller tapet på nån vägg? Eller så är det gästrummet som ska hottas. Vi får se. Planerar ett besök på Färgaffären efter lunch.

Jag har funderat på det här med färg en del. Vi har en bra bas i vårt hem. Vita väggar i huvudsak, mattlackad ekparkett och en del svart. Till det adderar jag färger som cerise, turkos eller grönt. Men det är för lite. Jag vill ha mer färg i mitt liv. Ska fixas! För det blir man glad av. Färg.

Och när vi ändå är inne på det här så är jag egentligen så jäkla less på vitt, framförallt på att alla ska ha allt vitt. Överallt. Vittvittvitt. Så trist, så opersonligt. Och är det inte så typiskt, att alla alltid ska ha samma. Likadant med lantligt. Tror hela Mora har en lantlig inredningsstil. Alla inredningsbutiker i stan (och det är en del, med tanke på invånarantalet) ska ha lantligt hit och lantligt dit. Missförstå mig inte, det kan verkligen vara fint med lantlig stil men det blir ju så tråkigt när alla ska ha det. Det känns som att många inte hittar sin stil och därför tar lantligt - som alla andra. Trist.

Själv skulle jag uppskatta om det kunde komma nån butik med lite mer färg och udda grejer. Typ Rice. Köpte urcoola prylar på Stockhome när jag var i huvudstaden häromveckan. Till exempel servetter i grälla färger med flamingos på från just Rice. Det gillar jag.

Nu ska jag leta coola, färgglada prylar på nätet och vänta på ett spännande mail.

Spa, tralalalala

Det är höst i dag men det gör inte så mycket. Jag har det bra. Har redan hunnit en massa och klockan är inte ens lunch. Gick upp med Stella vid åtta och vi hade frukostmys under filt i soffan. Såg samtidigt en intervju med Leif GW Persson, konstaterade att jag inte skulle vilja intervjua honom.. eller så skulle jag vilja just det. Men det skulle vara en rejäl utmaning. Galet svårintervjuad med andra ord. Men jag gillar honom.

Maken och svärfar bygger balkong. Ovansidan på altanen ska nämligen bli en finfin balkong. Där ska jag vädra mattor och sängkläder och njuta av sol. I deras takt är den nog snart klar. Själv ska jag ta mig an tvättberget modell större och vika och stryka. Om ett par timmar kommer svärmor och då ska jag checka in på Spa. Så. Himla. Skönt. Planerar att bada, bubbla och basta först innan jag får min ansiktsbehandling. Gud vad jag behöver det här. Det här är jag värd.

Underbar fredag!

Sicken dag det har varit, en fredag i världsklass. I morse kom mamma hit och vi drog till Orsa. Först fika hos en av mammas gamla arbetskamrater. Stella drog ut en sladd, som hon alltid gör när hon är borta (senast igår på Kulturhuset) och så klart hemma där det inte finns en enda sak som fungerar. Sen drog vi till skogs, var tänker jag så klart inte skriva. För det är ett riktigt bra kantarellställe. Vi skördade, både gula kantareller och trattisar. Jag kände mig så lycklig där i skogen. Det var höstfriskt, solen kom fram, det var tyst och stilla, luktade gott av skog och jag fick sitta i lugn och ro och harmoniskt plocka svamparna och stoppa ner dem i min fina korg. Det kan kanske vara kinkigt att plocka svamp med en tiomånaders men inte med min. Först sov hon i bilen en halvtimme sen fick hon följa med. Jag bar runt henne och när jag hittade ett bra ställe så satte jag henne på sin filt och där satt hon snällt och skrattade och sög på en kotte. Trots att hon numer är världsmästare i krypning så var det som att hon fattade att det inte var läge i den terrängen med blöt mossa och annat skogigt. Mammas hjärta är världens tåligaste lilla tjej. Och som hon gillade att vara i skogen. Det blir fler utflykter dit!



Efter svampskörd tog vi en lunch på Brödboden i Orsa. Efter det fortsatte vi vår dag i delikata råvarors tecken. Hansjö är en riktigt bra by tycker jag. Där finns nämligen både Eva Gustavssons grönsaksodling och Hansjö mejeri. Det kliade i fingrarna när jag såg alla fräscha grönsaker hos Eva så det blev...

... häftiga bönor (som man tar ur denna gigantiska skida).



... ännu mera bönor (så vackra och så goda lätt kokta med smör på).



... grönkål, krispig och fin (av den blir det en stuvning med grädde).



.. härligt röda söta tomater.



... vackra snittblommor som även går att äta (så vackra att garnera en sallad med).



Hade kunnat handla en massa mer härliga, närproducerade grönsaker. Men man måste ju hinna äta upp allt. Toppade besöket med ett besök på Hansjö mejeri där jag fick me dmig två sorters ostar hem, en brie och en möglig en. Vad vore livet utan ost? Hellre det än snask, säger jag bara. Gärna med en klick fikonmarmelad på och jag är i himmelen.

Efter en sedvanlig fredagshandling på Maxi checkade jag och Stella in hemma strax innan pappan gjorde detsamma. Och han toppade dagen. Fick nämligen ett litet, men underbart paket. Har länge velat åka på Spa och bli lite omhändertaget och få slappna av ordentligt. Och guess what, det låg ett ordentligt tilltaget presentkort till Mora Hotell & Spa i paketet. Vilken lycka! Tack finaste, älskade make. Finns en viss chans att jag nyttjar det redan i morgon.



Det bästa med vardag och veckodagar är att man får den där underbara fredagskänslan. Ni vet när hela familjen är samlad ( i vårt fall vi tre på S samt katter och kattungar). Man planerar en god middag, tar ett glas vin, mår bra, skrattar och njuter av varandra. Så var det verkligen i dag hemma hos oss. Tre som verkligen njuter av varandras leksällskap är Stella, Uno och Harry. Här är dagens bilder på mina tre bebisar.








Lyckalyckalycka!

Medan lekligan härjade vilt lagade jag det bästa man kan laga efter en dag i svampskogen; smörstekta kantareller på grillat bröd. I dag på surdegsbröd toppat med parmesan och bladpersilja. Muuuuums.



När Stella lagt sig åt vi en sallad med vitlöksstinn kyckling, parmarullad, grillad mango och rostad kokos. Väldigt gott. Hade tänkt skippa nåt sött men vi blev så sugna så jag svängde ihop en slags romflamberad banankolasås med rostad flagad mandel som serverades med glass. Hej paltkoma!

Som om den här fredagen inte var bra nog så blev jag inbjuden till en trevlig middag i morgon på Strand med mina fina tjejer Emelie, Karin och Tin plus ett gäng till. Ska bli så kul. Längesen jag var ute och åt och bra sätt att avsluta sommaren, för det känns verkligen som den är över.

I dag var det väldigt kul att vara Sofia Jemthans. Har dock fortfarande inte förstått att jag heter så. Det kommer!

Önskar alla er en härlig helg. Och jag välkomnar som vanligt att ni tar och gör er till känna om ni läser.

Tjing!

Bad, skrubb och smörj råder bot

Jag är en person som ofta håller skenet uppe. Kan känna mig sur, arg, ledsen eller nåt annat bra men utåt håller jag god min. Kalla det fasad, det kanske det är, men jag väljer vilka jag verkligen kan säga att jag mår dåligt till. De få utvalda har förtjänat det. Och det är inte ens en handfull personer. Att jag är så här kan ha och göra med att jag är urless på folk som gnäller och självömkar som lättar sitt hjärta i tid och otid fast man knappt känner dem. Är det inte det ena som är fel så är det nåt annat. Och då menar jag så klart inte folk som jag är nära vän/anhörig med för de får gärna gnälla och må dåligt hos mig för jag vet att jag skulle kunna göra detsamma hos dem. Ge och ta, ni vet.

Hur som helst. I dag hade vi en bra dag på Babyöppet på Kulturhuset och senare på stan med Emelie. Borde varit fulladdad med positiv energi men när jag kom hem var det precis tvärt om. I was blue. Allt var fel. Jag var sur, tvär och ledsen. Efter ett tag tog jag dock tag i saken, ibland gör jag det ibland inte (och då lägger jag mig i det tillståndet och vaknar till en ny, bättre dag). I alla fall så vet jag ett sätt att ta mig ur det och det tipset har jag fått från mina fina vän Karin. När vi var på Mallis var jag så där blue en eftermiddag. Då tog hon tag i mig, pratade med mig och jag vågade faktiskt vara ledsen, sur och arg. Sen gav hon mig en skrubbhandske, en god duschkräm och dito hudlotion. Sen ordinerade hon en lång dusch med skrubb och efter det smörj följt av ett glas rosé. Jävlar vad bra jag mådde efter det. Som ny.

I dag körde jag samma grej minus rosé. Det hela blev dessutom ännu bättre eftersom jag tog Stella med mig. Henne satte jag i en badbalja med bubbel och bara att se hennes glädje över det gjorde mig på bättre humör. Själv satte jag mig bredvid i duschen och skrubbade och myste. Sen torkade vi oss, smörjde och kröp in i varsin frottébadrock. Sen ner i soffan med kattungarna och vem mår inte bra då liksom? Guld. Tack finaste Karin för bad-, skrubb- och smörjtipset!

Så här känner man sig efter. Nöjd.



I morgon är det helg och jag, mamma och Stella ska ge oss ut i svampskogen. Galet sugen på gula kantareller nu.

Så har glad kommer mamma/mormor bli när hon hittar kantareller.

Underskattad

I går kom jag på att en hederlig tonfisksallad kan vara den mest underskattade salladen. Så gott. Jag som sitter svårt fast i salladsträsket måste ju ha många sallader att variera mellan. I går dammade jag av den här klassikern, tonfisksallad.



Hemligheten är att fräscha upp den, ärligt talat, rätt trista tonfisken i lite creme fraiche och majonäs. Sen måste man ha ägg till och kapris. Kapris och tonfisk är en match made in heaven. Kapris är för övrigt också underskattad.

Nog om sallad. I dag är det torsdag och ännu en vecka har rusat förbi. Igår hade vi besök av 2 X Malin. Den ena med sin Wilma och den andra med sin Ebba. Det var tjejbebistätt här hemma med andra ord. Båda Malinarna är barndomskompisar till mig och dessutom grymt roliga sådana. Väldigt trevligt besök och vi har bestämt att vi snart ska ses igen. Mitt i allt snack så glömde jag att ta upp kameran. Typiskt!

Min kropp och knopp är just nu taggad på fysisk aktivitet. Den känslan har man ju inte alltför ofta så det gäller att smörja medan järnet är varmt. I går kväll snörade jag på mig skorna och begav mig till elljusspåret. Perfekt kuperad terräng. Perfekt för intervallträning. Så skönt att svettas lite och jag längtar tills i eftermiddag då jag tänker bege mig dit igen. Rundan avslutades med lite övningar på pilatesbollen, gillar verkligen denna boll.

Nu ska jag och Stella göra oss i ordning och åka till Kulturhuset där det är Babyöppet på torsdagsförmiddagar. Har aldrig varit där, annat än när jag gjorde reportage om det höggravid. Ska bli kul. Stella älskar verkligen andra barn så hon kommer garanterat att ha skoj. Ska även kolla om någon av våra vänner vill joina oss och äta lunch.