Skittråkig...

... är jag. Har verkligen noll blogginspiration. Tänkte skriva ett inlägg om hur mycket jag älskar granatäpplen, men det får vänta. Det enda jag vill göra är att kramas med Stella, alternativt någon annan aktivitet med redan nämnda lilla tjej. Jag älskar henne, mer än vad jag någonsin trodde man kunde älska en annan person. Jag kan börja gråta (ofta) när jag tittar på henne för att jag älskar henne så mycket. Det är sunt och kärleken till ens eget barn, ens eget kött och blod, det slår allt. Det vet jag att alla föräldrar därute skriver under på, right?

Seeeegt

Ingen hets, ingen bantning, ingen överdriven fysisk aktivitet. Det är så seeeegt. Jag vill tillbaka till min kropp. Och det är nu. Känns som om den är ljusår bort. Helst när man inte kan sätta igång på riktigt. Det är lustigt, hur det är. Alla snackar om att ta det piano och acceptera kroppen som den är efter graviditeten blablabla. Och ja, det är ju lätt att säga. Men när det känns något annat inuti då? På ett sätt älskar jag denna kroppen - så klart - eftersom den burit runt på och gett liv åt miraklet Stella men man kan väl ändå få ha en önskan om att komma tillbaka i form. Om fyra veckor får jag börja träna på riktigt. Längtar! Tills vidare får jag hålla till godo med powerwalks. Tänkte ta en med Stella i Buggan på eftermiddagen men efter att ha studerat filmjölksdimman inifrån bestämde jag mig för mys med Stella istället. Så jag bäddade ner oss i soffan under en filt och satte på första avsnitten av Sex and the City. Var ett år sedan jag gick igenom boxen så det är dags igen. Promenaden togs istället ensam nu på kvällen när Stefan kommit hem, efter att tjejerna i huset storhandlat. Stellas och min första storhandling btw. Lillfröken skötte sig exemplariskt.

Jösses vad med mer tvätt det blir med en liten bebis i huset. Jag ska nu ta och vika tvättberget from hell.

Radiobebisen

I morse, 05.40, sändes det ett inslag om Stella Jemthans under vinjetten "Veckans Bebis" i Vaken med P3 och P4. Det var roligt att vara med i radio! Nu väntar vi på att Stella ska få sin lilla radioapa som ska komma med Posten.

Här kan man lyssna på programmet, det är i slutet. Ligger även två bilder på Stella på deras webb. Dock har den sulliga redaktionen stavat Jemthans med Ä. Inte första gången det namnet blir felskrivet kan jag lova...

Mycket skit på liten yta

Det är livsfarligt att ha en källare av det slag som vi har. Den är under projektering och i väntan på renovering så har den förvandlas till ett ställe dit vi ställer ner det vi inte vill ha/inte vill se/inte orkar bestämma vad vi ska göra med. Jag brukar använda uttrycket "jag har aldrig sett så mycket skit på så liten yta" om till exempel marknader och skitaffärer men får ju motvilligt erkänna att även vår egen källare kvalificerar in under de orden. I morse, efter att jag bakat Leilas goda scones till frukost, när Stella somnat så rusade jag och Stefan ner i källaren för att röja undan det värsta i denna källare. Stefan tvingades att gå igenom sina elektronikprylar och vi hamnade bland annat i diskussion om en 14-tums tjock-tv från nittonhundrafrysitfast som Stefan ville sälja på Blocoket för en hundring. Jag kalkylerade lite snabbt att vinsten, efter annonskostnad skulle bli i runda slängar 60 spänn. Då började vi garva och tv:n åkte till bättre behövande. Om jag gick hårt på Stefan med elektronikprylarna så fick jag detsamma tillbaka. Men då handlade det så klart om mina gamla kläder, skor och väskor, som jag för övrigt tycker att jag städar ur flera gånger om året. Jag hittade massa kläder från förr och konstaterade att smaken förändras. Hur tänkte jag när jag la ut dyra pengar på ett par bebisrosa mockastövlar? Hittade även en hel sopsäck med jackor och kappor som jag glömt. Rena julafton! Jag var dock duktig, och inte minst realistisk (för det mesta kommer ju inte användas ändå) och bestämde mig för att göra mig av med det mesta. Är tyvärr alldeles för lat för att sälja på Tradera så det blir välgörenhet. Det känns bra.
Vi hann bara med en bråkdel av allt bråte i källaren men hey, bättre lite än inget alls. Snart måste vi dock rensa ur allt för i denna källare ska det bli ny funktionell tvättstuga, ett hobbyrum som senare kan bli tonårsrum med egen ingång, bra förvaringsutrymmen och - inte minst - vår alldeles egna relaxavdelning. Hello bubbel- och bastubad. Synd bara att det är så sablans svårt att hitta ett snyggt bubbelkar. Förslag?

Förutom turbostädning i källaren så har vi varit hos svärisarna på middag. Farmor Lena är nu äntligen frisk. Stackaren, som längtat så efter sitt barnbarn, har varit jättesjuk och inte fått träffa sin sondotter på två och en halv vecka. Roligt att hon är frisk nu tycker vi alla. Efter god och trevlig middag åkte vi hem och fick besök av Stefans kusiner Mattias och Dennis med den sistnämndas son Linus, sex månader. Stella och hennes tremänning fick bekantade sig med varandra och vi andra fikade.



Nu ska jag leta reda på min familj, som jag tror ledsnade på mitt matprogramsmaraton jag haft till fördel för sport på sovrums-tv:n. Apropå TV så dammar ju sexan av gamla favvisen Paradise Hotel, som har nypremiär i kväll. Har saknat de här smaskiga skandalsåporna som Baren, Big Brother och Paradise Hotel. Denna gång får jag dock inte upptäcka att en av mina gamla killar är med, som jag fick göra sist Paradise sändes... vilket gjorde det hela ännu roligare.

Efter att jag letat reda på min familj så ska jag svänga ihop någon smarrig lättare middagsmat. Chévretoast blir det nog. Avslutar med en bild på sessan i sedvanlig sovpose. Denna gång i min gamla pyjamas. Tänk att jag fått plats i den här.

Lördagseftermiddag i Långlet

Nu skulle jag kunna kommentera snön, som ALLA andra. Men det gör jag inte.

Helgen har varit bra so far. I går fick vi finbesök av Karin och Ella. Det blir så påtagligt hur liten Stella är och hur fort de växer när man såg Ella, sex månader, och Stella, snart fyra veckor, bredvid varandra. Ella såg ut som en jätte och Stella som en pytte.




Mamma/mormor var med oss en stund. Karin och jag hade sen en rejäl update. Vi har bara känt varandra i ett och ett halvt år lite drygt men det känns som om vi känt varandra längre. Karin är en fin vän. Synd att de bor så långt bort!
Efter några timmars mys kom pappa Freddan och hämtade sina tjejer.



I går kväll gjorde jag himmelskt goda älgwallenbergare med smörstekta kantareller och potatispuré smaksatt med västerbottenost. Orgasmgott!
Så var det Idol i vanlig ordning. Helt rätt att Eddie fick åka ut.. han och Rezas duett var så usel att jag skämdes. Betydligt bättre var Mariette (som jag annars tycker är riktigt tråkig) och Kalle. Kvällens bästa soloframträdande svarade defintivt min forna favvis Tove för. Om my. Mellan Idolakterna såg vi Cirkus Möller som jag skrattar mig harmynt åt. Det är min humor.

Jag fick även någon slags ögoninflammation under gårdagskvällen. Tack för det Gudjävel. Syns dock inte så mycket på bilderna. I dag räddade jag situationen med Clear Eyes.





I morse ville Stella gå upp vid åtta. Vi eldade i kaminen och åt tekakor med ägg på . Mums. Senare blev det stan. Jag är på jakt efter en lång, varm jacka som passar både till nylosnisar och stövlar och till promenader i Långlet. Kan nu konstatera att någon sådan jacka finns inte i Mora. Hittade en snygg Peak på sportaffär´n men den var tyvärr skogsgrön (och kostade dessutom 4300). Efter jackletandet tog vi en fika med Karin och Freddan.

Det blir lugnt härhemma ikväll, inte helt otippat i ett hem där de bor en fyraveckors bebis med sina föräldrar. Ludde lillebror är hemma och han kommer hit med sin nya värstingfblixtutrustning som han ska få testa på Stella. Jag ska laga till Biff Rydberg till oss, inspirerad av kocken i Förkväll i går. Förkväll är lite småkul att kolla på, förutom att programledarna är så urbota dåliga.

Nu måste jag sluta blogga och återta makten över fjärrkontrollen... Stefan har bytt till matchen mellan Troja Ljunby och Västerås. Nån måtta får det vara.

TGIF

Trots att det är ledig dag varje dag för mig numer så är fredagar lite härligt pirriga. Hello lovely helg!
Stella och jag myste länge i sängen i morse, så underbart att ligga och kramas och lukta på hennes underbara doft. Nu väntar vi på dagens första besök; Stellas mormor. Jag tänkte att mormorn ska få jollra med Stella medan jag gör en helguppfräschning... ansiktsmask, hårinpackning, nagelfix... och sånt. När det och lite annat pyssel är klart tänker jag bjuda mormorn på lunch.

Senare i eftermiddag kommer äntligen Karin och Ella. Vi hade ju tänkt ses helgen den 16-18 oktober då de var hemma senast, och inför det sa vi att då måste ju bebisen ha kommit. Well, den helgen var ju jag och kämpade i Falun så det blev inget häng. Det blir det nu.

I kväll vill jag laga någon riktigt god mat, ska bara komma på vad. Kanske ett besök vid fiskbilen. Eller en fin bit kött. Det är btw svårt att få tag i bra kött samt att i butik veta om köttet är bra. Ta entrecôte, till exempel, hur svårt är det inte att hitta riktigt bra entrecôte? Blev tipsad om en ny bok, Kött, skriven Håkan Fällman, styckmästare och av hovleverantör av kött. Läs mer här. Vill lära mig skilja bra kött från dåligt. Boken ska införskaffas!

Ha en härligt underbart trevlig fredag ni som läser.

Det tar sig

Det fanns en sak jag bävade över inför Stellas ankomst; Ramses reaktion. Han var ju min bebis och han fick vår fulla uppmärksamhet. Han sov på min arm och var mig nära alltsom ofta. Hur skulle det bli när han fick konkurrens? Mamma hade en katt, Humlan, som var henne otroligt nära innan jag föddes. När de kom hem från BB med mig gick Humlan ut genom dörren och kom aldrig mer tillbaka. Jag var livrädd för att Ramses skulle göra likadant.

När vi var på BB tog vår toppengranne Maria hand om Ramses och rapporterade att han var galen av uteblivet kel och gos. Så är han när vi är borta så jag väntade mig en katt som skulle attackera mig/oss med kel. Så blev det inte. Ramses väntade på oss när vi kom hem, på altanen. När vi satte ner bilstolen i hallen blev dock katten väldigt reserverad. Han drog igen, trots att han förmodligen saknat oss massor.
Sedan dess har det gjort ont i mitt hjärta för oj så sotis han varit. Knappt varit inne. Varit ute flera dygn i sträck. Varit skygg och reserverad och inte intresserad av att kela.

Men så vände det en dag. Han sov hos mig, eftersom hon sover i sin säng (oftast). Han vågade till och med ligga bredvid i soffan när hon ligger hos mig. Nu verkar det värsta vara över. Ramses har accepterat Stella och det konstaterar jag med glädje. Dock är det jobbigt om hon skriker, då gömmer han sig under sängen.




Mina fina bebisar.