Känd

Man kan ju vara känd för olika saker. I går när jag kom in i fd. Strandens skola där massvaccineringen äger rum utbrister sköterskan som ska vaccinera mig "men är det du Sofia", varpå jag såg ut som ett frågetecken. Det visade sig att sköterskan var samma sköterska som skulle ge mig några sprutor inför en resa, jag tror det var Mauritius, och det är typ tio år sen. Men nog kom hon ihåg mig. Min sjukhusrädsla har alltså gjort avtryck även hos vårdpersonal, haha. Jag kommer svagt ihåg den där gången. Hela familjen skulle ta sprutor och alla tog utan problem - alla utom jag som var hysterisk. Tillslut fick pappa och Ludde åka hem och mamma stanna med mig. Det tog lång tid innan sköterskan fick ta den där sprutan och jag höll på att svimma i vanlig ordning. Mamma hävdar att det var den gången de fick lov att hämta sån där bedövningskräm, även kallad Emblakräm, från barnavdelningen men jag tror att det var en annan gång.

Och jo, jag var rätt nervös i går också inför sprutan. Det är lustigt hur det är, att man är rädd för en liten ynka vaccinspruta när man gick igenom en tuff förlossning med epidural och grejer för blott sju veckor sen. Nåja, efter att sköterskan känt igen mig så fick jag nog lite jävlaranamma i mig. Hon fick ta sprutan på en gång och jag var inte i närheten av att svimma. Så stolt över mig själv! Stefan, som var med, höll dock i handen.

Så var det biverkningarna. Det är väldans vad svaga alla karlar är, för både Stefan och pappa blev sänkta av sina sprutor. Och vi vet ju alla hur mycket en karl gnäller när han är sjuk. Det är typ olidligt. Jag stoppade Stefan i säng när han kom hem från jobbet i dag. Själv har jag jävligt ont i armen, har lite ont i halsen, är lite hängig men det är inga större bekymmer med det. Dessutom finns det inget utrymme för att vara krasslig när man har en bebis i huset. I dag har Stella varit en klängis som velat vara med sin mamma hela tiden. Så vi har suttit ihop, kan man säga.

Nepp, nu ska klängisen få bada, vilket hon älskar!

Rörd

Jag var på stan förut, efter att jag fått svinsprutan (mer om det sen). Påssjukan slog till en snabbis (tänk om man kunde vaccinera sig mot den) och jag fick lov att ha med mig ett par påsar hem, hehe. Upptäckte nämligen att Stellis snart kan ha strl 62 och det är ju då de där riktigt söta kläder platsar på fröken och passande nog så har vi typ inga kläder i strl 62. Det har vi nu efter att jag varit på H&M och shoppat loss. Av bara farten åkte det med nåt plagg till mig också. Lånade också med en stor påse kläder från Kompis där Tin har börjat jobba igen efter mammaledigheten. Nu ska det provas. Apropå kläder så längtar jag till Stella blir lite äldre för hon har fått så mycket fina kläder i större storlekar.

Nu till det som rubriken syftar till, det jag blev rörd till tårar av. När jag kom hem från stan hivade Stefan fram ett paket. Jag gjorde den klassiska "till mig"-gesten och öppnade sen. Där låg den, den nya Ipod-modellen i cerise. Jag har alltid önskat mig en Ipod men det har aldrig blivit av att jag köpt någon. Nu är den min och jag är så lycklig över den. Det var alltså min namnsdagspresent från finaste älsklingen. Ingen dålig namnsdagspresent och dessutom när det bara är mitt andranamn. För en gångs skull var jag tyst, för jag saknade ord. Tack älskling,



Visst är den underbar? Gillar dessutom nyheterna; att den har radio och filmkamera. Landslags.

Annadagen och andra andranamn

I dag, den 9 december, har alla som heter Anna namnsdag. Alltså har jag namnsdag eftersom jag heter Anna Sofia Elisabeth. Om jag förstått saken rätt så skulle jag till en början heta Anna men mamma och pappa tyckte att jag såg ut som en Sofia. Det är jag glad för. Anna är ett vackert namn men ganska vanligt. I morse när jag vaknade låg det en lapp med grattisönskningar och fina ord från Stefan. Det blir man glad av!

Apropå det här med andranamn så håller vi på att bli tokiga på vad vi ska ge Stella för andranamn. Jag hade gärna tagit Anna vidare, men Stella Anna låter ju sådär. Vi vill ha något namn som återfinns i någon av våra släkter. Som Iris eller Maj från min sida men inte heller de namnen rimmar särskilt bra med Stella, tycker vi. Ett tag var vi inne på Stella Stefansdotter, för att det låter tufft men nu har vi nog ändrat oss angående det. Som det ser ut nu så blir det Stella Victoria. Det låter bra tillsammans och är ett namn som kommer från Stefans mammas sida. Dessutom heter faster Therese det. Stella Victoria Jemthans, vad tycker ni?

"Vuxentid"

Det må vara det töntigaste ordet men i dag var det premiär för vuxentid för vår del. Det vill säga då där man är Sofia och Stefan som är kära i varandra och inte bara mamma och pappa. Det blir ju rätt mycket av det sistnämnda, av förståeliga skäl. Det har så klart blivit så att vi till och med kallar varandra för mamma och pappa "Hej mamma, nu har jag bytt blöja", säger Stefan med bebisröst när han kommer bärandes på Stella. Och jag är inte sämre jag. Jag tror att det är viktigt att man tar sig tid för varandra också, även om man får barn. Så i dag gick vi på bio, Luftslottet som sprängdes. Mamma /mormor och pappa/morfar kom hit och hängde med Stella medans. Jag hade så klart kraftig ångest när vi skulle åka och tänkte ställa in. På bion kunde jag inte koncentrera mig på filmen den första tiden. Tillslut sa Stefan till mig på skarpen och då slappnade jag av något. Fick dock lov att sms:a lite med morfarn som försäkrade att Stellis mådde bra. Då blev det riktigt roligt, och skönt, att slappa och hålla hand i biosalongen....

... men ingenting slår så klart att komma hem till den här tjejen.

Adventsmys

Glögg i glaset, julmusik på Spotify - yes de är andra advent. I dag fick jag tummen ur och fixade klart julpyntstjafset. Jag är ju ingen julfreak, direkt, men lite pynt kan jag tänka mig. Är dock allergisk mot tomtar och tjafs i överflöd. Dessutom har jag svårt att få ihop det röda i julen med det cerise:a i mitt hem. Som tur är kan man ha en vit, svart, och silvrig jul. Och stilren dessutom. Det är nu kirrat och vi är julredo på bygatan 17.

Helgen har varit riktigt bra. Det hela började med p-fest i fredags i FM Mattsson Arena. Hela gänget från Borlänge och Hedemora var på plats och vi käkade julbuffé innan det var nedsläpp. Jag pallade första perioden, sen fick jag och några till (som tur var) tristessutslag och hängde i vårt konferensrum istället. Jag hade riktigt kul men åkte hem till lillhjärtat vid tiotiden.

I går gjorde vi absolut ingenting på hela dagen och det var väldigt skönt. I dag lös flitets lampa desto mer. Känns som om vi fått massor gjort. Stella har legat nöjd i sin vagga och tittat på sin kanin medan vi farit runt och fixat och städat. Hon är verkligen världsklass den här bebisen. Bara en sån sak som att hon somnade vid ett i går och vaknade halv elva i förmiddags. 9,5 timmes sömn för oss och vår lilla prinsessa som fyller sju veckor i natt. Helt sinnes.
Kom nyss hem från trevlig middag hos svärisarna. Nu blir det soffhäng resten av kvällen.

Linspanik

I går morse blev det kris. Jag skulle sätta i mina linser och upptäcker att vänsterlinsen är trasig. I nästa sekund inser jag att jag inte har några fler linser hemma, ungefär samtidigt som jag inser att det är ett par veckors leveranstid på mina linser eftersom de är specialspecial. Fanskithelvete.
Ett i-landsproblem, kan tyckas, men jag mår verkligen skit i mina glasögon, trots att de kostade skjortan (sju lax) och kommer från YSL. Jag vet inte riktigt varför. Men jag känner mig verkligen ful i dem. Förstår verkligen inte hur jag klarade mig innan oktober 08, då när jag började ta mitt synfel på allvar och fick linser i samma veva. Tidigare fanns det inte linser som kunde korrigera mitt extrema brytningsfel på framförallt vänsterögat, men istället för att bära glasögonen in public så struntade jag helt sonika i det. Detta medföljde att jag aldrig såg särkilt bra, kunde inte läsa menyer, kände inte igen folk på stan osv. Linserna blev min stora lycka. Därav paniken i går.
Jag ringde optikern och frågade om de kunde skynda på leveransen. Gick icke. Frågade om de kunde hitta några liknande linser. Gick icke. Fick ha glasögon hela dagen i går. I dag ringde jag igen och de skulle se vad de kunde göra. "Jag tar vad som helst, bara jag ser lite bättre än vad jag gör utan lins", förklarade jag vänligt men bestämt. Kvinnan i andra änden förklarade att det inte riktigt gick eftersom mitt synfel är så speciellt. På vinst och förlust tittade jag ändå förbi optikern och jodå, de hade en lins som i alla fall gör synen bättre än utan. Tack för det. Veckan tills riktiga linserna kommer är räddad.

Bjussar på några bilder på galsögonormen och hennes söta dotter när vi myste i soffan tidigare i kväll.






Förutom att leta linser så har jag hunnit med en del annat i dag. Stella sov nästan åtta timmar i sträck inatt, rekord. När vi vaknade utvilade myste vi en masse innan Carina tittade förbi för fika och tjatter. Stellis fick ett urmysigt velourset.
Efter det kom mamma/mormor och jag bjöd på spenatsoppa med ägg, en favvis, som jag svängt ihop. Vi tjattrade också en del innan det var dags för mig och Stella att möte upp pappa Stefan vid Socialkontoret. För de som inte varit med om det så kommer det ett brev när man fått barn som är till dig OGIFTA kvinna. Det känns ganska hedenhös, men alla ogifta kvinnor som får barn måste bege sig till Socialkontoret med pappan som får skriva på faderskapet. Hade vi varit gifta så hade det inte behövts. Nåja, vi skrev på ( så klart) och är numer två vårdnadshavare.

Nu på kvällen kom Stefans moster Stina på besök, även hon med fina presenter till både lillan och oss. Vi insåg att vi nu har så mycket champagne att vi verkligen borde korka upp minst en flaska snart. Love it. Det var i vanlig ordning trevligt med besök.

Nu ska jag krypa ner med glossigt magasin. Gillar verkligen glossiga magasin.

Stiltje..

.. kan man ju säga. Har inte haft nån lust att blogga bara. Nu fick jag det.

Det var en bra helg som inleddes med en väldans trevlig tjejkväll i Älvis. Först kändes det väldigt skumt att åka iväg från Stella och jag tänkte ställa in. Men så tänkte jag om och tog det där magiska steget ut genom dörren. Det gick bra och vi hade så roligt. Det är nog bra att som mamma lämna huset några timmar, både för mig, Stefan och Stella. Dessutom var det skönt för mig att få babbla av sig lite med två av mina favorittjejer.

På lördag morgon klev vi upp med en riktig solstråle som premiärlog mot oss och det var inte på smått vis. Under hela frukosten satt hon i sin babysitter och flinade och jollrade. Man smälter som smör i solsken. När hon skrattat klart packade vi in bebis och alla grejer (shit va grejer man måste ha med) i bilen och åkte mot stugan i Venjan. Eller stugan, det är väl en rätt modern stuga numer. Det var dags för oss att sova borta med Stella för första gången, vilket gick galant. Stefan och pappa drog el medan jag och mamma gick långa promenader.

Vagn och mormor på bron över Vanån.



Tvättmaskinen blev provisoriskt skötbord.



Morfar läste bruksanvisningen till värmen som han numera styr med sms.



Stella älskar att få massage.



Mys i sängen.



Väl hemma i Långlet igen blev det myssöndag innan det var vardag igen. I går började vi dagen med en rask powerwalk i slasket. Det var motigt, vill jag lova, till en början men sjukt skönt efteråt. Skön mjukträning. Träning har även Stella börjat ägna sig åt fast i sitt babygym. Nacken börjar bli riktigt stark.





I går kväll ville lilla fröken inte somna in utan vara vaken och mysa. Det är inte så att hon är ledsen, men skulle jag somna, då ser hon till att väcka mig. Vi fick vara vakna och titta på SATC innan lilla fröken somnade in framåt småtimmarna. Sen sov hon sina sju timmar. Vid lunch var det dags för BVC och den första barnläkarundersökningen sedan BB. Stella gör sig redo att åka i sin bilstol.



Lillan var frisk och det visste jag ju, men det känns som om det hör till att oroa sig något. Vi vägde och mätte också för första gången på två veckor och frökens kurva ser finfin ut. Vi firade det med att kissa ner både vågen och mätbänken. Det är rätt trevligt på BVC, tycker jag, och vi träffade några andra trevliga föräldrar med barn.

Eftersom jag inte fått så många timmars sömn i natt så tog vi plus Ramses den skönaste powernapen i eftermiddags. Där och då slogs jag av tanken att kan man älska någon så här mycket? Stella är min lycka. Först nu kan jag identifiera mig med uttrycket "älska så att det gör ont".

Känner mig rätt slö i dag och har tittat på Plastikkirurgerna, som jag tycker är riktigt smaskigt. De andra två hänger på fällen på golvet.



Nu blir det lite glögg tror jag. Glögg är verkligen sjukt gott.