Har varit en flitig besökare på gymmet under hösten. Men för ett par veckor sedan havererade det hela. I dag var det exakt två veckor sedan jag masade mig dit. I dag hade jag bestämt mig för att få tummen ur. Det är lustigt det här med träning, för i dag kändes det så jävligt. Mysbyxorna var så sköna, brasan i kaminen så mysig och Stella sa att hon ville vara med sin mamma. Då vill jag inte åka. Men ännu mindre vill jag ha dålig karaktär. Ett beslut är ett beslut. Jag satte på mig träningskläderna som jag ser ut som en stoppad korv i. Jag klev ut i kylan, in i bilen och in på gymmet. Motvilligt äntrade jag löpbandet. Efter 30 minuter var jag så uttråkad, kanske för att det var jobbigare på grund av uppehållet, och tyckte mest synd om mig själv. Sen kom jag på att bodystep började och smet in där. Efter ett tag tyckte jag ännu mer synd om mig själv. Löpning innan bodystep, som för benen är ett krävande pass, är ingen hit. Med andra ord höll jag på att ramla ihop i slutet av passet.
Åter till det lustiga med träningen då, för väl hemma igen, nyäten, nyduschad och uppkrupen i soffan så mår jag som en prinsessa och funderar över varför jag inte unnar min kropp det varje dag.
I dag har många saker känts lite halvjobbiga, såna saker som annars görs utan att reflektera. Just one of thoose days, antar jag. Men nu när alla måsten är gjorda, som träningen, tvätten, plockandet, skrivandet och hårfönandet (som kändes så jädra jobbigt just i dag) så ska jag krypa ner bredvid Stella och sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar