Julefrid

Har varit en tuff vecka. Anledningen stavas mage. Stellas mage. Hon har haft ont i den sedan slutet av sommaren och det har eskalerat den senaste veckan. Är inte superimponerad av landstinget men tillslut ringde jag och krävde att vi skulle få ta prover istället för att vänta två månader på remiss till Barnmottagningen. Sagt och gjort, men att ta nio rör blod på en tvååring var verkligen inte det lättaste. De krävde i hennes lilla arm men hittade inget att ta i. Så istället tog de stick i en massa fingrar och liksom tryckte ut blodet i rören. Stackars min lilla tjej som var så tapper. Mitt fokus låg på att inte skrämma henne så att hon får samma bedrövliga sjukhusstart som sin mor. Men hon pratar glatt om doktorn och var glad när vi åkte därifrån.

Förutom magont så har lillfröken även fått en vilja. Det är fascinerande. Ungen har ju inte gjort något väsen av sig i princip men nu testar hon sin kära mor och far. Tur att jag är mer envis än henne. När det gäller barnuppfostran så resonerar jag så att det är bättre att ta konflikterna direkt än att skjuta på dem till framtiden. Därför är jag stenhård. Och vinner våra fighter. Vår relation växer för var dag, det är så häftigt att vara mamma.

Trots mycket jobbigt så känns det bra i dag. Vi har släppt sista tidningen på tryck och ett skönt lugn har infunnit sig på redaktionen. Jag ska nog ta morgondagen ledigt också och bara mysa och ladda för jul. Kanske till och med ska ta och handla en julklapp, har inte hunnit med ett enda inköp. Men det är snabbfixat för jag tycker att julen är barnens högtid. Så det blir klappar till Stella och till hennes kusin Nils. Sen kör vi andra julklappsleken. Stefan och jag har ju gett oss själva en Thailandsresa i julklapp och det tycker jag duger fint. Kanske köper vi en iPad också, för att komplettera och fullända min Mac-familj.

Oj, så långt det blev. Nu ska jag återgå till den rätt värdelösa sysslan flyttpackning. Kontoret ska flytta längre ner på gatan till betydligt större och trevligare lokaler. Jag gillar´t! I alla fall själva flytten, men inte flyttpackningen.

Detox

Hur stävjer man lussebulls- och glöggkonsumtion? Jo med detox. Den här veckan ska jag äta en grönsakssoppa, frukt, grönt och lägga till lite protein till helgen. Känner att det är välbehövligt att rensa lite. Har kokat den jävla soppan själv och trots det smakar det verkligen inte bra. Det smakar skit. Den kommer spruta ur öronen på mig om några dagar.

Men det är inte synd om mig, det är självvalt. Och jag kommer känna mig piggare, slankare och sundare om en vecka. Förhoppningsvis.

Solsken efter regn

I lördags hände något med mig som eskalerade i söndags. Kroppen sa ifrån både fysiskt och psykiskt. Halsont, kroppsont, själsont. Samtidigt blev lilla sunshine krasslig i förkylning så vi har varit hemma tre dagar. Känns som vi behövde det. Jag har till exempel snittat tolv timmars sömn och dessutom sovit middag. Då behöver man sova.

Det har gått i ett, livet ett tag. Och ibland blir det för mycket. Bägaren rinner över och man orkar inte vara stark utan behöver få vara svag. Jag har varit ledsen och det är rätt sunt. Jag är ledsen på en del människor och även på mig själv.

Som vanligt när det är lite turbulens så märker man vilka som är ens riktiga vänner. Det känns gott att veta det. Vilka man får stöd och energi av när man behöver det. De som man vill ge detsamma. Relationer där man bara ger, ger och ger är rätt värdelösa så här i vuxen ålder.

Som vanligt då; efter regn kommer solsken. Back to life!

I dag har jag både jobbat och vilat. I dag har jag fått ett mycket intressant samtal om ett kul uppdrag framledes. I dag ska jag få umgås med min bästa vän Maria. I dag är en bra dag. I morgon blir ännu bättre.

Jag ska ta mig upp

Ibland kan steget från soffan och filten till saker som måste göras kännas väldigt långt. Som nu. Skulle vilja somna här men måste fixa frostingen till mina och Stellas saffranscupcakes som vi bakade tidigare ikväll. Kanske får jag igen nu för att jag trotsade latmasken, när bodystepspasset inte hanns med, och gick en pw på en timme för ett tag sen.

Nåja, det finns ju värre saker. Och bättre. Som att min lilla familj samt mamma och pappa åker till Koh Lanta 18 januari. Alltså får jag fira min födelsedag nyanländ i Thailand även detta år. Det är lyx och precis vad jag behöver så års. Jag har duktigt med längt dit.

Men innan ska det firas jul och i morgon är det julfestspremiär. Jobbet och jag ska fira, tur att jag är ledig på fredag.

Thailandshjälp?!

Det bär av mot soligare breddgrader i januari om allt går enligt planerna. Det här är absolut bästa tiden att åka, när det är som kallast och mörkast. Extra roligt är att mamma och pappa ska med.

Har tittat på både Vietnam, Mexico, Aruba och lite annat. Men, det känns som att Thailand är det bästa alternativet för oss, inte minst för Stella.

Har varit i Khao Lak, så dit vill jag inte igen. Inte heller till Phuket, men sen är jag öppen för förslag. Ni som varit i Krabi, Koh Samui eller vad det nu kan vara, ge mig tips!

Är måstena gjorda?

Har varit en flitig besökare på gymmet under hösten. Men för ett par veckor sedan havererade det hela. I dag var det exakt två veckor sedan jag masade mig dit. I dag hade jag bestämt mig för att få tummen ur. Det är lustigt det här med träning, för i dag kändes det så jävligt. Mysbyxorna var så sköna, brasan i kaminen så mysig och Stella sa att hon ville vara med sin mamma. Då vill jag inte åka. Men ännu mindre vill jag ha dålig karaktär. Ett beslut är ett beslut. Jag satte på mig träningskläderna som jag ser ut som en stoppad korv i. Jag klev ut i kylan, in i bilen och in på gymmet. Motvilligt äntrade jag löpbandet. Efter 30 minuter var jag så uttråkad, kanske för att det var jobbigare på grund av uppehållet, och tyckte mest synd om mig själv. Sen kom jag på att bodystep började och smet in där. Efter ett tag tyckte jag ännu mer synd om mig själv. Löpning innan bodystep, som för benen är ett krävande pass, är ingen hit. Med andra ord höll jag på att ramla ihop i slutet av passet.

Åter till det lustiga med träningen då, för väl hemma igen, nyäten, nyduschad och uppkrupen i soffan så mår jag som en prinsessa och funderar över varför jag inte unnar min kropp det varje dag.

I dag har många saker känts lite halvjobbiga, såna saker som annars görs utan att reflektera. Just one of thoose days, antar jag. Men nu när alla måsten är gjorda, som träningen, tvätten, plockandet, skrivandet och hårfönandet (som kändes så jädra jobbigt just i dag) så ska jag krypa ner bredvid Stella och sova.

Isis, I love you

Det pratas mycket om hund- och kattmänniskor. Jag är generellt sett emot kategoriseringar. Dessutom är det svårt att placera in en djurvän som mig i ett fack. Drömmer om min gård med massa djur...

Men, det finns inga djur som mina. Och de är katter, så jag är mest en kattmänniska. Finns inget som går upp emot en tillgiven, lugn katt. Så som mina pärlor Ramses och Isis är.



Min donna, Ragdoll-donna. Kollade upp hennes stam lite på nätet och den gjorde mig inte besviken. Men det är ju ärligt talat skitsamma för det är inte stammen jag gillar utan Isis. Snällare, lugnare och mer tillgiven katt får man leta efter. Stella bär runt henne, ibland upp och ner. Hon är med mig som en svans och jag älskar´t.

Önskar jag kunde livsnjuta lika mycket.