Blue moon

Klockan är över två. Jag är trött som en gris. Det har jag varit flera dagar men kan likförbannat inte sova. Anledningen stavas fullmåne. Jag tror inte på horoskop, spådamer, medium, tarot eller sånt där annat tjafs och hokus pokus. Men jag tror på fullmånens effekter. Varenda gång den lyser klart och hel så ligger jag sömnlös. Och fler med mig.

Hur ska man egentligen sammanfatta den sista tiden? Svårt. För det har varit så mycket. Och så roligt. Det är en sån där grej man är med om en gång i livet. Det var så roligt. Men också jobbigt. Jag snittade fyra timmars sömn per natt och hade fullt sjå att vara pigg som en lärka med mina lilla solstråle om dagarna. Men det var det värt.

När det hela var över, när champagnen i taket var torkad så var jag så trött så att jag var apatisk. Fick sova själv, utan man och barn. Det hjälpte dock föga. För mina sinande krafter pallade inte med vinterkräkis from hell. Fy fan, säger jag. 39 graders feber och fosterstälnning på kakelgolvet (tack Gode Gud för golvvärmen) är inget jag önskar ens min värsta fiende. Kräktes och sov om vartannat i två dygn. Sen kom jag tillbaka till mig själv.

Då helt plötsligt var det jul. Åh, vad jag hade önskat en vecka till innan julafton. Men nu är den här, den bistra julverkligheten. Jag vill för mycket för mitt eget bästa. Perfekt, så ska det vara. Huset ska vara skinande rent, jag utvilad och helst i ny outfit. Addera att jag till en början planerade att göra julbordet from skratch. Det vill säga med egengjord leverpastej och hela köret. Har insett att jag orkar inte. Nöjer mig med några hemmagjorda sillsorter, hembakat vörtbröd och dito julgodis. Resten har jag delegerat till mor och svärmor. Har förmånen att kunna fira med båda våra familjer. Ska bli mys det. Men det står några men framför mig och det där julmyset. Klappar att fixa, mat att handla, hus att städa. Ska bli ofantligt skönt att pusta ut torsdag kväll och ta en redig kopp glögg.

Så var det julkorten. Jag tror att jag får skippa det i år. Tiden räckte inte till. Här är förra årets, helt sjukt att mina lilla älskling var så liten.



Minusgraderna har krypit ner till 30-sträcket men det lär ni får läsa om på varenda statusrad på Fejjan i morgon. Så jag konstaterar att det är kallt, slänger in lite mer ved i kaminen, dricker upp min kopp te och gör ett nytt försök. Snälla, rara fullmåne; jag vill bara få sova.

Det enda positiva med rådande insomnia är att världen blir lite klarare. Jag blir lite visare och en massa saker kommer till mig. Kommer till min framtid som jag ju bara skapar själv. Tror det är dags att damma av business-kvinnan i mig. Hon finns där.