Snackpåse

Jag gillar verkligen livet som housewife! Det känns helt overkligt att jag är ledig. I dag kunde jag ägna en bok massa timmar och så har jag fortsatt att fixa med bebissakerna. Det känns som man håller på med dockgrejer, haha.

Nu på kvällen har vi haft besök av en försäkringssnubbe som skulle gå igenom alla våra försäkringar med oss... vad vi har och om vi bör skaffa fler. Farbrorn som kom var den värsta sncakpåse jag träffat. Han snackade oavbrutet i två timmar och Stefan och jag kunde inte titta på varandra, då hade det blivit skrattattack. Det han sa på två timmar hade kunnat sammanfattas på tio minuter. Men, vi känner oss i alla fall mer hemma i försäkringsdjungeln. Nu ska jag ta tag i investeringsbiten.

Ytterligare en positiv sak med att vara hemma är att det finns mer tid till matlagning. I dag var jag innovativ med det som fanns att tillgå.


Jag brynde på kycklingfiléer och la i en form. Så rörde jag ihop en gegga av färsk timjan, krossad vitlök, citronskal och saft, honung och vitt vin som jag slog över kycklingen. Det fick gå på ganska låg temperatur i ugnen så att kycklingen blev riktigt mör. Till det gjorde jag en sås med liknande gegga som den på kycklingen och tillsatte matlagningsgrädde på det och mixade av. Det hela serverades med pressad potatis. Sjukt gott.

Förutom god mat så är jag även förtjust i färska blommor. Det är vardagslyx! Nu har vi mycket vardagslyx eftersom Stefan fyllt år och jag slutat på jobbet för ett tag. De här liljorna är underbara, både utseende- och doftmässigt.



Nu ska vi krypa ner i sängen och se film; "Dumpad". En romcom. Lättsamt så här på kvällskvisten.

2,3 kg kärlek...

... i form av oxfilé var en av helgens höjdpunkter. Min älskling fyllde ju 33 år i fredags. Om temat var upplevelse förra året så var det materiellt i år. Hade fixat lite småplock av typen strumpor en masse, en söt liten body som det står "I love daddy" på, en skinnecessär av typen man har hela livet samt en lyxig badrock (den sistnämnda har dock inte levererats ännu). När man är sambo med en hantverkare får man gå upp i ottan om man ska sjunga och servera frukost. Det blev således en trött fredag men jag höll mig vaken och pigg av glädje. Det var nämligen sista arbetsdagen innan mammaledigheten. Fina kollegorna och jag åt avslutningslunch och till den dök även Svempa upp som en surprise. Han hade köpt förlossningsgodis och av hela ligan fick jag den vackraste buketten. Känns sjukt att jag ska vara borta i minst ett år. Fast det känns ju bra så klart.

Åter till oxfilén. På kvällen hade jag bjudit in alla våra föräldrar för en middag till födelsedagsbarnets ära. Då kom oxfilén in i bilden. Den blev grillad. Och jävligt god så klart. Inget kött slår oxfilé. Just nu slår inget mina rotfruktsmuffins heller. Jag kom på dem för ett år sedan när jag var innerligt less på potatis i alla former... det blir ju liksom lätt samma visa varje helg; klyftpotatis. potatishalvor, potatispuré och nån gång rotfrukter i ugn. Dessa är ett underbart komplement till alla goda middagar i vinter. Tyvärr glömde jag att ta bild på dem gräddade.


Recept 6 pers: 4 stora potatisar, 2-3 morötter, 2 palsternackor, en bit rotselleri, 1 hackad gul lök, 3-4 pressade viltöksklyftor, 100 g riven västerbottenost, 5 dl grädde, 3 ägg, ordentligt med salt och peppar. Gör så här: Riv rotsakerna (förslagsvis i hushållsmaskin) och blanda med övriga ingredienser. Använd med stor fördel en sån där muffinsform för stora muffins. Sätt i stora muffinsformar och fördela smeten i. Det tar rätt lång tid att grädda och för att få dem genomgräddade kör ag på ganska låg ungstemp. och förslagsvis på varmluft (om man har det). Säg 150-160 grader i en timme. Håll koll på dem i ugnen. Sjuuukt goda!

Till oxfilén och rotfruktsmuffinsen serverade jag en bättre rödvinssås med en liten touche av mörk choklad. Det är en riktig höjdare till varmrätt. Avslutade gjorde vi med de här; vit chokladpannacotta med limehallonsås.



Pannacotta känns egentligen väldigt 1999. Men födelsedagsbarnet fick välja dessert och då blev det den här gamla klassikern.

Födelsedagsmiddagen var mycket, mycket trevlig. Förutom att alla föräldrar fick prova min Tens-apparat som jag ska ha under förlossningen (dock på armen) så fick Stefan en massa fint. Mina föräldrar hade köpt en högblank toasits från Kandre som Stefan (och jag) önskat oss eftersom vi har en likadan cerise nere. Av sina egna föräldrar fick han en superfin sån där frukostbricka man har i sängen plus två böcker som passar en blivande pappa, bland annat klassikern "Ett barn blir till" med de där prisbelönta bilderna som är tagna i livmodern.

När jag för några veckor sedan frågade vilka som läser den här bloggen var det ett par som skrev att de hittat hit tack vare att jag skrivit om mat/recept. Detta är ju något som ringer mig riktigt varmt om hjärtat och nu när jag ska vara hemmafru (hehe) ett år så ska jag skriva mer om sånt.

Första dagen som mammaledig har varit underbar. Jag vaknade i morse och tyckte att det kändes konstigt att jag hade hela dagen för mig själv. Vips så var dock dagen slut och jag har bland annat hunnit med att tvätta alla bebiskläder så att jag äntligen kanske kan packa den där BB-väskan. Stefan är sjukt stressad över att jag inte packat än men jag försöker förklara att jag ju behöver en massa av de saker som jag ska ha med mig till BB. Nu har vi kommit överens om att jag ska skriva en packlapp och lägga i en väska som vi kan bocka av när det blir dags.
Hann även med en powerwalk i dag. Det är inte klokt vad slitit det är för kroppen. Jag kan verkligen inte förstå hur överviktiga personer orkar släpa på alla extrakilon. En av mina standardrundor när jag inte är gravid är på över en mil och den går jag i rask takt utan att blinka. Nu får jag massa nig fram i 20 minuter för att ha ont lite här och där när jag kommer hem igen. Men skönt är det ändå, på nåt sätt. Kanske kan det få bebisen att komma lite tidigare också. Tidigare trodde jag att bebisen skulle bli tidig.. jag har dock ändrat mig nu. Eftersom jag mår så förträffligt bra och bebisen också så lär den stanna. Men hoppas kan man ju! Först vill jag dock vara ledig några dagar till så att jag hinner med allt jag ska göra innan nedkomst.

Nej, nu hägrar sängen och ett av de där glossiga magasinen jag prenumererar på. Älskar när de dimper ner i brevlådan.

Nej...

... det har inte kommit någon bebis. Har fått x antal sms under helgen med frågor om jag åkt in, eftersom det varit sån torka här. Men så är alltså inte fallet. Vi har förvisso varit i Falun, i går, men det var bara för att spana in hur vi skulle åka till BB, var vi ska parkera och så vidare. Givetvis kombinerades BB-besöket med en shoppingrunda i både Falun och Borlänge. Jag har insett att det inte är läge att shoppa några kläder åt mig... men det går ju utmärkt att shoppa åt bebis och Stefan. Båda två fick riktigt fina grejer. Mest nöjd är jag/vi med Stefans übersnygga (och svindyra) Peak-jacka samt bärselen från Babybjörn.

Nu ska jag störa mig på den katastrofala dubbningen av "kommissarien och havet" och njuta av bebishicka. Min mage hoppar flera gånger om dan så lilla bebisen verkar sippa en del fostervatten. Nu är vi i vecka 39 by the way och alltså inom de där plus minus två veckorna som man får när man får ett förlossningsdatum. Sjukt spännande. Känner mig coollugn och bara längtar vilket känns bra.

En mer utförlig om de senaste dagarna kommer i morgon. Jag har ju all tid i världen eftersom jag numer är MAMMALEDIG. Livet är underbart.

Vilse i skötväskdjungeln

Ju mer jag tittar på barnkläder och barnsaker desto mer irriterad blir jag hur fula vissa saker är. Det finns, så klart, helt fantastiskt gulliga och fina saker och kläder. Som är lagom. Lagom med mönster. Kläder eller saker som är snygga, stilrena och klassiska. Tyvärr är dock väldigt mycket skit också. Fult. Tacky. Värst är inflationen i mönster och figurer. Jag har ju skrivit ett antal gånger att jag hatar Hello Kitty, och det gör jag verkligen. Mest eftersom det blir för mycket av det goda. En Hello Kitty-grej som används någon gång ibland är okej. Men inte Hello Kitty på allt. Likadant Disneyfigurerna. Det är med sorg jag ser hur de exponeras sönder i fula kopior. Och i massor. Någon figur här och där är fint. Men inte i missbruk.

Sen finns det vissa babysaker som jag är allergisk mot. Som en sån där namnskylt som hänger på vagnen. Gillar inte! Eller alla crazymönstrade skötväskor. Jag är ruskigt vilse i skötväskdjungeln. Och jag behöver köpa en omgående. Jag vill ha en klassisk, i enkelt snitt som inte känns så skötväskig. Tips på var man kan hitta snygga mottages tacksamt! Hittar jag ingen snyggare så blir det en Bugaboo. Den känns okej.

En som har samma syn på bebissaker som jag är Tin. Det är skönt att kunna ventilera, haha. Söta snälla Tin och Svea ska låna ut några saker till oss, bland annat en svart Maxi Cosy bilstol och i kväll kommer de eventuellt hit och lämnar det samt har Idolkväll med oss. Snällaste tjejerna.

Magen på bröllop

Så har såg jag ut i lördags när jag var på bröllop. Cred till mig som klarade åtta timmar fest i högklackat höggravid i nionde månaden. Fan va tjock jag är alltså.




I dag känner jag mig galen. På ett bra sätt. Det pirrar i magen, ni vet sådär som det gör när man ser fram emot något sjukt mycket. Vad jag ser fram emot behöver jag väl knappast skriva men den 25 september har varit ett datum att se fram emot ända sedan det bestämdes att det var då jag skulle gå hem och vara mamma. Nu har jag släppt iväg sista tidningen på tryck och resten av veckan ska i princip ägnas åt planering med Jeanette och städning. Underbart!

Det var det där med städning av skrivbordet ja. Jag ska börja NU!

Insikt

Jag tittar på mitt stora skrivbord på jobbet, på alla säkert hundratals kollegieblock, på pappershögarna, på pärmarna och allt annat jox som jag har. Jag inser att jag i morgon ska städa ur det här. Slänga, spara, inte veta vad jag ska göra med. Det kommer att bli jobbigt men skönt efteråt. Måste ju lämna över en clean arbetsplats till Jeanette. Det pirrar i magen... tre dagar a fyra timmar kvar.

Stefan fyller år på fredag. Jag inser att jag inte hittat den där perfekta presenten. Förra året hyrde jag Smidgården fäbodrelax och vi hade mysigare än mysigast. Hur ska jag bräcka det? Tror att det blir mer sak än upplevelse i år. Tips? Bästa bästa vore ju så klart att fixa en son eller dotter på hans födelsedag. Ska ta mig en Pekingsoppa på torsdag. Andra sätta-igång-förlossningen-tips mottages tacksamt.

Sista arbetsveckan...

... har börjat. Four days to go. Sen ska jag vara hemma och jag längtar.

Galejet i lördags var så klart ett bröllop. Det var trevlig. Kändes som att hälften på stället väntade barn. Vi hade till och med ett gravidbord. Har nog aldrig pratat så mycket graviditet under så få timmar. Eftersom det hela började redan vid tvåtiden så höll jag på att somna med näsan i desserten. Därför blev det hemgång redan vid tio. Stefan, som ju får hålla sig något sånär nykter konstaterade: "fan va jobbigt det är att gå på kalas nykter, folk är ju så jobbiga". Jag försökte förklara att det är väl vad jag varit med om de senaste åtta månaderna.

Jag har börjat med nåt nytt. Att vakna very tidigt på mornarna. Tidigare har jag kunnat gå upp en sväng och sen somna om. Inte i morse. Vaknade 04.15. Vid fem, halv sex insåg jag att det var lika bra att gå upp. Var pigg och glad hela förmiddagen och betade av besök hos barnmorskan. Vi gjorde en sammanfattning av min graviditet i dag och hon sa "det är få förunnat att må så här bra på slutet som du gör, att inte ha några fysiska hinder och ha såna bra värden" . Kändes bra att höra. Magen hade växt 1 cm efter att ha stått still de senaste tre veckorna. Efter besöket hade jag tid hos sjukgymnasten för att hämta ut den TENS-maskin jag ska ha under förlossningen.
Till lunch for jag till Rättvik för en sista lunch med Svempa innan mammaledigheten. Vi tog härliga Lerdahlshöjden. Älskar deras små grönsaksshots man får innan maten. Efter lång och trevlig lunch gjorde jag ett riktigt kul reportage. Sen, när jag satte mig i bilen hem kom tröttheten ikapp mig. For direkt hem till sängen där jag dunade in i två timmar innan Stefan väckte mig. Ikväll blir det en mycket lugn kväll och förhoppningsvis vaknar jag inte 04.15 i natt/morgon bitti.