"God morgon..

... är du riktigt vaken än? Har du sett nåt nytt i tidningen... "

Nej jag är typ inte vaken. Men jag ska åka till jobbet ändå nu. Har sjukt mycket att göra i dag. Ska bland annat prova kinesielogi, vilket jag tycker verkar vara läskigt. Men det är väl nåt sånt där hokuspokus. Sånt där jag inte tror på. Inte ett skvatt.

Bye bye

Ungefär i ettan på gymnasiet insåg jag att det var ohållbart att leva ett liv utan glasögon. Jag fick mina första brillor kort därefter. Det blir dock inte någon glasögonorm av mig, kan jag konstatera så här nio år senare. Jag hatar glasögon. Tycker att det är snyggt på andra (klassiker) men trivs inte alls i dem själv. Inte ens när jag skaffade mina senaste från YSL i 8000-kronorsklassen (tack pappa). De har jag haft i två år och har dem bara när jag behöver, typ framför datorn, tv:n och när jag kör bil.

Så var det för ett par veckor sedan dags att gå till optikern. Givetvis utan brillor eftersom jag aldrig någonsin har dem på stan/i offentliga sammanhang. Herr Optiker tog fram min journal och tittade på mig: "Men varför har du inte dina glasögon på dig". Jag svarade att jag typ aldrig har det. Då frågade optikern hur jag klarar av att se något. Se gjordes en synundersökning.

Jag har brytningsfel, rätt mycket också. Tidigare -2,75 på båda ögonen. Det hade försämrats, berättade Optikern. -4 på vänsterögat. Plus närsynthet på högerögat. Tillsammans bestämde vi att vi fick lov att göra något. Linser blev lösningen. Senast jag provade linser var 2002 i Uppsala. När optikern stoppade i linserna svimmade jag. En väldigt traumatisk upplevelse. Efter det var vi inte riktigt överens, jag och linserna. Dessutom har det inte funnits så starka linser som jag behöver. Tills nu.

I morgon blir jag en linsbrud. Är så klart rånervös för att jag kommer att svimma igen. Funderade ett tag på att operera men med tanke på att jag svimmade när de satte i linser så känns det inte aktuellt. Får nog ta tag i min sjukhusrädsla först innan jag lägger 50 papp på att må riktigt dåligt.

Vad härligt det ska bli att se världen. Som på hockeyn i fredags, jag såg inget av det som hände på plan. Jag kan aldrig läsa menyer. Inte se på skyltar. Jag kommer ett få ett nytt liv.

Bye bye YSL

Syrran

När jag och brorsan båda flyttade hemifrån skaffade päronen två nya bebisar. Det här är en av dem, Isis. Denna donna är den vackraste katt jag någonsin sett, rent estetiskt iaf. Sen att hon är rätt trist, det får man ta. Men det har tagit sig... nu får man faktiskt klappa henne. Mammas prins, Wiggo, har jag tyvärr ingen bild på. Han flyr nämligen så fort han får syn på någon annan än antingen 1) mamma eller 2) pappa. Kul katt. Tacka vet jag Ramses.

I dag ska jag inte gnälla...

... inte på någonting. Speciellt inte på saker som; jag har inga kläder att ha på mig i helgen när vi ska till Tallin (egentligen vet jag att jag har så mycket kläder att jag inte ens har tid att använda dem), att jag måste laga middag när jag kommer hem aptrött eller att köket inte är riktigt klart. Jag tänker inte heller gnälla över att det är lite kallt, att jag har mycket att göra eller att min kille inte lägger smutstvätten i rätt korg. Det är bagateller. I-landsproblem. Skitsaker. Det finns egentligen bara en sak som är det viktigaste; att man får vara frisk. Kliché? Javisst, men i dag har jag träffat en kvinna som gått igenom en mycket elak bröstcancer och då känns inte mina vardagliga problem så stora. Faktiskt. Hon har berättat en mycket gripande historia om hennes sjukdom och ännu mer fantastiskt är att hon gjort något fint av det. Läs mer i Maggan.

I övrigt känner jag mig hel igen. Kändes som om jag var fjortis och nykär när Stefan kom hem igår. Härligt. Hade styrt upp hemlagad pizza trots att jag ville gå och dö i sängen när jag kom hem från jobbet igår. Hemgjord pizza is the shit. Med extra allt. Jag började med att koka ihop en äkta italiensk tomatsås av tomater, lök, vitlök, chili och rödvin. Bakade pizzadeg och slängde på både det ena och det andra på pizzorna. Min favvis alla kategorier är den med getost och salami. Mums. Även banan, curry och beasås går bra. Vi åt pizza tills det stod ur öronen på oss och sen var det mys för hela slanten. Vi skulle lätt vinna VM i mys om det finns nåt sånt. Såg även Varg med Peter Stormare. Besviken, trodde den skulle vara bättre.

I dag ska flitets lampa lysa. Kombinerad jobb/lunch och sen några besök innan jag måste bänka mig vid MacBooken och göra klart vissa projekt.

Fördomsfull måndag

Nyligen hade vi en mycket festlig fika här på redaktionen. Rätt så fördomsfull var den också, minst ut sagt. Tillsammans konstaterade vi att det namn du väljer till dina barn säger något om vilken samhällsklass du tillhör. Faktiskt var vi rörande överens allihopa även om jag (som vanligt) drog det hela lite längre. Nu ska vi eventuellt göra ett test och se om vår tes stämmer. Får vi syn på en white trash-morsa i taskigt sittande kläder, Foppatofflorkopior, illa färgat hår och gärna en cigg i handen så ska jag gissa vad ungen heter. Vad tänker jag inte avslöja här, med risk för att bli lynchad. När jag gissat ska Andreas springa ut och fråga om det är rätt. Lovar att jag kommer ha 9 rätt av 10.

Ett väldigt fint namn är Sigge. Jag hade faktiskt tänkt att om jag får en son en dag så ska han kanske heta Sigge. Nu är det bara ett problem. Stefans goda vän och släkting fick en Sigge i lördags. Då kan ju vi inte döpa till Sigge. Jag har sorg men är givetvis glad för de som fick en liten Sigge.

Längtar fortfarande

Är sjukt trött. Och kärlekskrank. Kunde verkligen inte sova i natt och blev till och med lite mörkrädd, vilket aldrig hänt förut. Vår nya dörrskylt "Gått till krogen" som svärmor passande nog gett till partyparet slog mot dörren i blåsten och det lät kusligt. När jag väl somnade och drömde massa tok så ringde det i telefonen 04.30. Livrädd blev jag först. Sen sur. Det var en lätt berusad älskling som glömt knapplåset. Jag fick höra på han och grabbarnas trams i en hotellkorridor i Barcelona. Undra hur pigga de var när de skulle ta taxin 05.30 till flygplatsen. Misstänker att det kommer hem en rätt sliten darling. Lördagsfestligheterna avslutades 08.20 i går morse. De gick direkt från nattklubben till frukostbuffén. En klassiker btw, något som jag gjort för många gånger. Nåja. Väl hemma lovar jag att han ska få bakistreatment med extra allt. Hemgjord pizza, chirre, dirre, lärre och film.

Det gällde ju att hålla fanan högt i lördags när man var solokvist. Hämtade upp min andra Stefan, handlade och lagade grekiskt. Mums. Karin kom med mycket glädjande nyheter. Sen anslöt även Heinz och Jimmy med mynta och andra mojito-ingredienser. Det blev nån sån och ett och annat glas vin innan Karin körde ner oss på stan. Började på Brasseriet där vi drack hallonsöja i rör. Stefan fick span på tjusig tjej men hon verkade vara på väg till Wasa. Då gick vi också dit och drack riktiga tjejdrinkar. Avslutade på Brasseriet innan vi tog taxi hem via Babs. Somnade dock "redan" vid halv fyra...

... i går blev det en väldigt skum dag. Söndagar är min och Stefans kvalitetstidsdagar. I går skulle jag mysa själv. Tur att både Elle Interiör, Hus&Hem och Allt om mat dök upp i brevis i fredags. Läsfrossa i soffan. Nästan hela dagen. Som tur är förbarmade sig mina kära päron över sin stackars ensamma dotter. Middag på Berget och sen körde vi en stor bänk från Tryckeriet till vår stora lada. Känns sjukt att det inte längre finns nåt Orsa Tryckeri. Hemma i Långlet inträffade sen något mycket märkligt. Mamma och pappa anslöt i bakiskväll. De hade nämligen kommit hem från sin lördagsfest klockan fyra på söndagsmorgonen. Ensam white trash morsa söker, grillchips och godis fick det bli. Myspys.

Nu ringde hjärtat och sa att han landat. Sex timmar kvar mao.

Kom hem älskling

Det finns ett lock till varje kastrull, sägs det. Jag trodde nog aldrig att man kunde känna så här mycket för en annan människa. Men det är fantastiskt. Fantastiskt att känna att man hör ihop. Just nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. Hela min kropp längtar. Jag kan inte sova. Längtan är fruktansvärd. Men, om cirkus åtta timmar kommer han hem. Det pirrar. Jag vet inte hur jag ska få tiden att gå. Älskar den där Stefan så sjukt mycket.

Hade inte klarat av helgen utan den här filuren...



... eller den här filuren...



Det är nu bevisat att alla de bästa killarna heter eller har hetat Stefan. Jag har min älskling Stefan J och en av mina bästa Stefan T. Ramses hette ju Stefan fram till att jag räddade honom både från det namnet och från en liv i misär. Jag älskar alla mina Stefans.