Somnade vid 22-snåret i går. Väldans skönt. Vaknade sju utvilad av mig själv. Nu njuter jag av ett lass jordgubbar med kesella och tystnaden innan resten av huset vaknar.
Nio ska jag infinna mig på spinningcykeln på Class. Arrangemanget Spin of Hope går nämligen av stapeln i dag. Det hela är spinning till förmån för Barncancerfoden då alla anmälningsavgifter går oavkortat dit. I kväll firar vi vår insats, och lite annat, med middag på Strand. Känns som det var längesen jag var ute på galej. Så det blir skoj.
lördag, mars 31, 2012
fredag, mars 30, 2012
Huset fullt av tulpaner
Gah vilken dag. Blir ibland rädd för mig själv och vad jag kan åstadkomma på en dag om jag lägger manken till. Dock kommer bakslaget i form av rejäl urlakning.
I går fick jag en bukett tulpaner av min man. I morse var svärmor här med en bukett tulpaner när jag åkt till jobbet. På lunchen kom en supergullig tjej fram till mig på Strand, det var min vän Jennies svägerska som lånat min rosa bröllopsklänning för att hon själv ska sy upp en liknande. Även hon hade en fantastisk vårbukett tulpaner till lilla mig, som tack för lånet. Det hade verkligen inte behövts men jag blev så klart jätteglad. Summa: Jag har hela huset fullt av härliga tuplaner i olika färger. Det mår jag bra av.
Kom hem med en Pippi-klänning till Stella som uppmuntran. Lyckan är när hon blir lycklig. För det blev hon. Ungen älskar Pippi och kan nästan hela Pippi-sången utantill. I dag ska jag rita ett kors i taket. Stefan lagar fredagsmiddag, efter ett recept han letat upp. Det har nog aldrig hänt, annars tar han alltid recept han kan eller frågar sin mor. Dessutom var det år sen han lagade just fredagsmiddag. Känns mycket lyxigt att jag fick krypa upp i soffan med Stella och inte ställa mig i köket. Dessutom luktar det gott och jag såg att han tagit upp trattisar ur frysen. Spännande värre.
I kväll somnar jag ovaggad. Typ snart.
I går fick jag en bukett tulpaner av min man. I morse var svärmor här med en bukett tulpaner när jag åkt till jobbet. På lunchen kom en supergullig tjej fram till mig på Strand, det var min vän Jennies svägerska som lånat min rosa bröllopsklänning för att hon själv ska sy upp en liknande. Även hon hade en fantastisk vårbukett tulpaner till lilla mig, som tack för lånet. Det hade verkligen inte behövts men jag blev så klart jätteglad. Summa: Jag har hela huset fullt av härliga tuplaner i olika färger. Det mår jag bra av.
Kom hem med en Pippi-klänning till Stella som uppmuntran. Lyckan är när hon blir lycklig. För det blev hon. Ungen älskar Pippi och kan nästan hela Pippi-sången utantill. I dag ska jag rita ett kors i taket. Stefan lagar fredagsmiddag, efter ett recept han letat upp. Det har nog aldrig hänt, annars tar han alltid recept han kan eller frågar sin mor. Dessutom var det år sen han lagade just fredagsmiddag. Känns mycket lyxigt att jag fick krypa upp i soffan med Stella och inte ställa mig i köket. Dessutom luktar det gott och jag såg att han tagit upp trattisar ur frysen. Spännande värre.
I kväll somnar jag ovaggad. Typ snart.
Björnpussar
Djurvecka. I måndags var det lammförlossning och i morse björnpussar. Hade den stora förmånen att hänga med björnhanen Bambam och hans donnor. Galet vilka roliga och keliga nallar. Och vilka långa tungor de hade. Luktade något skumt av björnsaliv när jag lämnade dem.
Vilken stjärna den här killen var. Ville bli kliad och gullad med hela tiden och liksom vältrade sig mot staketet i jakt på uppmärksamhet. Svårt att föreställa sig att de kan vara så farliga.
Vilken stjärna den här killen var. Ville bli kliad och gullad med hela tiden och liksom vältrade sig mot staketet i jakt på uppmärksamhet. Svårt att föreställa sig att de kan vara så farliga.
torsdag, mars 29, 2012
Insomnia
Jag blir tokig av att inte kunna sova. Det måste vara vårens antågande som skapar så mycket tankar som snurrar. Jag vill ju så mycket, liksom.
För övrigt så ska man inte ropa hej för tidigt. Magsjukan gjorde comeback nu på kvällen. Det enda positiva är att Stella vill vara bebis och sova på sin mammas bröst. Längtar tillbaka (men nej det är inga fler på g på ett tag...). Nu håller jag tummar och tår att magsjukan inte intar min kropp. Jag har framförallt inte tid med det.
För övrigt så ska man inte ropa hej för tidigt. Magsjukan gjorde comeback nu på kvällen. Det enda positiva är att Stella vill vara bebis och sova på sin mammas bröst. Längtar tillbaka (men nej det är inga fler på g på ett tag...). Nu håller jag tummar och tår att magsjukan inte intar min kropp. Jag har framförallt inte tid med det.
En försvann, en annan gjorde entré
Jodå. I morse när vi fått på oss kläder, jag dagen till ära i ny våroutfit, så gjorde en ny sjuka entré: Magsjukan. Det hände en rejäl olycka i trappen om man säger så. Vab, igen alltså. Sunshine har varit helt urlakad och legat i min famn hela dan. Det fantastiska med ungar är dock att de kan repa sig ruggigt snabbt. Sedan en timme är nämligen magsjukan som bortblåst och Stella har dansuppvisning. Det är dock 48 timmars inkubationstid på magsjuka men i morgon får pappan vara hemma. Jag ska göra ett tidningsprojekt som redan är försenat efter veckans nedsatta arbetsförmåga. I morgon kör jag från arla morgonstund tills det är klart.
Ikväll tänker jag pigga upp mig med ett glas rött och lite mörk choklad. Det behövs, för det är verkligen sjukt tråkigt att vara hemma när man inte kan göra annat än att ligga i soffan och finnas nära. Mysigt, förvisso, men man blir så galet seg.
Biggest looser-finalen har jag sett fram emot sedan förra torsdagen. Verkar vara en hel del kilon tappade, spännande. I går såg jag så klart på Mästerkock-finalen och helt rätt kvinna vann. Har hejat på Sigrid sen första gången jag såg henne. Härlig kvinna med fantastiska färdigheter inom matlagning.
Ikväll tänker jag pigga upp mig med ett glas rött och lite mörk choklad. Det behövs, för det är verkligen sjukt tråkigt att vara hemma när man inte kan göra annat än att ligga i soffan och finnas nära. Mysigt, förvisso, men man blir så galet seg.
Biggest looser-finalen har jag sett fram emot sedan förra torsdagen. Verkar vara en hel del kilon tappade, spännande. I går såg jag så klart på Mästerkock-finalen och helt rätt kvinna vann. Har hejat på Sigrid sen första gången jag såg henne. Härlig kvinna med fantastiska färdigheter inom matlagning.
onsdag, mars 28, 2012
Allra, allra värst
I dag är temat uppenbarligen Facebook-uppdateringar.
Nu kommer vi till det jag tycker allra, allra värst om. Rasist-uppdateringarna av typen "kopiera det här om du vågar..." och sen en massa rasistiskt dravel som helt saknar insikt. Det handlar ofta om kvinnosyn, kriminalitet och att de, alltså invandrarna, får för mycket i bidrag. Jag tycker mest synd om människor med de här åsikterna, mest för att de helt saknar verklighetsuppfattning. Rötägg finns i alla länder, inom alla religioner och inom alla kulturer.
Den största frågan för mig är hur man kan förvägra människor trygghet? Människor som tvingats fly sitt land, med risk för sitt liv. Vad betyder landsgränser egentligen? Har vi inget ansvar för andra människor? Ska vi sitta här i trygga lilla Sverige och veta att människor dör, men vi vill inte ha hit dem för att de ska få av våra skattepengar? Eller för att det finns rötägg i andra länder, precis som det finns minst lika många av i Sverige? Jag blir så trött!
I höstas träffade jag en pojke från Afghanistan som ensam tvingades fly när granaterna föll. Han köpte sin resa till tryggheten för dyra pengar och hans flykt arrangerades av människosmugglare. Han fick gå över bergskedjor, schasad av piskor där han fick bevittna andra barn ramla ner och dö. Han levde i en källare utan att se dagens ljus i över en månad och han fick klämma sig fast under en lastbil, mellan hjulen, i 36 timmar i sträck längs motorvägar i Europa. Bland annat. Sen släpptes han av halvnaken i Stockholm en kall vinterdag utan att ens veta var han var. Det är första gången under mina elva år som journalist som jag grät under intervjun.
Ska vi skicka tillbaka honom? Ska vi inte ge honom, och andra traumatiserade barn eller vuxna trygghet?
Då tycker jag istället att vi ska förvägra svenskar som inte tar tag i sina liv bidrag. De har i alla fall förutsättningar att klara sig själva.
Nu kommer vi till det jag tycker allra, allra värst om. Rasist-uppdateringarna av typen "kopiera det här om du vågar..." och sen en massa rasistiskt dravel som helt saknar insikt. Det handlar ofta om kvinnosyn, kriminalitet och att de, alltså invandrarna, får för mycket i bidrag. Jag tycker mest synd om människor med de här åsikterna, mest för att de helt saknar verklighetsuppfattning. Rötägg finns i alla länder, inom alla religioner och inom alla kulturer.
Den största frågan för mig är hur man kan förvägra människor trygghet? Människor som tvingats fly sitt land, med risk för sitt liv. Vad betyder landsgränser egentligen? Har vi inget ansvar för andra människor? Ska vi sitta här i trygga lilla Sverige och veta att människor dör, men vi vill inte ha hit dem för att de ska få av våra skattepengar? Eller för att det finns rötägg i andra länder, precis som det finns minst lika många av i Sverige? Jag blir så trött!
I höstas träffade jag en pojke från Afghanistan som ensam tvingades fly när granaterna föll. Han köpte sin resa till tryggheten för dyra pengar och hans flykt arrangerades av människosmugglare. Han fick gå över bergskedjor, schasad av piskor där han fick bevittna andra barn ramla ner och dö. Han levde i en källare utan att se dagens ljus i över en månad och han fick klämma sig fast under en lastbil, mellan hjulen, i 36 timmar i sträck längs motorvägar i Europa. Bland annat. Sen släpptes han av halvnaken i Stockholm en kall vinterdag utan att ens veta var han var. Det är första gången under mina elva år som journalist som jag grät under intervjun.
Ska vi skicka tillbaka honom? Ska vi inte ge honom, och andra traumatiserade barn eller vuxna trygghet?
Då tycker jag istället att vi ska förvägra svenskar som inte tar tag i sina liv bidrag. De har i alla fall förutsättningar att klara sig själva.
Mer svårt för
En annan sak. Vad är det med par som i tid och otid måste skriva hur mycket de älskar varandra med hjärtan och gullinutt? På Fejjan alltså. Skriva såna saker till varandra alltså. Säger man inte sånt? Alternativt skriver sms? Måste vara ett behov att manifestera sin kärlek på ett i mitt tycke väldigt löjligt sätt.
Och så en till sak. Folk som skriver att de vill, har eller ska ligga. Jag vet inte om jag är gammeldags eller vad det är, men håller man inte sånt för sig själv?
Och så en till sak. Folk som skriver att de vill, har eller ska ligga. Jag vet inte om jag är gammeldags eller vad det är, men håller man inte sånt för sig själv?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)