Ponnyridning och Företagarfrukost

Myggan är halt, därför skulle jag igår rida Tins f.d. tävlingsponny Dennis. Dennis är 1,44 m hög och alltså ganska mycket lägre än de hästar jag brukar rida. Jag tyckte att det kändes busigt på något sätt att rida ponny igen. Och det blev det också. Dennis är precis som man tänker sig att en ponny ska vara - very pigg, lite busig och mest intresserad av mat. Precis som Mulle i Min Häst. Det var askul när vi for fram jag och Dennis, så kul att Tin och unghästen hade svårt att hänga med (och då har Carrera mycket, mycket längre ben). Jag blir alltid så lycklig efter att jag ridit och när jag cyklar hem så får jag en sån där frihetskänsla i magen. Lovely.

Nu har jag precis kommit tillbaka från höstens första Företagarfrukost som, som vanligt, anordandes på Mora Hotell & Spa. Vi började med den härliga frukostbuffén och som alltid så är det världens godaste. Det var mer folk än någonsin på frukosten och jag är mer än säker på att det berodde på att MIKs nya tränare Magnus Arvedsson var där och berättade om uppladdningen inför elitseriepremiären. Jag gjorde ett personporträtt på Magnus redan i våras och tycker att han är en mycket sympatisk person. Nu önskar vi Magnus och grabbarna lycka till i elitserien! Se till att åtmindstånde hålla er kvar i serien så att ni slipper åka ner i Allsvenskan som looser-laget Leksand (som min sambo hejar på).

På Företagarfrukosten träffade jag också en lokalkändis i form av en fd. elitskidåkare, tillika Vasaloppsvinnare. Vi brukar ha lite mailkontakt ibland och igår skrev jag att jag ska åka TjejVasan. Jag slängde ut en krok om att vi eventuellt kunde göra någon form av Vasaloppsuppladdning i Magazin och när jag talade med honom på frukosten idag verkade det som om han nappade på den idén. Vi ska börja med stavgång nästa vecka så jag har fått order om att köpa ett par gåstavar som påminner om riktiga skidstavar. Nu finns det ingen återvändo längre - TjejVasan here I come.

Idag ska jag försöka få en massa saker gjorda. Eftersom jag "bara" tog ut tre veckor semester i sommar så planerar jag att ta en dag denna vecka. Det blir i morgon och det känns riktigt lyxigt. Då ska jag flytta upp köket på övervåningen och bara pyssla hemma, sånt som jag aldrig har tid med. I morgon kväll åker jag och darling till Venjan och äter middag, badar badtunna och hänger med mamma och pappa. Det blir skoj. I helgen ska jag INTE gå ut. Istället ska jag verkligen göra något av den här helgen, det är ett löfte.

Min misse

Den här filuren är nog det bästa jag vet, eller i alla fall det näst bästa. Det är ungefär som att ha ett levande gosedjur. Jag tycker fortfarande att det är trist att jag döpte om honom till Ramses när jag fick honom. Tidigare hette han ju Stefan och dte hade varit såå roligt med två Stefan hemma, en liten och en stor. För att inte tala om hur roligt det hade låtit när jag eller Stor-Stefan ropar på Lill-Stefan. Grannarna hade nog trott att vi inte hade alla hästar i stallet, om man säger så.

TjejVasan och jag

Helgen var helt galen och underbar på alla sätt och vis. Det var såå roligt att träffa alla tjejer igen. Fredagen tillbringades i Emmes finfina lägga med tapas och vin. Åsa och Emme var lite trötta så jag mötte upp Therese för en liten runda. Liten runda blev snabbt en stor runda. Först hängde vi på Flurran med brorsan. Dit kom också Kimen och Filip och då blev det så klart shots och annat som gör att man tappar karaktären. Istället för att gå hem i hyfsad tid som planerat så vimlade vi till BJ. På lördagsmorgonen vaknade jag och var tröttare än tröttast men hann ändå med en liten stadsrunda i min älskade gamla stad innan jag tog med mig Hanna i bilen och körde till Stockholm. Tack gode gud för gps:en, för jag hatar verkligen att köra bil i Stockholm. Lördagskvällen var en reunion utan dess like och jag var så lycklig över att träffa alla mina fina tjejer igen.
Innan jag styrde mot Mora igen så hann jag med en runda på IKEA. Det skulle bli en liten sväng i möbeljätten men i kassan blev det dyrt och det var dessutom svårt att ta sig ut till bilen med alla grejer. Det slutade med att en vakt fick hjälpa till och konka. Eftersom det är första helgen ever som jag och Stefan är ifrån varandra så längtade jag så mycket efter honom att bilresan gick fort, fort hem.

Influerad av Emelies födelsedagspresent, en start i TjejVasan, så började jag och Anna igår över en lunch att surra om att eventuellt åka. Eftersom Anna är sponsorchef där så gick det ganska snabbt från lösa planer till anmälan. Jag är alltså anmäld i TjejVasan tillsammans med Anna. Galet! Nu måste jag börja träna och det basta. Jag vet hur mycket jag kommer att ångra det här när jag ska åka upp till starten i Evertsberg den där tidiga lördagsmorgonen i slutet av februari. Men efter avklarat lopp så kommer jag känna mig stoltare än stoltast.

Idag har jag och Stefan varit ihop i 10 månader. Det tänker vi fira med god middag, rött vin och Idol-premiär. Jag längtar.

Så kom hösten

I söndags när jag strosade runt i trädgården och kollade på hur fantastiskt snyggt vårat hus blir konstaterade jag att det förmodligen var sista sommardagen. Mycket riktigt så vaknade jag igår upp för att konstatera att hösten står för dörren. Brrr. Men på något sätt så känns det väldigt bra. Jag längtar efter att stövlar med hög klack, alla snygga jackor och kappor, alla halsdukar och sjalar och alla andra snygga höstkläder. Idag kom hösten ännu mer och det var åtta grader och storm när jag åkte till jobbet. Nu tänker jag hålla mig inne hela dan och titta på rusket.

Nu ska jag skriva en lanseringstext om nya "Magazin Motor". Hehe.

Björnjakt

Snart dags att åka hem. Dagarna går snabbare än snabbast. Ikväll kommer mamma och pappa på besök för att hjälpa oss att måla. Det är väldigt snällt av mina kära föräldrar. För att de ska orka måla alla 419 pinnarna (de heter egentligen nåt annat som jag aldrig kommer ihåg) så ska jag föda dem med Chili con carne. Det är en rätt som är underskattad. Väldigt gott och väldigt enkelt. Piffa till det hela gör man med nachochips och turkisk yoghurt.

Jag känner mig lite halvskakis och nervös. Jag ska nämligen följa med några jägare på björnjakt i morgon. 05 ska jag träffa gänget i Grönklitt, ca tre mil från hemmet. Hujedamej. Tänk om vi träffar björn? Då blir det ett jävligt bra reportage.

Jag kan inte sluta skratta åt Alex Schulmans parodi av Elin Kling. Det är väldigt underhållande. Varför är alla modebloggar så himla töntiga?

Jag har på olika håll fått höra att det är en del som läser den här bloggen. Vilka är ni?! Kommentera gärna :)

Får se om jag kan skriva nåt mer eller om jag blir björnmat i morgon. Hua.

Stockholmsrapport utan bilder

Trots att jag tagit massa bilder i helgen så har jag inte en enda på den här datorn. Det får bli i skriftlig form istället. Resan till Stockholm blev väldigt, väldigt lyckad. Vid 10-tiden i lördags förmiddag gick avgick en buss med Midroc Mora och deras respektive. Jag kan inte låta bli att tänka på Torsk på Tallin när jag åker buss och så även denna gång. Vi började sippa lite vin redan på bussen och hade det trevligt. Väl framme på Scandic Sollentuna så hade vi inte så mycket tid att göra oss i ordning utan det bar av till Globen. Som vanligt när man är i närheten av Stefans vän och jobbarkompis Anders så skrattar man konstant. Extra bonus var att hans sambo, tillika Stefans kusin Karin var med. Karin har nämligen antingen varit gravid eller ammat under hela tiden jag känt henne. I lördags var första festen efter Freya. Och vilken fest sen. I Globen bjöds det på både föredrag och artiser. Middagen avnjöts i Annexet och det blev bra fart på tillställningen. Vid 01-tiden när festligheterna var slut smög vi oss på en buss som gick till Sergel Plaza (vi skulle ju egentligen åkt med den till fucking Sollentuna). Kvällen avslutades på Café Opera och det var väldigt roligt att vara ute i Sthlm igen. Tur också att man inte är helt bortglömd... jag kände nämligen vakten i dörren så vi slapp den hysteriska kön. Mest chockad blev jag över dinkpriserma. Fyra drinkar kostade 660 spänn. Det måste vara nåt slags rekord. Kvällen avslutades i vanlig ordning på Max och innan vi tog en svarttaxi hem så hann Anders med att skälla ut några förortsbrudar och jag skrattade så att tårarna rann.

På söndagsmorgonen var alla lite lagom möra och bussresan hem var väl kanske inte lika glad som bussresan ner. Så här i efterhand kan jag bara konstatera att jag borde åka neröver oftare. Nästa gång blir nog om två veckor då Emelie fyller år. Om det vill sig väl så samlas hela härliga tjejgänget; Jag, Emelie, Parde, Pyran och Betty Boo.

Måndagarna kommer lika snabbt som vanligt och är lika sega och tråkiga som vanligt. Tur att man vet att man kommer igång i morgon. Ikväll ska vi ut på ridtur igen, jag och Tin. Längtar!

Aldrig har fredagen varit så efterlängtad

Det är fredag eftermiddag och det är strax dags att gå hem. En tuff vecka har det varit så aldrig har fredagseftermiddagen känts så sweet som den gör nu. Vi har effektiviserat vår produktion och äntligen, Ä N T L I G E N är tidningen klar idag och inte på söndag natt som den brukar. Jag slipper helgjobb. Det är det bästa. Formgivarna i Borlänge har gjort ett kanonjobb så nu kan jag åka hem och vara lugn och avslappnad. Sköners.

Nyss hamnade jag i en het diskussion med min kära sambo. Jag satt här och gormade och han satt längst upp på nock på vårat hus och skrek (måste för övrigt ha varit en syn). Vi var väldigt oense om vem som ska handla. Jag tycker att han, som varit ledig hela dan, borde ha större ork att ge sig in bland alla fredagshandlare. Han tyckte att jag, som ändå är i stan, likaväl kunde handla. Tillsut blev jag så sur att jag gör som jag alltid gör - blir tvärsur och skriker att "ja, vafan jag handlar väl då". Sen vägrar jag svara när han ska ringa och säga "nej, jafg handlar". Det kan mycket väl bli så att båda handlar istället, av ren jävulskap för att sen spela martyr. Jag blev också riktigt less när jag nyss kom på att jag måste in på apoteket och hämta ut nya p-piller. Jag hatar apoteket. Eller kanske framförallt alla sega kassörskor på apoteket.

Idag skulle jag bara in en sväng på bolaget för att köpa en flaska rött. 750 spänn senare får jag lov att ta hjälp av svärmor för att få ut kassarna. Stefan ville ha en massa öl. Sen ville han ha något som han sa hette Desirée (läs som namnet Desireé). Jag kände mig som ett frågetecken innan jag kom på att det han ville ha var det där sommarblasket Desire (läs som det engelska namnet för begär). Stackarn, han är inte så bra på engelska. När jag ändå var på bolaget passade jag på att köpa födelsedagspresent till svärfar som fyller 54 år i morgon. Det blev en dyrgrip i form av whiskey.

Jag hade tänkt hitta ett vrålsnyggt skärp som jag kan ha till någon av mina klänningar i morgon. Problemet är bara att det inte finns några vrålsnygga skärp i Mora. Faktum är att det inte finns något vrålsnyggt överhuvudtaget i Mora. Jag blev sur och gick tillbaka till kontoret med endast en hårspray i shoppingkassen.

Nu åker jag snart hem och dör i soffan.