Tre lyckade experiment.. hittills i alla fall

Första dagen med soppa. Funkar hur bra som helst. Jag skulle aldrig gnälla över något jag själv gett mig in på. Och så vet jag ju att det känns så där magiskt bra i kroppen när man kommit över en viss tröskel efter tre, fyra dagar. I alla fall är det så när man slopar kolhydrater helt. Återstår att se hur det funkar med Cambridge, som ju är ett litet experiment för mig. Någon som har erfarenheter av Cambridge förresten? Kommentera gärna.

Experiment två anlände i dag. Isis. Efter att jag irrat runt halva Mora efter den rätta sortens kattströ. Jag är ju av åsikten att katter ska få vara ute men well, ragdolls vill gärna vara inne. Helst när det är så här kallt. Så hon får vara inne till att börja med och gå ut sen när det blir lite mildare. Spänningen var olidlig när hon släpptes ut från buren. Och inte minst när hon träffade Ramses. Men, som jag redan visste, så är de samma skrot och korn de där två. Det vill säga lika snälla och konflikträdda. Ingen sa ett ljud. De tittade på varandra och har sedan dess turats om att följa efter varandra, nyfiket. Isis har även varit tokkelig och redan sovit i min säng. Mys! Experiment två för tillfället funkar också riktigt bra.

Experiment tre då. Det var min kära mor som gav mig idén. Stella sover ju som bekant väldigt bra, i natt för övrigt tolv timmar och en kvart. Men hon låter mycket när hon sover, kan snarka och bökar runt. Så fort hon bökar lite så vaknar jag, som någon slags mammareflex. Häromnatten vaknade jag när hon fes, haha. Och jag som annars inte ens vaknar till klockor och telefoner. Så jag sover rätt dåligt emellanåt. Då kom vi på att vi ju faktiskt kunde flytta in lillan till sitt rum, som ligger precis mitt emot vårt så istället för en meter mellan vår och hennes säng så är det kanske fyra meter. Jag kommer alltså vakna om hon vaknar men inte om hon ligger och bökar eller snarkar. Det här experimentet går riktigt bra so far. Behövde inte ens söva henne utan la bara ner henne i hennes säng och sa gonatt. Perfekt.

I kväll ska jag försöka sova tidigt. Är så vansinnigt dålig på att lägga mig i tid!

En till urladdning

Har ju numer en digital systemkamera igen. Har köpt en med bildstabiliserare vilket jag varmt kan rekommendera. I praktiken innebär det att man kan ta bättre bilder utan blixt. Och blixt är ju inte så kul alltid. Det blir sån skillnad på bilderna! Här kommer ett axplock.

Håller ju (fortfarande) på med mitt dressingroom. Måste för övrigt bjuda på den roligaste historien om det lilla rummet. Stefans fasters man skulle en gång försöka komma på vad rummet kallades och sa "det är något med sallad". Stefans faster funderade vilket rum han menade. Han tänkte alltså på dressing som i salladsdressing. Den mannen är jävligt rolig han! Hur som helst så är "salladsrummet" under konstruktion och delen där alla hyllor är har jag inte flyttat in i ännu. Men det ska det bli ändring på!








Så har vi ju Stellas lilla rum som inte är i ordning ännu. Jag ska göra det till ett riktigt prinsessrum. Nu ser det ut så här: (Gardinen är en gammal duk, mattorna hade vi uppe i hallen innan renoveringen, skåpet stod i ladan i Venjan och har fått en turkos kulör och stjärnlampan köpte mamma för längesen på Kapplagården Konst och Hantverk.)




Är inte dessa Adidas-skor to die for?



Converse-pjucks som hon fått ärva från sin tremänning Emmie.




Den absolut finaste julklappen fick Stella av sin farmor och farfar. Den här pallen med Stellas namn i form av ett pussel har bästa svärisarna gjort själva. Helt sjukt! Så fiiiiiiiin.



Vi var ju ute i lördags, jag, Karin, Ludde och Ida. Glatt gäng!



Morsor på stan, höhö.



Morgonen efter höll jag mig dock bakom en arm men Ludde envisades med att ta kort!

I love rutiner

Som småbarnsmamma upptäcker man snabbt att rutiner är A och O. Rubbas dem kan det bli gnäll och kink så det vill man ju inte. Har haft ett i-landsproblem, kan man tycka eftersom stjärnan sover tio timmar per natt. Men hon har somnat så sent, typ vid tolv och vaknat vid tio på morgonen. Jag hade hellre sett att hon somnade vid nio, tio och sov till sju, åtta. Så de senaste dagarna har vi slitit hårt för att ändra rutinerna. Det har krävts lite gnäll, eftersom vi försökt hålla henne vaken utan små tupplurar om kvällarna. Successivt har vi skjutit tillbaka läggtiden. I går somnade hon halv elva och idag halv tio. Är så nöjd. Trodde hon skulle vakna vid åtta i morse eftersom hon somnade halv elva igår men icke. Sov till tio, 11, 5 timme. Nytt rekord! Inser när jag pratar med andra smårbarnsföräldrar att vi är lyckligt lottade!

Jag skulle ju egentligen börjat med cambridge idag men eftersom konsulenten inte anlände förrän efter lunch så får det bli i morgon istället. Hon sa att de första två dagarna är värst och att man kan få ett fruktansvärt humör. Eftersom jag har rätt hett temperament ändå så tyckte jag och framförallt Stefan att det var bättre att vänta till i morgon då han börjar jobba, haha. Så i morgon kööör vi.

Är rejält less på att inte kunna gå ut och gå med Stella på grund av kylan. Hon sover så gott i vagnen och både hon och jag mår bra av en eller två timmars friskluft per dag. Så nu längtar vi till mildare väder. Tänkte gå ut en vända själv i dag men efter att ha pratat med mamma som fått köldskador i ansiktet efter sin promenad så höll jag mig inne.

I morgon är det vardag igen då Stefan börjar jobba. Jag ska krydda dagen med ett besök på Berget i Orsa hos mamma och pappa som äntligen flyttat hem efter en månad i stugan i Venjan. Med därifrån följer Isis. Ska bli roligt med en till katt i hemmet. Stefan har varit minst sagt skeptiskt, men det var han till Ramses också, som han nu gillar väldigt mycket. Jag har använt mina 60 universitetspoäng i retorik till att övertala honom, hehe. Det är ju faktiskt så att djur får mig att må bra. När Stella blir lite större vill jag ha hund igen. Och senare ska, om hon vill så klart, jag återuppta mitt hästintresse tillsammans med henne. Ponnymorsa, det vore nåt det. Har redan börjat prata med svärfar om att bygga stall av något av uthusen. Underbara tanke!

Ensam hemma och nya riktlinjer

I kväll är det den årliga trettondagssupén i byn. Stefan är där och jag skulle också ha gått. Men de kändes inte riktigt bra att lämna Stella utan någon av oss. Hon är ju inte ens tre månader. Dessutom har hon varit lite gnällig på kvällarna de sista dagarna. Så jag skippade kalaset, helt enkelt, och det känns hur bra som helst. Hade iaf inte blivit kul att gå om jag skulle gå och fundera på hur Stella mådde härhemma. Trettondagssupén kan jag gå på hur många år som helst men Stella är bara liten bebis en gång.

Annat än hemmahäng var det dock i lördags då jag och Karin var morsor på stan medan Ella och Stella var med sina pappor. Stella och Stefan var hos farmor och farfar så jag bjöd på middag här. Vi drack champagne, pratade en del bebis men mest annat och hade verkligen supertrevligt. Vi premliminärbokade också en resa till New York i vår. Ludde och Ida anslöt senare på kvällen och sen gjorde vi Mora. Eller ja, hur mycket man nu kan göra Mora en lördagskväll i början av januari efter alla storhelger. Kul var det i alla fall och första gången jag var på krogen på ett år. Konstaterade på söndagsmorgonen att den största lyckan är att titta ner i en barnsäng och mötas av världens största leende.

Eftersom jag kunde dricka champagne både i lördags och på nyår så förstår ni säkert att Stella inte får mat av mig längre. Det är tråkigt att det är så och att det inte var något jag var förberedd på. När väl förlossningen var över skulle ju allt flyta på. Tjenamors. Att amningen kunde bli ett problem hade jag ingen aning om. När det var dags så gick det helt enkelt inte. Utan att gå in på detaljer så kan jag säga att det är på grund av ett konstruktionsfel och sköterskorna på BB sa att jag nog inte skulle få det att fungera. Som jag grät. Floder faktiskt. Men jag gav inte upp utan började med pump. Det gjorde ondare än ondast men jag slet med pumpen på BB och hemma till hon var åtta veckor. Det gjorde så ont att det stundom svartnade för ögonen men hon fick sin mjölk de första veckorna och det är huvudsaken. Tillslut sa min läkare åt mig att sluta med pumpen för att Stella mår bättre av en mamma som inte gråter flera gånger varje dag och har ångest på grund av en bröstpump. Det var det svåraste beslutet jag tagit och jag hade sån ångest. När jag väl slutade så mådde jag omgående mycket bättre och Stella är lika nöjd och glad som alltid. Det var den historien det. Har märkt att det här med amning är ett väldigt känsligt och smått hysteriskt ämne. För mig fanns det inget annat än att jag skulle amma och därför blev jag väldigt besviken när det inte fungerade.

Eftersom jag är rejält trött på kvarvarande graviditetskilon så har jag bestämt mig för att göra något åt dem. När jag inte ammar längre tar det dessutom ännu längre tid. Så nu ska jag ge mig på något jag aldrig gjort tidigare: Cambridge-metoden. Det vill säga soppor i ett par veckor. Jag längtar faktiskt efter att börja. Och jag vet att när jag påbörjar något sådant så har jag grym karaktär. Därför kommer nog det här inte att blir något problem. Ska komplettera med dagliga powerwalks och sen när jag börjar äta fast föda igen ska jag nog ta hjälp av en personlig tränare. Gjorde det för två år sedan och fick grymma resultat. Som jag brukar säga: Nu köööör vi.

Bildupdate

Har ju varit så utbota dålig på att lägga upp bilder så här kommer en rejäl update. Tyvärr hamnade bilderna i fel ordning, men det får ni ta.

Förra måndagen åkte vi till mamma och pappa i Venjan. Stellisen myste med Isis.



Isis, den vackra ragdollen, kommer för övrigt att förmodligen bli den femte medlemmen i familjen Westman/Jemthans. Hon är lite lustig... hon fick ju sin kattunge Vera i våsas och det gick hur bra som helst fram till en dag då hon helt plötsligt hatade sin dotter. Vera är dock superbästis med mamma och pappas andra katt, Viggo, så det vore synd att separera dem. Nu ska vi se om Isis och Ramses kommer överens. De är lite samma skrot och korn.. väldigt lugna och reserverade mot alla utom familjen.



Mys med mormor.



Kollade in Experium under en tripp till Sälen.



I Sälen fikade vi även med faster och Sven.



Stella sov hos Fjällbagarn.



Av tomten fick lillan ett babygym som hon fullkomligt älskar.



I mellandagarna fick Stella äntligen träffa mammas andra Stefan och mammas andra Stefan fick äntligen träffa Stella.



Julafton. Pappa/morfar och min hunk.



Stella och mormor igen.



Stella och tomtarna.



Ni kan ju själva kanske gissa vem som fick mest uppmärksamhet under julaftonen, och alla andra dagar också för den delen.



Morfar, faster och farfar.



Mitt lilla hjärta och jag.

Stella Iris Victoria Jemthans

Förresten så fick Stefan och jag tummen ur under en juldagspromenad och bestämde oss för vad vår lilla stjärna ska heta: Stella Iris Victoria Jemthans blir det. Vackert, tycker vi.

Iris efter min mormorsmor. Victoria efter Stefans mormor och faster Therese. Vi gick länge omkring och funderade på Iris eller Victoria men på den där juldagspromenaden kom vi på att vi ju faktiskt kan ha två namn.

Nu ska jag börja planera dop. Så kul!

Nytt år

Jag har varit en katastrofal bloggare den här julen. Men jag haft liksom levt i en mysvärld och knappt hängt vid datorn något, än mindre haft någon skrivlust. Kanske behövde en bloggpaus, vad vet jag. Nu känner jag mig dock lite bloggsugen så här kommer en update.

Sedan sist... har vi varit i Venjan på all inclusive-vistelse hos mor och far. Det var dags för den allra sista renoveringsspusselbiten att falla på plats - en trappmakeover. Är så synd att jag inte tagit en klassisk före-bild på trappen. Men om man säger ås här; lackad, grymt sliten furu. Riktigt, ruggigt ful. Liksom drog ner helhetsintrycket. Det är ett minne blott nu för vi har fått världens snyggaste trappa! Bildbevis kommer. Hur som helst så kunde vi inte vara hemma medan trappen gjordes om på grund av det starka limm som användes. Så vi åkte på stugmys i två dagar och två nätter. Stella hade med sig sin sprillans nya resesäng men eftersom det var så sablans kallt på golvet så ville jag att hon skulle sova hos mig (eftersom Stefan och jag sov i varsin säng i våningssängen). Jag och Stella på 90 cm säng varav lilla fröken tog upp 75 procent när hon stökade runt. Resterande typ två cm skulle jag sova på och det gick sådär. Dessutom var det fullmåne så både jag och Stella sov dåligt. Hon måste ha fått den där varulvsgenen av mig, hennes morfar och hennes farfar som alla har svårt att sova när de är fullmåne.

Förutom lite taskig sömn så var dagarna i Venjan underbara. Och det var verkligen all inclusive. Mamma servade med mat, bredde mina mackor på morgonen och bäddade till och med våra sängar. Lyx! På tisdagen drog vi till Sälen en vända och fikade med Therese och Sven på Fjällbagarn samt spanade in Experium.

I onsdags eftermiddag återvände vi till bygatan. Borta bra men hemma bäst. Märker stor skillnad på Stella när hon är borta och hemma. Hon trivs bäst här helt enkelt. Har också märkt att hon blir stressad och orolig om det är mycket folk och ljudnivån hög. Därför ställde vi in de befintliga nyårsplanerna som var att fira med ett stort härligt gäng i Älvis. Kändes inte så roligt om Stella skulle bli ledsen och orolig. Istället flyttade mamma, pappa, Ludde och Ida sin nyårsfest från Venjan till Långlet. Det kändes lagom i år. Vi åt skaldjur i gott sällskap, skrattade och skålade in det nya året med god champagne. Roligt också att få fira med Ludde och Ida, som äntligen kom från Uppsala. Stella fick de mest bedårande små rosa, vita och silvriga Adidas-sneakers av sin morbror och Ida i julklapp. Och på tal om snygga märkesbarnkläder så var Stefans kusin Lotta som bor i Helsingfors med sin familj här och fikade i går på dan. Hennes yngsta dotter Emmie är tre år och den lilla prinsessan har bara haft coola märkeskläder... som hon nu växt ur. Med sig hade Lotta en hel säck typ med helt underbara flickkläder från märken som Gant, Esprit, Mexx, Nike, Converse m.m. Jag tappade det totalt och blev så himla glad för alla kläder.

Nu kunde man ju tycka att jag skulle uppdatera med en hel drös bilder... men dessvärre har det blivit nåt knas med kortläsaren och jag orkar inte fixa det just nu. I morgon kommer jag dock sparka liv i och leka loss med vår sprillans nya digitala systemkamera med bildstabilisering. Det blir grymma bilder vet jag eftersom jag testade lite igår när den anlände med lillebror kameraproffset. Åh vad jag saknat en riktig kamera de veckor jag varit utan och bara haft en liten kompaktkamera.Det är så roligt att kunna ta bra bilder när man fått ett sånt fint objekt som Stella att ta bilder på.

Gott Nytt År alla som läser! 2010 kan bli hur bra som helst!