Äntligen lite vårvinter-feeling

Trots att jag vanligtvis är sjukt sur på mornarna så kunde inte ens jag lacka ur över det faktum att vi änu inte köpt en rullgardin till nyrummet. Solen strålade in bakom markisen så var jag glad över att vakna till detta finväder. Hoppas att den här vårvinterfeelingen kan stanna kvar och så småningom bli vårvinter minus vinter.

Helgen började med hockey i fredags. En av Hasses leverantörer bjöd och det blev en mycket trevlig kväll. Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen; viken jävla skillnad det är att gå på hockey i Leksand jämfört med Mora. Det går ju liksom inte att jämföra. I Mora är allt så B. Maten brukar vanligtvis inte vara nån höjdare och Mora-fansen är ena sorgliga stackare. De har en jäkla massa åsikter men ställer de upp i ur och skur? Nej, verkligen inte! Det är ju pinsamt att inte ens i sista matchen där det hängde på om laget fick spela i kvalserien eller inte så kunde de så kallade fansen pallra sig till FM Mattsson Arena. Då förtjänar de inte en elitserieplats. Annat är det med Leksand. Vilken stämning det är i Ejendals. Vilken tryck! Jag blev återigen sjukt imponerad och vilken annorlunda upplevelse hockeymatchen blev. Till och med jag hade kul. Maten var också riktigt bra och vi träffade trevlig folk.


Hasse var glad fram till att Leksand förargligt förlorade.


Jag var tyst i i tre perioder och satt på min plats. Rekord.


Stefan i Leksandströjan.


Ejendals Arena var proppfull med blåvita nissar.

Efter matchen styrde vi mot Mora igen där vi ramlade in hos Benny. Dit anslöt även Matilda och Tobias. Vi lyssnade på gamla godingar och snackade skit. Egentligen var det tänkt att vi skulle på galejet på Mora Hotell men Stefan och jag åkte hem när de andra gick dit vid halv två-snåret.

I går var jag på humöret from hell. Låg och tryckte i soffan men Lehanes nya fram till att Stefan åkte på match. Då pallrade jag mig ut i eftermiddagssolen. Och jo då, jag gjorde det igen. Grannarna på Blåmesvägen brukade när jag var liten tös säga att det absolut säkraste vårtecknet var när Sofia kom cyklade i shorts i mars. Nåja, det var inte riktigt så illa i år men jag överskattade vårvindarna något. Det blev således en frusen promenad.

När vi styrde mot Maxi för inhandling av Melodifestival.snacks kom vi på att vi skulle bjuda in Matilda och Tobias på mysbyxehäng. De var inte sena att haka på. Vi styrde upp plockmat, bland annat färska kronärtskockor och en ny favvis - hallomi, rostad paprika och stark indisk korv. Det hela läggs på en plåt och så ringlar man över lite olivolja innan det hela får vara i ugnen ett tag. Mumma.

Gårdagens schlageruppgörelse var spännande och oförutsägbar, som tur var. Vi hejade på af Ugglas. Det var dock ändå kul att Ernman vann och inte Måns eller Sarah Dawn Finer. Eftersom det i alla fall alltid går åt helvete i Europafinalen så kan vi lika väl testa nåt nytt. Kanske går schlageroperan hem i Moskva.

Nepp, nu ska jag ut och njuta av finvädret.

Salt och stabbigt

Lunchkrogarna i Mora håller en förvånadsvärd hög nivå. När våra kollegor från de andra kontoren kommer hit blir de altid lika positivt överraskade. Lönnkrogen spelar ju i en egen division, så klart, och Hörnan är bra i alla fall ibland. Claras har ju tidigare hållit hög standard men den senaste tiden har det hänt något. Det smakar inte bra. I dag var det filébuffé på menyn och jag, Stefan, pappa och farbror Olle satte oss till bords där. Buffén bestod av sönderlagad kyckling-, fläsk- och laxfilé. Det var torrt torrt torrt. Kantarellsåsen till var så salt att till och med saltomanen jag gjorde salta minen. Det serverades även beasås direkt ur tetra. Kändes så där.

Hoppas att Ejedahls arena håller högre standard på maten. Ska bli kul men allra mest längtar jag efter tv-soffan. Där eller i sängen med Lehane-deckaren trivs jag bäst i dessa tider. Givetvis i sällskap med mina två killar.

Inget slår en äggmacka

Vilken härlig morgon det blev i dag. Stefan är ledig så när jag kom ur duschen var frukosten uppdukad. Varje helg äter jag äggmackor, det får jag aldrig nog av. En halvgrov macka med kaviar och mediumkokt ägg - Så. Jäkla. Gott. Det fick jag även i dag så dagen började på bästa tänkbara sätt. Nu kan den bara bli ännu bättre...

Ska i väg på en grej nu på fm. Sen väntar jobb fram till fyra då En annan del av Långlets Bygata (jag, Stefan och Hasse) styr mot fiendeland Leksand. Ja, eller grabbarna hejar ju på de blåvita. Hur som helst så har vi blivit inbjudna till trerätters och lite trevligheter innan matchen och sen Södertälje - Leksand. Hade gärna gått på Hohenthals årliga middag på Mora Hotell & Spa som jag bivit inbjuden till men hockeyn blev bokat före. Kanske hinner in på den festen på vägen hem från Leksand.

Mätt

Torsdag och jag anammade en gammal klassiker; ärtsoppa och pannkaka. Nu är jag så mätt att det känns som om jag ska trilla av stolen. Mest på grund av alla pannkakorna med tillhörande blåbärssylt och grädde. Det blir typ ingen middag i dag.

Åt med Pamela och efter en halvtimme fick vi sällis av hennes make Magnus och hans bror som är autistiskt. Men åh så go han var den autistiske killen. Världens gladaste och det smittade av sig.

Förutom att sitta i pannkakspaltkoma så ska jag försöka få lite gjort nu på eftermiddagen. Vill att tiden bara ska försvinna nu så att det blir fredag förmiddag a.s.a.p. Då kommer svaren.

Äntligen nåt skoj

Har stått still på skojfronten ett tag. Fram till i dag. Då slog den skojigaste nyheten typ ever ner, helt otippat. För är det inte fantastiskt när längtan förkortas. Annars är det ju alltid tvärt om. Vi firade med kebabrulle och "Låt den rätte komma in" så småningom. Först ska jag på power walk med granne Maria. Ska blir riktigt skönt att komma ut!

Hungrigaste

Just nu är jag så hungrig att det svider i magen, trots att jag ätit en spenat- och fetaostomelett till frukost. Det kan för övrigt rekommenderas, framförallt om man äter en kolhydratsnål kost. I alla fall så känns det som om jag skulle kunna äta upp en mindre buffé själv till lunch i dag. Får finsällis också av hon den där som var magsjuk häromdagen men som nu frisknat till.

Vid onsdagar efter lunch infinner sig ett skönt lugn. Då är nämligen veckans tidning färdig att gå på tryck och man kan ägna sig åt sånt där man aldrig hinner med. Typ städa skrivbordet. Jag förstår inte varför jag är så dålig på att hålla ordning på kaoset på skrivbordet, hemma är jag ju väldigt bra på alla hålla ordning. Trots att vi har byggkaos. Nu blir det än värre. Två rum och ett badrum på övervåningen ska rivas och bli nya. Jag ser redan nu framför mig dammlagret i hela huset och hur Ramses drar runt allt spån i sängen och soffan. Hujedamig.

Post och soppa

I går när jag kom hem låg ett handskrivet kuvert adresserat till både mig och Stefan. Det piggar upp bland alla räkningar. Inuti låg roligaste kortet och en silverpenna.



Söta Matilda! I helgen när vi var här på en mellanlandning råkade hon rispa ett yttepyttelitet hål i vår silvriga halltapet med ett av de nyinköpta sängorden. Det är ju sånt som händer när man bor, och jag hade redan glömt det när kortet och silverpennan damp ner i postlådan. Matilda: du är för rolig och jag har nu duddat på silver i rispan. Det syntes inget innan och nu syns den ännu mindre.

För första gången på mycket länge hade jag noll inspiration i går när det gällde mat och gav mig därför på ett recept på morotsoppa med smak av apelsin och ingefära. På pappret såg det gott ut men usch och fy hur det smakade. Den här får ni inte receptet på:



Lyckades pallra mig ut på en promis i går trots att det tog emot. Så klart skönt när jag kom hem men inte skönare än att krypa ner i sängen med både Elle och Allt i hemmet som damp ner tillsammans med Matildas brev i går.