Fredag- det kan bara bli bättre

Okej, maken har köpt ny telefon. Typ en iPhone fast Ericsson. Dag ett kunde han inte svara. Inte använda sina nummer. Inte ringa. Nu har han lyckats lista ut de funktionerna. I går och i dag vaknade vi av någon slags orkester inne i sovrummet. Det var den nya telefonjäveln. Och givetvis har han inte listat ut hur man stänger av larmet. Så efter en mindre konsert vaknar jag- på väldigt dåligt humör, Stella- med världens bästa humör och kattungen Uno- som firade familjens uppvak med att hänga i gardinerna. Jag får spel.

Nåja, det kan ju bara bli bättre. Har fått i Stella välling och ska själv avancera ner till frukostbordet. Just nu ligger vi i sängen alla fyra (jag, Stella och två av tre katter). Datorn i sängen ligger kvar sen i går kväll. Har upptäckt underbara SVT Play. Finns hur mycket kul som helst och ett toppensätt att avsluta kvällen på.

I övrigt innehöll gårdagen vår lilla roadtrip till Insjön. Blev en del shoppat faktiskt, bland annat ett par jeans.

Hemma igen var det dags för chipmärkning och vaccinering av kattungarna. Jag tycker att det är dags att höja katters status i samhället och alla katter ska chipas och vaccineras. Jag stoppade in Uno i kattburen och åkte för att hämta upp Harry och hans lillmatte Ella, sex år, som skulle följa med. Jag går hos veterinären i Orsa och på vägen dit i bilen pratade Ella om Kalle Moraeus och frågade om vi kunde åka och titta på hans hus efter veterinärbesöket.
När kattungarna, som skötte sig exemplariskt och fick många lovord av veterinären, var klara och vi lämnade behandlingsrummet så dyker Kalle Moraeus upp. Ella blev alldeles knäpptyst. Jag har varit hemma hos Kalle några gånger och vet att han har två katter som han högaktar. Han blev alldeles kär i Harry och Uno. Med skämtsam ton sa han att Harry borde heta Kalle.
I bilen hem berättade Ella att Otto, som hon tidigare döpt Harry till, numer heter Kalle. Och sen levererade hon en sån där underbar kommentar som bara underbara barn kan få till: "Jag glömde att fråga Kalle var Melodifestivalen bor".

I dag ska vi på bebissång. Det är ju vanligtvis på onsdagar men denna vecka flyttad till fredag. Sen väntar lunch på stan med Tin. Som skrivet, denna fredag kan bara bli bättre.

Knäckebrödsshopping

Torsdag allra redan. Så grått som det är ute i dag kan jag nog inte minnas att det varit förut. Men det är ändå lite mys på nåt sätt.

I går hade vi en rolig dag med Jessica och Tyra. Vi gillar verkligen att hänga med dem. Först en promenad längs ett stormigt Saxviken och sen myslunch på Kaffestugan. Småtjejerna är för söta när de sitter och klappar händerna samtidigt. De höll låda ordentligt och charmade en och annan.

I dag ska vi på en liten roadtrip med Stellas farmor. Insjön och Leksand är vår destination och jag ska bunkra upp knäckebrödsförrådet. Älskar hårdbröd! Kan hända det slinker med nån Iittala-pryl också. Lär garanterat få lov att gå in på Clas Ohlson åt maken också, hua!

Dags att sätta fart!

Om det vore så lätt

Ibland önskar jag mest i hela världen att jag vore på ett annat sätt. Att jag inte hade så höga förväntningar på mig själv och på andra. Att jag inte hade så höga förväntningar på livet.

För tänk vad lätt allt vore om jag tyckte höjden av lycka var att bara ha ett jobb, skitsamma vilket. Tänk vad lätt det vore om jag tyckte höjden av festlig mat var en torr fläskfilé med potatisgratäng. Att jag tyckte att förra höstens kläder faktiskt är helt ok även i höst. Tänk om jag kunde nöja mig med att vi faktiskt totalrenoverade kåken för ett, två år sedan, och att jag inte hade det där ständiga suget efter förändring. Tänk om om jag tyckte att Jysk hade de snyggaste inredningsprylarna, att det inte spelade nån roll om hårsnodden i håret inte matchade kläderna och att jag tyckte att livet var okej bara det rullade på som vanligt.

Grejen är att jag är inte sån. Och det är fan inte lätt, ska ni veta. Jag tycker absolut inte att jag är förmer än andra. Jag har bara andra förväntningar på livet än vad vissa andra har. Jag är nästan aldrig nöjd, jag vill alltid mer. Denna strävan gör mig rätt orolig, men ruggigt framåtsträvande ändå. Moment 22.

För inte så länge sedan blev jag intervjuad, vilket inte tillhör vanligheterna eftersom jag själv är den som intervjuar. I alla fall så fick jag frågan om mina tydligaste karaktärsdrag. Jag behövde inte tänka länge för att komma på det mest framträdande; perfektionist. Det betyder dock inte att jag är perfekt, långt, långt ifrån.Men jag har en strävan efter att allt ska vara "top of the line" och det är väl det som är problemet. För det finns inget som heter perfektionism. Ingen är perfekt, allra minst jag.
Det är jävligt jobbigt. Jag önskar att jag nästa gång på samma fråga svarar livsnjutare. Jag ska bli en livsnjutare av rang.

Med dessa något djupa funderingar rundar jag av denna tisdag. I morgon är en ny dag som ska njutas av. Ibland blir jag påmind om att man ska leva varje sekund som om det vore den sista. Och det ska man.

Humöret är här

Har inte känt mig på topp de sista dagarna. Känns som det ligger nåt och gror i kroppen. Nån irritation kombinerat med nåt fysiskt, typ en förkylning. Summan av kardemumman är att jag inte är mitt bästa jag, även om det känns betydligt bättre i dag än i går.

I går hade jag sorg. Harry flyttade. Det här är jobbigare än vad jag kunnat ana. Som tur är så vet jag att han kommer till världens bästa hem. Jag och Stella åkte dit med honom och han fann sig till rätta på en gång. Lycka. Väl hemma igen fanns ju Uno kvar, som reagerade med att bli jordens kelgris när brorsan åkte.

Som tur är så är min man något att hålla i när åskan går. För när jag var Harryledsen i går tyckte han att jag skulle bädda ner mig ett tag och vara för mig själv. När jag vaknade två timmar senare stod maten på spisen, gullungen hade fått på sig pyjamas och nedervåningen var dammsugen. Tack för det, min älskling.

Vad an rubriken då. Jo, vi har ju blivit försedda med en liten ängel. Som alltid är glad, nöjd och medgörlig. Faktiskt så att vi undrat hur hon kan vara så nöjd och lugn, med tanke på vilket jäkla temperament jag och hennes pappa har. Well, nu har det gjort entré i våra liv. För nån vecka sen när jag skrev om ouppfostrade ungar och anonyma fegkärringar skrev att jag skulle skriva om när Stella trostar (som om trots och ouppfostrade ungar är samma sak). Här har ni det: Jag har en trots-madam just nu. Som testar, som har fått en vilja av stål. Men vet ni vad? Jag tycker att det är bra. För tjejer med vilja kommer så mycket längre än de utan. När Stella testar så försöker jag vara konsekvent. Det funkar bar hittills. Som när hon var asförbannad häromdagen för att jag satt på henne strumpbyxor och hon ville slita av sig dem, som hon alltid gör med strumpor. Strumpbyxorna stannade på, för jag hade bestämt det.

En anledning till detta humör just nu stavas tänder. De har ju tidigare lyst med sin frånvaro, fram till en månad sen när första kom. Nu är det flera på väg upp så lillan har ont i munnen.

Nu sover den lilla ängeln med humör. Jag ska passa på att jobba lite och kanske få tid för ett glossigt magasin.

Slit!

Vilken dag! Vilket slit! Lämnade Stella hos sin älskade farmor och farfar vid lunch och sen har det gått i ett. Så skönt nu, har fått massor gjort. När vi var klara bjöds det dessutom på middag i världsklass i Selja. Jag har verkligen världens bästa svärföräldrar. Har aldrig träffat några mer omtänksamma människor. De ställer alltid upp och vi är så tacksamma för det.

Jag känner mig lite down, känns som om jag håller på att bli sjuk. Har mycket att fundera på också. På livet. På jobb. På människor. Det är en sån dag, en funderardag.

Ska njuta lite nu. Med min älskade make. Vi är ett bra team, när det gäller. Som i alla förhållanden och äktenskap så går det upp och ner. Just nu är det väldigt mycket upp. Känner mig väldigt kär i min fina man.

I morgon är det måndag igen. Jag känner på mig att det kommer att bli en bra sådan.

Kan inte sluta skratta

Har ni sett det här? Se det igen. Han är Sverigedemokraten personifierad: en dumskalle!



Trots att det har gått två veckor så är jag fortfarande upprörd. Hur gick det här till? Mest av allt så tycker jag så urbota synd om de puckon som röstat på SD och hävdar att de inte är rasister. Det är nämligen synd om den puckade människan.

Hej då sommaren

Jag gillar söndagar som denna. Knoppade in innan tio i går. Det måste ju vara nåt slags rekord? Innan tio en lördag liksom. Galet skönt i dag i alla fall. Har ätit sedvanlig gofrulle deluxe och tittar på Nyhetsmorgon söndag. Det är mysigt, tycker jag. Helst en grådassig dag som denna då man kan tända ljus.

Helgen då, den har varit bra. Det hela började i fredags med middag med våra finfina grannar Jenny och Jerker. Jag körde på italienskt tema. Jag gillar teman när man har middagar. Hur som helst så blev det en förrätt med italienska smårätter.



Till varmrätt helstekt ryggbiff, risotto och rödvinssky. Åts med de här fantastiska köttknivarna jag fått låna för ett fotouppdrag. Nu måste jag definitivt köpa loss dem. Det var som att skära i smör, fast det var kött.



Efterrätten är en gammal klassiker som jag verkligen älskar: vit chokladpannacotta med hallon. Festade till det med att göra egen garnering av vit choklad.



I går var vi lite trötta men det finns det ingen tid för. Jag fick sitta en stor del av dagen, Jenny tog sig nämligen an min man för klipp och slingor. Så jag satt på salong och hade det bra. När vi var klara tog vi en skön promenad hemöver och väl hemma igen var det kväller. Gjorde en god pasta med älgfärs. Blev helt överlycklig i fredags när en av Stefans kompisar kom förbi med en massa älgkött till mig, som tack för att Stefan hjälpt honom med lite elmaterial. Jag älskar vilt! Så god smak. Och man vet att djuren haft det bra.

Det har så klart varit en massa Stella- och kattungemys i helgen. Det är nedräkning nu, för i veckan flyttar Harry och Uno.



Sötnosarna sover i fåtöljen. Annars är tvättunnan en favoritplats, där ligger de båda två och sover. Fast oftast sover de inte, utan härjar.



Jag och en mindre version av mig själv.



Hur kan man älska två personer så mycket? Världens finest.



I dag har jag kli i fingrarna. Vill göra massor. Ska säga hej då och på återseende till sommaren och höststäda både hus och trädgård. Vill också hinna göra äppelmos, baka och en massa mer. Stella ska nog få vara hos sina farföräldrar på eftermiddagen så att både jag och pappan kan jobba ostört.

Sköna söndag, njut av den.