Snö!

Så kom den första snön. Men den ligger inte kvar vit och fin utan blir bara slask. Det klarar jag mig gärna utan. Dessutom förstår snöslakset frisyren och det är inte alls bra. Appropå frisyrer och hår så blev jag minst ut sagt förvånad igår. Jag har i några veckor velat ha en ny plattång. Den jag hade förut har nämligen lillebrorsan (?) snott. Jat har titta på några men slagit till. Igår kom världens bästa sambo hem med en plattång till mig. En plattång Rolls Royce. Inhandlad på mosters salong, ja alltså Stefans mosters. Testade i morse och ja det är skillnad på plattång och plattång. Håret blev som silke men tyvärr har snöslasket förstört det.

Eftermiddagen och kvällen blir nog riktigt rolig. Först kommer hela Borlängekontoret hit på säljmöte. Vi ska äta Magazintårta och visa upp vårt kontor för de som inte sett det. Klockan sex är det Varje Vecka-fest med hela Magazin och Annonsbladet samt annonsörer, inspiratörer och samarbetspartners. Det ska bli glatt! Jag längtar mest efter viltbuffén och efterrättsbuffén. Misstänker att jag kommer att lägga mig mätt som en plätt. Innan allt det roliga börjar så måste jag göra hundra saker och jag vet redan nu att tiden inte kommer att räcka till.

Snabb badrumsmakeover och hattprovning

Jaha, då var det tisdag. Jag vet redan nu att den här veckan kommer att gå i en rasande hastighet. På torsdag har vi stor "Varje vecka-fest" på Orsa Bowling. Dit kommer mellan 100 och 150 av våra annonsörer och samarbetspartners. Jag ska nog snacka lite från scen så jag är lite nervös. Men mina (nästan) 60 poäng i retorik får dammas av så ska jag nog klara det galant. Innan torsdag ska jag försöka göra klart det nummer som vi nu producerar. Det är snabba puckar nu när vi går ut varje vecka. Men jäkligt kul ändå.

Igår gjorde jag en minimakover av vårat lilla badrum. Tidigare var det en ugly as hell-tapet som nu är övermålad i en fin vit färg. Det känns ganska meningslöst att fixa till eftersom vi snart ska riva men det är ju så mycket roligare att vara i badrummet om det är lite tillpiffat. I alla fall så satte vi upp ett ganska snyggt badrumsskåp med spotlights. Jag dammade av en gammal indisk sarong i cerice som blev en schysst liten gardin. Eftersom jag haft en cerice badrum så hittade jag lite annat att piffa till med. På golvet la jag en tjock, mysig vit barumsmatta och som pricken över i:et så passade mitt vita Carl Malmsten-bord perfekt i badrummet. Den är nu fullbelagd med alla mina skönhetsartiklar. När jag var klar med minmakeovern var jag så där rånöjd som man kan vara ibland. Nu ska jag gå och shoppa snygga handdukar i cerice och grönt (golvet är grönt) och förvaringburkar. Sen kommer det att vara ännu snyggare.

Dagens första repa gjordes hos en modist. En modist är en hattmakare och vi pratade hattillverkning, hattrender och annat. Jag fick också prova en massa hattar och det var sååå kul. Jag blev till och med sugen på att shoppa loss en. Får se hur det blir med det men det blir nog ett kul reportage.

Nyss ringde Peter på Elon om vår offert på vitvaror och annat till köket. Jag är spänd av förväntan! Blev alldeles lycklig när jag fick se det ursnygga setet med kyl, frys och vinkyl på mässan. Det kommer att bli klockrent. Nu ska jag strax rusa för att få offerten.

En herrans massa konstigt

Jahapp, då är det måndag igen och jag försöker ta mig samman. Den senaste tiden har varit konstig i den bemärkelsen att allt inte varit som vanligt. I onsdags drog jag till Therese i Uppsala. Det är så roligt att träffa mina gamla tjejer. Vi skulle egentligen somna tidigt men det blev ungefär som när man var liten och skulle sova över hos någon. Vi låg och surrade och fnissade helt enkelt. Och kom på en massa storys från förr. Nu ska vi ha reunion snart, från härliga gymnasietiden. Jag längtar!
På torsdagsmorgonen var jag allt annat än pigg och i tid. Vi snackar superstressad och förvirrad. Rusade med väskor och allt till station för att hinna med 07.40-tåget till Stockholm. På tåget var jag så trött att jag inte ens orkade gå ur första klass utan betalade snällt vad det kostade för att slippa trängas. Väl framme i Stockholm mötte jag upp Lasse och Lena och vi tog tunnelbanan till kurslokalerna på Karlaplan. Vi hamnde mitt i rusningen och jag konstaterade att det är väldigt skönt att slippa Stockholm. Hur klarar alla människor att bo där? Jag blir stressad bara av att tänka på det.

Så var det dags för min första kurs i jobbet någonsin. Ja, jag har ju läst en herrans massa kurser på universitetet men aldrig i tjänsten. Sammanfattningsvis var det kul men en hel del skåpmat. Föreläsarna/lärarna var dock roliga att lyssna på och det var kul för vi hade ett par gemensamma nämnare. På torsdagskvällen var vi hänvisade till hotell jävla Mornington i Bromma. Jag kan fortfarande inte förstå hur nån kunde sätta oss där? Jag citerar taxichauffören "Varför ska ni bo ända där ute? Det är ju bara flygplats och industriområde". Ack så rätt han hade. Men det blev en trevlig torsdagskväll med god mat och lite vin innan jag däckade på mitt fönsterlösa (!) hotellrum. Fredagens kursdag fortlöpte i en rasande hastighet. Roligast var när vi diskuterade pressetik.

På fredagseftermiddagen, när kursen var avslutad, satt jag och väntade på min kära sambo, som för vanlighetens skull var sen. I en gång intill en byggnad på Karlavägen satt jag i min ensamhet och dagdrömde. Helt plötsligt hör jag "Men vad fan gör du här". Då står Deris, min gamla kompis, där. Gissa om det var glatt och otippat. Så småningom kom även Stefan och vi for mot söder till Skanstull och Clarion. Jag bara älskar Clarion. Inte lika mycket älskar jag att köra bil i Stockholm och hitta parkering i rusningstrafik. Men man kan ju inte få allt här i världen. På fredagskvällen mötte vi upp mina absolut äldsta kompisar Jonas och Anna. Först blev det några drinks på Femtiofyra innan jag hade gett mig den på att hitta en god libanese. De andra var väldigt anti men gick motvilligt med på att leta efter det goda köket från Mellanöstern. Vi fann det och fick en sagolikt god libanesisk måltid. Alldeles för sent för tidsschemat så kom Stefan och jag till Hotellet där vi däckade... för att vakna upp alldeles för sent dagen efter.

På lördagen var det shoppingdags. Och ja, det blev några påsar. Mest till Stefan faktiskt. Otippat som fan. Jag blir shoppingstressad i Stockholm och det får motsatt effekt på handlandet. Ganska bra, med tanke på vad den här helgen gick på i siffror. På lördagskvällen gick vi ut och åt med Stefans kusin Mattias och hans tjej Cecilia. Eftersom ingen av oss testat Gondolen gick vi dit. God fisk och fantastisk utsikt! Kors i alla tak så gick vi faktiskt upp tidigt på söndagsmorgonen och checkade ut redan klockan 10. Och det var tur det för vad som komma skulle. Hem och Villa-mässan stod på schemat och redan när vi åkte ut mot STockholmsmässan ångrade jag att jag ville åka dit. Så m y c k e t folk och bilar. Och så m y ck e t grejer. Vi fick dock lite idéer men det var inte förrän vi var på väg att lämna mässan som vi fick den största behållningen av den. Hästens sängar var nämligen på plats och på nåt sätt lyckades jag och Stefan hamna i en Hästens Kontinental. Helt plötsligt hade vi också köpt en Hästens Kontinental. Det är det näst dyraste jag köpt i hela mitt liv, efter huset. När vi gick ut från mässan kände vi oss galna på något sätt. Men glada. Nu längtar jag ihjäl mig efter vår säng som kommer om fyra till fem veckor. Jag kommer att sova som en prinsessa.

Söndagen innehöll inte bara trevliga saker utan också några jäkligt trista. Det började redan när vi gick upp på morgonen och Stefan lyckades tappa sin mobil i toaletten. I såna där lägen är det bara att hålla tyst, har jag lärt mig. Det värsta hände dock senare under dagen då vi besökt Ikea Barkarby för att dels kolla på kök och dels köpa golv till mamma och pappa. Vi hade lånat pappas Audi ner till Stockholm och parkerade den i godan tro på Ikea-parkeringen. Vi stoppade in gps:en i hansfacket men tänkte inte på att Stefans toalettdränkta ickefungerande mobil låg synlig. Vi strosade runt på Ikea för att upptäcka att mamma och pappas golv var slut. Ville vi ha golvet fick vi vänta till efter stängning. Vi väntade, fick vårt golv och blev utsläppta av väktarna. Jag stannar med golvet vid pålastningszonen och Stefan går för att hämta bilen. Så ringer han och säger att någon kraschat framrutan. Jag kände hur jag började koka inombords. Tårarna rann och jag fick panik. Ringde Polisen som "tyvärr inte åker ut på bilinbrott längre". Ringde Audi som "tyvärr inte hjälper till vid bilinbrott". Ringde Försäkringsbolaget som "öppnar igen på måndag morgon". Grinade lite till, sparkade på Ikea-vagnen. Fick tröst av en snäll Ikea-handlare och två snälla föräldrar i telefon. Så kom Stefan med bilen och det som var kvar av förarrutan, det vill säga ingenting. Däremot var hela bilen full av glaskross. De hade tagit den trasiga telefonen (hoppas att de får äckeltoalettvatten i örat) och gps:en ur hansfacket. Pappas minikamera och MIN DATOR (som låg gömd i baksätet) hade pundarjävlarna dock inte tagit. Thank god! Hade de tagit min dator hade jag fått lov att slå första bästa person som såg skum ut.

Klockan var sju på kvällen och vi ville hem men stod alldeles jävla sorgliga på en nu öde Ikea-parkering med trasig framruta. Inte ens jag sätter mig och kör 35 mil utan ruta. Hur gärna jag än ville komma hem. Det blev till att åka till OKQ8-macken över vägen och söka hjälp. Där fanns dagens ängel med ett ben. Jo, för han hade bara ett ben, bilmekanikern som hjälpte oss försöka få tag i någon som kunde fixa en Audi-ruta en söndagskväll. Det var så klart lönlöst. Vi fick erbjudande av någon som kunde sätta in en plexiglasruta men det kändes så där för flera tusen kronor. Vi fick städa ur bilen och fyra timmar senare hade Stefan, som på riktigt är världens bästa, klippt ihop ett bilfönster av sån där plast bensinstationerna sätter över sina löpsedlar. På satt också flera lager silvertejp och vi började vår resa hemöver. Den provisoriska rutan satt som ett smäck och vi kom hem välbehållna. Idag började försäkringsbolagstjafset. Det är helt jävla otroligt hur mycket man betalar i försäkrning i jämförelse med hur mycket man får. Ingenting. Sitället får vi två självrisker att betala a´3 000 spänn. Det är så att man börjar koka.

Det är nog inte min och Stefans dagar nu. På lunchen idag toppade vi nämligen toalettappningen och bilinbrottet med ytterligare en grej. När vi skulle hoppa in i bilen efter lunchen satte Stefan foten i en rejält tilltagen hög med hundskit. Sen satte han in foten i bilen. Jag har inga kommentarer till det inträffade.

Lyxigaste eftermiddagen

Vilken eftermiddag! Puh. Jag har varit och skrivit en artikel om hudvårdsgurun Ole Henriksen, som ska öppna Spa i Mora. I Mora-av alla ställen på jorden. Det finns bara tre Henriksen-span sedan tidigare, i Hollywood, Dubai och Bangkok. Och nu Mora. Jag är stum av förundran. Denna danska hudvårdsguru är superhypad av alla världstjärnor och modeller och hans produkter verkade bara så häftiga. Eller verkade, nu vet jag - de är häftiga. Jag fick prova en kroppsbehandling, där både peeling och inpackning ingick, samt en ansiktsbehandling och avslutande make up av nästan lika hypade mineralkosmetikmärket Glow minerals. Så b r a! I feel like a new person. Nu ska det shoppas mineralsmink. Helt sjukt att något som ger ett så bra resultat dessutom kan vara bra för huden. Det riktigt känns.
Nu ska jag försöka skriva en nyanserad, objektiv, artikel om det här.

Ikväll måste jag tokpacka. Vad ska man ha med sig till Sthlm inför en femdagarsvistelse liksom? Oh my. Det lär bli klänningsfullt. Btw så förstår jag inte hur jag kunde vara utan den stickade klänning jag köpte häromdagen. Den är så snygg och så skönt. Bara älskar den kombinationen.

Nu väntar intervju, svarande på mail och sen sticker jag hem.

Tisdag

Igår var jag förvisso seg men rätt glad. Idag är jag pigg men inte särskilt glad. Så där som vissa dagar kan vara. Nu är allt ett irritationsmoment. Allt jag ska göra är jobbigt o.s.v. Hoppas verkligen att det bara är mitt morgonhumör som fortfarande håller i sig och att jag snart blir glad och energisk igen.

I vårt badrum uppe är så retro att det nästan inte är sant. Tapeterna sattes upp på 1960-talet och består av gröna och blåa blommor i rutsystem. De är så där riktigt 60-talsskrikiga. Och liksom stressande. Eftersom vi ändå ska göra om så bestämde vi oss för att måla bort de hysteriska blommorna i går. Det blev självklart vitt. Nu är det lite bättre. Tur att vi snart ska blåsa ut hela huset och göra om. Efter ommålningen blev jag så slut att jag somnade framför Ernst nya "Första, andra, tredje!".

Nu måste jag ta och boka hotell inför vistelsen i Stockholm. Det blir antingen Clarion på ringvägen eller Nordic Sea vid Vasaplatsen. Hm. det ska bli så skönt att bo på hotell. Faktum är att jag kommer att bo på hotell fyra nätter i rad. I just love it. Men gud vad svullen jag kommer att bli efter alla hotellfrukostar. Hehe.

Konstigaste killen

Jag stod nyss utanför redaktionen och njöt av friska luften. Ja, eller ni som känner mig vet vad jag egentligen njöt av. I alla fall så kommer det fram en kille, han kanske var i 30-årsåldern.

Okänd kille: – Hej, vill du äta middag med mig?
Jag: – Eh, alltså nej jag tror inte det. Jag jobbar ju.
Okänd kille: – Okej, men efter jobbet då?
Jag: – Alltså nää... har massor att göra ikväll (tänker: dumt att säga att jag helt enkelt inte vill)
Okänd kille: - Okej, tråkigt. Vet du någon annan snygg tjej som vill äta middag med mig?
Jag: – Nää. Inte som jag kan komma på. Är du bara i Mora tillfälligt?
Okänd kille: – Ja. Jag cyklar. Har cyklat i fyra veckor. Jag började i Helsingfors, där jag bor, och cyklade via Norrland hit. Jag ska till Göteborg.
Jag: – Oj. Det måste vara jobbigt.
Okänd kille: – Ja, speciellt eftersom man saknar närhet så mycket.
Jag: – Eh, okej. Var bor du då, när du cyklar?
Okänd kille: – Det är på lite olika ställen. På verandor ibland, i sommarhus. Det finns så många sommarhus som står tomma nu på hösten. Det viktigaste för mig är att jag i alla fall har tak under huvudet.
Jag: – Ja, det är ju bra. Nu måste jag gå in.
Okänd kille: – Okej. Tråkigt att du inte vill äta middag med mig.
Jag: – Du får leta lite så hittar du säkert någon att äta mig.
Okänd kille: – Jag tror inte att jag gör det. Äter själv istället.

En helt vanlig måndagseftermiddag i Mora.

Ny vecka

Man kanske borde känna glädje över att en ny vecka står för dörren? Inte jag. Allt jag kan känna är bara att det kommer att bli kaos och för mycket att göra. På onsdag kväll åker jag nämligen till Stockholm för två dagars kurs på Poppius. Det ska bli hur kul som helst men innan dess har jag tusen saker som måste fixas. Bland annat ett helt nummer Magazin, det var ju inte så lägligt att bli sjuk förra veckan direkt.

Helgen var bra men kort. I fredags åt vi scampi med spenat- och sockerärtspasta och aioli. Very, very good. Sen blev det Idol för hela slanten. Det ska verkligen bli skönt att det nu bara är Idol en gång i veckan, istället för fem, som förra veckan. Det sabbar upp kvällarna totalt eftersom jag bara måste se. Jag är lite sur över att Evelina kom med, för jag tycker inte att hon är särskilt bra alls. Iofs så var de andra tre som också kunde gå vidare inte särskilt bra de heller. Speciellt inte Tamela som både hade tix och sjöng sisådär. Min favorit, precis som resten av landet, är helt klart Amanda. Hon är väldigt säker och dessutom behaglig att titta på. Man är aldrig rädd att hon ska sjunga falskt, vilket man är med många andra. På killsidan är det den där smålänningen som dominerar, har dock glömt vad han heter. Fredagskvällen skulle hur som helst avslutas med tidig sänggång men istället kom grannen över och det blev sent och ganska mycket vin.

Lite halvseg på lördagen men vi pallrade ändå iväg oss till inredningsmässa och en liten tur på stan. Dagens mission var att komma närmre ett beslut i köksfrågan. Det gjorde vi. Jag har bestämt mig och vet precis vad jag ska ha. Det bara är så. Nu väntar jag bara på offert, men det känns som om det kvittar vad den ligger på. Man gör inte om sitt kök så ofta så när vi gör det ska vi göra det ordentligt. Det jag har hittat är elektrolux absolut senaste kyl, frys, vinkyl, is/kolsyremaskin, kombiugn och varmluftsugn, induktionshäll med grill och fläkt. Snyggaste serien ever. Men det är så nytt att det fick lov att ringas och frågas om priser och mått och liknande. När jag såg visningsbilden så visste jag att det var det kök jag ska ha. Nu ska jag bara hitta de där luckorna som blir pricken över i:et. Jag vet hur de ser ut, de är vita, ganska blanka och, framförallt, utan handtag och knoppar. Alla handtag och knoppar är nämligen fula.

Lördagskvällen tillbringades med väldigt trevligt sällskap! Malin och Linus kom på besök och vi åt gott och drack gott (och mycket). Det blev mycket skratt och tok och innan jag och Linus somnade i soffan så var vi på Mora Parken och barhängde. Jag snodde i vanlig ordning en taxi inför hela taxikön när vi var på väg hem. Jag och chaffisen blev polare och tog en cigg på vår gård innan hon åkte vidare ut i natten.

Igår var jag allt annat än pigg. Vi fick dock världens mysigaste dag i höstrusket. Om alla par hade såna underbara dagar så skulle nog fler förhållanden bli mer långvariga. Jag bara älskar de där dagarna när man bara är med varandra och myser. Då blir man så kär att man får lov att nypa sig i skinnet för att förstå hur bra man har det. Det smittar också av sig på resten av veckan och man bara längtar hem från jobbet så att man får träffas. I dag är en sån dag.