VM i fula miner

Hittade ett bildspel på DD:s hemsida från Kockduellen förra tisdagen.

Konstaterar att jag slår nåt slags rekord i att se konstigt ut på bild. På en bild ser jag dessutom svettig ut.

Men kul var det!

Kolla här!

Staden i mitt hjärta

Har pirr och längt inuti. I morgon bär det av mot Uppland, nämligen. Vi börjar helgen i Uppsala, med övernattning hos lillebror och Ida. Känns alltid lite extra i Uppsala, min gamla hemstad mellan 1999 och 2005. Sex fantastiska år då det hände massor. Gymnasium, universitet, krogjobb, mina första stapplande steg som journalist, många vänner och bekanta, lyckliga och mindre lyckliga kärleksrelationer. Det var i Uppsala jag blev vuxen.. även fast jag kanske inte alltid betedde mig särskilt vuxen. Uppsala är ungdomens stad, så även för mig.

Middag och utgång på mina älskade gamla stammisställen. Kan mycket väl bli en liknande bild som denna. Här är dock Jonas med, men han bor i Stockholm och dit åker vi lördag fm.



I hufvudstaden planerar jag att flanera, shoppa, känna lite storstadspuls och förhoppningsvis inviga uteserveringssäsongen. Det blir förhoppingsvis även en del möten med personer som har en särskild plats i mitt hjärta.

Lördagen avslutas med inflyttnings- och examensfest i Bromma hos Benny och Carro.

Kan bli kul det här, enda minuset är väl att det ska bli jobbigt att vara borta från Stella en helg. För mamman alltså. Själv blir hon snarare glad om hon ska sova borta och har tjatat hål i huvudet på mig om "mommo", "moffa" och "ördagsgooodiiis". Tänk vad skönt att man har det så ändå, att barnet verkligen vill till sina mor- och farföräldrar.

Prinsessan Stella

Laddade över den senaste tidens iPhone-bilder till Mac-burken. Jag konstaterar att bilderna i första hand är på Stella och i andra hand på hennes mamma som försöker göra en snyggmin. Alla har en snyggmin, den man drar till med när man tar bild på sig själv. Det är så himla roligt det där, för man känner verkligen igen sina vänner och bekantas snyggminer. Min känner jag väldigt väl igen.

Prinsessan Stella har blivit två år och fyra månader. Hur gick det till? Numer är hon definitivt ingen bebis längre - utan en liten tjej med massor av känslor, åsikter och tankar om livet. Det är så himla roligt nu. I alla fall nästan jämt. För solstrålen har nått sin första riktiga utvecklingsfas, i alla fall den första då föräldrarna stöter på patrull. Den lilla rara, jämt nöjda, snälla och harmlösa bebisen har blivit en tjej med vilja. På ett sätt gillar jag det, för finns det nåt värre än mesiga tjejer? Men när hon för femtielfte gången inte vill sätta på sig kläderna på morgonen, vägrar att sitta fastspänd i bilen eller promt ska ha lördagsgodis innan frukost på en vardag, då kan jag hålla mig för skratt. Som tur är väger de bra stunderna upp. Och när hon kryper upp i min famn och säger "Mamma, jag älskar dig", då blir det så mycket känslor att bägaren rinner över. Eller i alla fall tårarna.

I helgen var min absolut äldsta vän Jonas på besök. Stella tog tillfället i akt att föreslå muffinsbak.


Hon har fått smak på friluftslivet och blev alldeles tossig när hennes pappa kom hem med en ny skoter i torsdags. På den åker hon gärna. Här grillar vi korv på Lädesjön.




Bad är en annan favorit. I Thailand badade vi vuxna i skift.



Mer skoteråkning. Denna gång i pulkan efter farfars skoter på Tjejvasan.



Och så en kläddiskussion. I morse faktiskt. Stella plockade ner sin fantastiska tylldröm till dopklänning och skulle ha den till dagis. Denna gång blev det en endast en verbal kamp utan tårar och dopklänningen hängdes tillbaka.

Vasaloppet 2013?

Varje år, utom det år då jag var nygravid eller det efter då jag var relativt nyförlöst, har jag och Stefan sagt följande mening till varandra: nästa år åker vi. Detta så klart för att vi ofta har lite ont i skallen, eller andra bakisåkommor på vasaloppssöndagen.

I förrgår när vi sa de orden hade de mer substans. Så kanske blir det Vasaloppet 2013? Jag gillar utmaningar. Jag gillar mål. Jag gillar att slå ur underläge. Jag gillar att tävla, mot mig själv och andra.

Det känns som om man måste ha åkt en gång. När man bor där vi bor, liksom.

Men, istället för Vasalopp i år så blev det en del tältning. Det har jag sett några fyndiga skriva om deras besök i mässtältets restaurangdel. Tältning, lite kul faktiskt. För min del blev det tältning i tisdags då jag var med i juryn när Kocklandslaget mötte ett lokalt dreamteam i en kockduell. Jag var där i torsdag en sväng, efter en god middag på Strand och jag var där i lördags efter en liten sammankomst på bygatan 17. Hos oss, alltså. Det var mitt bidrag till tältningen i år.

Jag har förresten känt ett sug efter bloggen den senaste tiden. Eller snarare över att få skriva ur mig lite. Vem vet, det kanske blir fler än ett inlägg i kvartalet? :)

Julefrid

Har varit en tuff vecka. Anledningen stavas mage. Stellas mage. Hon har haft ont i den sedan slutet av sommaren och det har eskalerat den senaste veckan. Är inte superimponerad av landstinget men tillslut ringde jag och krävde att vi skulle få ta prover istället för att vänta två månader på remiss till Barnmottagningen. Sagt och gjort, men att ta nio rör blod på en tvååring var verkligen inte det lättaste. De krävde i hennes lilla arm men hittade inget att ta i. Så istället tog de stick i en massa fingrar och liksom tryckte ut blodet i rören. Stackars min lilla tjej som var så tapper. Mitt fokus låg på att inte skrämma henne så att hon får samma bedrövliga sjukhusstart som sin mor. Men hon pratar glatt om doktorn och var glad när vi åkte därifrån.

Förutom magont så har lillfröken även fått en vilja. Det är fascinerande. Ungen har ju inte gjort något väsen av sig i princip men nu testar hon sin kära mor och far. Tur att jag är mer envis än henne. När det gäller barnuppfostran så resonerar jag så att det är bättre att ta konflikterna direkt än att skjuta på dem till framtiden. Därför är jag stenhård. Och vinner våra fighter. Vår relation växer för var dag, det är så häftigt att vara mamma.

Trots mycket jobbigt så känns det bra i dag. Vi har släppt sista tidningen på tryck och ett skönt lugn har infunnit sig på redaktionen. Jag ska nog ta morgondagen ledigt också och bara mysa och ladda för jul. Kanske till och med ska ta och handla en julklapp, har inte hunnit med ett enda inköp. Men det är snabbfixat för jag tycker att julen är barnens högtid. Så det blir klappar till Stella och till hennes kusin Nils. Sen kör vi andra julklappsleken. Stefan och jag har ju gett oss själva en Thailandsresa i julklapp och det tycker jag duger fint. Kanske köper vi en iPad också, för att komplettera och fullända min Mac-familj.

Oj, så långt det blev. Nu ska jag återgå till den rätt värdelösa sysslan flyttpackning. Kontoret ska flytta längre ner på gatan till betydligt större och trevligare lokaler. Jag gillar´t! I alla fall själva flytten, men inte flyttpackningen.

Detox

Hur stävjer man lussebulls- och glöggkonsumtion? Jo med detox. Den här veckan ska jag äta en grönsakssoppa, frukt, grönt och lägga till lite protein till helgen. Känner att det är välbehövligt att rensa lite. Har kokat den jävla soppan själv och trots det smakar det verkligen inte bra. Det smakar skit. Den kommer spruta ur öronen på mig om några dagar.

Men det är inte synd om mig, det är självvalt. Och jag kommer känna mig piggare, slankare och sundare om en vecka. Förhoppningsvis.

Solsken efter regn

I lördags hände något med mig som eskalerade i söndags. Kroppen sa ifrån både fysiskt och psykiskt. Halsont, kroppsont, själsont. Samtidigt blev lilla sunshine krasslig i förkylning så vi har varit hemma tre dagar. Känns som vi behövde det. Jag har till exempel snittat tolv timmars sömn och dessutom sovit middag. Då behöver man sova.

Det har gått i ett, livet ett tag. Och ibland blir det för mycket. Bägaren rinner över och man orkar inte vara stark utan behöver få vara svag. Jag har varit ledsen och det är rätt sunt. Jag är ledsen på en del människor och även på mig själv.

Som vanligt när det är lite turbulens så märker man vilka som är ens riktiga vänner. Det känns gott att veta det. Vilka man får stöd och energi av när man behöver det. De som man vill ge detsamma. Relationer där man bara ger, ger och ger är rätt värdelösa så här i vuxen ålder.

Som vanligt då; efter regn kommer solsken. Back to life!

I dag har jag både jobbat och vilat. I dag har jag fått ett mycket intressant samtal om ett kul uppdrag framledes. I dag ska jag få umgås med min bästa vän Maria. I dag är en bra dag. I morgon blir ännu bättre.