Blue moon

Klockan är över två. Jag är trött som en gris. Det har jag varit flera dagar men kan likförbannat inte sova. Anledningen stavas fullmåne. Jag tror inte på horoskop, spådamer, medium, tarot eller sånt där annat tjafs och hokus pokus. Men jag tror på fullmånens effekter. Varenda gång den lyser klart och hel så ligger jag sömnlös. Och fler med mig.

Hur ska man egentligen sammanfatta den sista tiden? Svårt. För det har varit så mycket. Och så roligt. Det är en sån där grej man är med om en gång i livet. Det var så roligt. Men också jobbigt. Jag snittade fyra timmars sömn per natt och hade fullt sjå att vara pigg som en lärka med mina lilla solstråle om dagarna. Men det var det värt.

När det hela var över, när champagnen i taket var torkad så var jag så trött så att jag var apatisk. Fick sova själv, utan man och barn. Det hjälpte dock föga. För mina sinande krafter pallade inte med vinterkräkis from hell. Fy fan, säger jag. 39 graders feber och fosterstälnning på kakelgolvet (tack Gode Gud för golvvärmen) är inget jag önskar ens min värsta fiende. Kräktes och sov om vartannat i två dygn. Sen kom jag tillbaka till mig själv.

Då helt plötsligt var det jul. Åh, vad jag hade önskat en vecka till innan julafton. Men nu är den här, den bistra julverkligheten. Jag vill för mycket för mitt eget bästa. Perfekt, så ska det vara. Huset ska vara skinande rent, jag utvilad och helst i ny outfit. Addera att jag till en början planerade att göra julbordet from skratch. Det vill säga med egengjord leverpastej och hela köret. Har insett att jag orkar inte. Nöjer mig med några hemmagjorda sillsorter, hembakat vörtbröd och dito julgodis. Resten har jag delegerat till mor och svärmor. Har förmånen att kunna fira med båda våra familjer. Ska bli mys det. Men det står några men framför mig och det där julmyset. Klappar att fixa, mat att handla, hus att städa. Ska bli ofantligt skönt att pusta ut torsdag kväll och ta en redig kopp glögg.

Så var det julkorten. Jag tror att jag får skippa det i år. Tiden räckte inte till. Här är förra årets, helt sjukt att mina lilla älskling var så liten.



Minusgraderna har krypit ner till 30-sträcket men det lär ni får läsa om på varenda statusrad på Fejjan i morgon. Så jag konstaterar att det är kallt, slänger in lite mer ved i kaminen, dricker upp min kopp te och gör ett nytt försök. Snälla, rara fullmåne; jag vill bara få sova.

Det enda positiva med rådande insomnia är att världen blir lite klarare. Jag blir lite visare och en massa saker kommer till mig. Kommer till min framtid som jag ju bara skapar själv. Tror det är dags att damma av business-kvinnan i mig. Hon finns där.

En till resa

Livet är härligt. Det bjuder ibland på resor och just nu är jag mitt i en.

I helgen var jag på en annan - till Göteborg. Jag har lyxen att ha världens bästa svägerska. Therese är en dröm. Hon är klok, fin, härlig, rolig och en massa andra saker med superlativ framför. Även hennes andra hälft, Sven, är en person som vi tycker mycket om. Så när vi åker ner till Götelaborg blir det givetvis en höjdarhelg. Tog ett klokt, men ack så jobbigt, beslut att åka hem sent lördag. Tellan skulle nämligen inte uppskatta bilåkning en hel dag när man istället kan leka. Så, när det var sovdax för fröken, efter en härlig lördag på stan med julmarknad i Haga, en del kap och slutligen middag på Sjöbaren, så packade vi Audin och drog mot Mora. Vid tre nånting landade vi i Långlet, trötta som få.

Söndag och förberedelser inför en galen vecka. Den jag är mitt i just nu. Sena kvällar, därav att jag sitter här nu. Varvar ner framför datorn, kan man säga. I morgon fortsätter äventyret, mitt andra galna den här senhösten som tillslut blev urkall vinter. Och det är det här äventyret jag faktiskt velat vara i många gånger.

Nu ska jag försöka sova. Det är svårt.

Det finaste jag har

Funderar på vad som har hänt sen sist. Kommer fram till följande...

... jag hade en helt fantastiskt helg som inleddes med tjejkväll hos grannen Jenny med mycket snack, lite Singstar och ännu mer snack. Gillar såna påladdningar.

... gjorde Tomteland i söndags. Julfestival och Tomtebröllop och jag hade möjlgheten att förena nytta med nöje. Fick ett frilansuppdrag att bevaka det hela åt ett magasin och fick dessutom njuta av det hela med min familj. Bra kombo.

... har sprungit en jävla massa kilometer på löpbandet och mår så bra av det; att svettas och samtidigt rensa tankarna till bra musik. Bra kombo, igen bra kombo.

... har njutit en massor av min vackra dotters snack. Jädrar anamma vad den fröken snackar. Härmar i princip allt vi säger. Gullungen.

... fick spontanbesök av bästa lillebror Ludde i går. Han jobbar ju numer som kameraproffs på Canon och åker runt och utbildar butikspersonal på stora kedjor inom det märket. I går gjorde han Gävle och i dag Mora och då passade han på att hänga med oss och sin brorsdotter ett tag. Trots att Tellan inte träffar morbror så ofta så grät hon när han åkte i morse. Och hon gråter aldrig...

... har njutit av sista onsdagssången. För att citera en annan mamma på Fejjan så har jag/vi haft så kul och lärt känna en massa trevliga mammor/pappor och barn. Nästan lite sorgligt i dag när det var sista gången för terminen. Men vi fortsätter nästa, även om Stella då går med sin fina pappa.

... har spikat det mesta inför nästa vecka. Det kommer bli galet roligt, var så säkra.

... har kommit på att det är för lite vardagslyx. Livsnjutare som jag är gillar jag initiativ som det ikväll; härlig middag hos Matilda och Tobbe. Hade dessutom barnvakt så vi fick njuta av lite glögg och lite vin innan vi landade i hemmet i lagom tid.

.. har konstaterat, återigen, att jag har världens finaste familj. Stefan, Stella, Isis och Ramses är den största lyckan. Här kommer en bildkavalkad på de förstnämnda.






I morgon laddar vi om för nya tag. Det innebär först en lång transportsträcka, faktiskt den längsta någonsin för lilla fröken Jemthans, om man räknar biltransportmässigt sett. Vi ska åka till Göteborg och hälsa på faster/gudmor Therese och Sven. Äntligen kommer vi iväg! Har glömt att offentliggöra att Stella ska få sin första kusin. Lycka är att Therese och Sven ska få en liten bebis i slutet av mars. Nästan så att man blir sugen igen.. men det får vänta ett par år.

Nu ska jag ta tag i alla måsten det innebär att åka iväg en helg. Det är inte så bara numer.

Livet är bra härligt

Klämkäck rubrik va? Men just nu stämmer det. Livet har ju sina ups and downs, så även mitt ska gudarna veta. Jag är en känslomänniska big time. Jag skrattar, pratar, mår bra och njuter av livet men så är det ju inte alltid. Jag har ett jävla humör ibland; skriker, gråter och mår dåligt. Som många andra. Allt är ju inte lika ljuvt som det är i mångas bloggar, även i min. Livet är en prövning och alla dagar är inte lika roliga. Men när det är bra, då ska man fan njuta.

I dag fick jag ett enormt känslopåslag åt det positiva hållet. Jag vet egentligen inte varför. Men jag känner en massa lycka. Jag älskar mitt liv dagar som denna; min dotter, min man, mitt hus och där jag bor, mina katter, mina vänner - allt. Det är en härlig känsla.

Ändå har det inte hänt nåt särskilt. Jag hade en redig mysförmiddag med Tellan. Och vilken unge hon är. Snackar mer än de flesta och inte så konstigt det kanske, med tanke på hur mycket vi pratar med henne. Man ska prata med barn, inte om dem över deras huvuden. Hon babblar; mamma, pappa, missen, vovven, pippin, mommo, kaka, muu, mjao, vov, bää, fot, mage, titta, där, brum och så vidare. Och så är hon så där härligt busig och full av liv. Vilket mirakel det är att ha ett eget barn, ens eget kött och blod som man känner sån gränslös kärlek för. Det kan aldrig skrivas för många gånger.

Efter myset hann jag jobba lite medan hjärtat rejält påbylsad sov ute i vagnen. Sen kom mamma/mormor och lagade lunch till mig, perfekt. Jag körde till Noret och valde äntligen en ny matta till vardagsrummet. Från Mio fick jag med mig en stor, vit, mysig och go matta. Sen klarade jag av fredagshandlingen redan på en torsdag, åkte hem, fick slumra en halvtimme, fick besök av härliga grannarna Maria och Per, lagade mat och avslutade kvällen hos ett annat grannpar, Jenny och Jerker. Jag och Jenny babblade, i vanlig ordning, lagade lite paj och tog oss en kopp glögg. I morgon är det tjejkväll där med massa härliga brudar. Jag längtar!

Som om det inte vore nog så ser jag fram emot ytterligare ett äventyr som snart påbörjas. Lite som en dröm blir sann. Ska bli så skoj. Men mer om det sen.

Nu är det bedtime, men eftersom jag mår så bra så ska jag nog njuta av denna torsdag ett tag till.

Hej Coreball

Onsdagar är nästan min favvisdag numer, de blir alltid bra liksom. Mycket tack vare sången som jag verkligen tycker är roligt, och Stella också så klart. När knoddarna körde "Bjällerklang" med bjällror i händerna i dag var det så att man fick glädjetårar i ögonen. Nästa gången är det sista gången, mycket sorgligt men jag tror nog att Stella ska fortsätta gå med sin pappa efter jul.

När gullungarna sjungit, ätit, lekt, busat och lite annat så somnar de som stockar i sina vagnar. Då brukar vi ett gäng mammor gå och äta lunch medan vagnarna står på rad utanför. I dag var det bara jag och Jessica men lika trevligt för det. Blev en runda på stan också och så fortsätter evighetssåpan med min iPhone. Vill kalla Telia alla fula ord jag kan men det ser så illa ut. De har i alla fall slarvat bort min portering så det var ju inte så jävla konstigt att de inte gått igenom. Snart så, snart får jag leka.

När Stefan kom hem åkte jag till gymmet. Provade Coreball-pass en timme, bålträning vilket ju verkligen är det vi barnaföderskor behöver. Kul, lagom jobbigt och enkla övningar. Det blir fler gånger. Körde även sammanlagt en halvtimme på älskade löpbandet. Allt eller inget, ni vet och nu känner jag att jag vill träna varje dag, så skönt att komma igång.

För första gången på länge hade jag och Stefan gemensamt soffhäng nu på kvällen. Det behöver man. Nu ska jag krypa ner och se fram emot torsdag.

Äntligen en teori som stämmer ;)

Aftis kommer med den här sensationella nyheten i dag: Snygga kvinnor får döttrar. Äntligen en teori som stämmer, säger jag ;)

Skämt å sido så har jag reflekterat ett tag över att det är galet vad med flickebarn det föds. Alla får flickor, typ. Alla mina närmsta vänner som har barn har flickor. Och jag tycker att det i bekantskapskretsen föds uteslutande flickor. Hur blir det med statistiken? I sånggruppen med kids i Stellas ålder som vi snart ska på går det många flickor på en pojke. Tror det är åtta tjejer och två, tre killar.

Struntsamma det är underbart med flickor. Och pojkar. Själv ville jag helst av allt ha en flicka först så jag är såå nöjd.