Hej Coreball

Onsdagar är nästan min favvisdag numer, de blir alltid bra liksom. Mycket tack vare sången som jag verkligen tycker är roligt, och Stella också så klart. När knoddarna körde "Bjällerklang" med bjällror i händerna i dag var det så att man fick glädjetårar i ögonen. Nästa gången är det sista gången, mycket sorgligt men jag tror nog att Stella ska fortsätta gå med sin pappa efter jul.

När gullungarna sjungit, ätit, lekt, busat och lite annat så somnar de som stockar i sina vagnar. Då brukar vi ett gäng mammor gå och äta lunch medan vagnarna står på rad utanför. I dag var det bara jag och Jessica men lika trevligt för det. Blev en runda på stan också och så fortsätter evighetssåpan med min iPhone. Vill kalla Telia alla fula ord jag kan men det ser så illa ut. De har i alla fall slarvat bort min portering så det var ju inte så jävla konstigt att de inte gått igenom. Snart så, snart får jag leka.

När Stefan kom hem åkte jag till gymmet. Provade Coreball-pass en timme, bålträning vilket ju verkligen är det vi barnaföderskor behöver. Kul, lagom jobbigt och enkla övningar. Det blir fler gånger. Körde även sammanlagt en halvtimme på älskade löpbandet. Allt eller inget, ni vet och nu känner jag att jag vill träna varje dag, så skönt att komma igång.

För första gången på länge hade jag och Stefan gemensamt soffhäng nu på kvällen. Det behöver man. Nu ska jag krypa ner och se fram emot torsdag.