Topphelgen i bilder

Förra helgen var alltså av absoluta världsklass. Mycket ovant satte jag på mig jobbkläder och bytte ut skötväska mot handväska samt packade ner lilla vita datorn. Det var faktiskt riktigt roligt att åka till kontoret och så klart hur trevligt som helst att hänga med kollegorna. Jag har saknat dem och nog verkade det som att de saknat mig också. Var full av inspiration och motivation och det kändes bra. Saknade så klart mitt lilla hjärta men efter att hon sovit i vagnen medan Stefan och Hasse tog en morgonpromenad så kom de ner på stan och lunchade med mig på Kaffestugan, hela ligan. I brist på leksaker fick Stella leka med pappa Stefans chokladbollspapper. Sötnosen.





På eftermiddagen, när jag rundade av på jobbet, blev jag underrättad om att jag, för en gångs skull, skulle bli serverad middag på kvällen. Grabbarna skulle stå för matlagningen. När jag kom hem dammsög Stefan och Hasse stod i köket, kändes riktigt bra. Vi bjöd även in Tin till middagen och mycket överraskande ringde Ludde lillebror och sa att han var på väg från Uppsala för helgvistelse hos oss. Det är precis så jag vill ha det; älskar att ha gäster!






Under Hasses ledning hade grabbarna fått till en enastående god fredagsmiddag. Jag var mäkta imponerad alltså. En älgkalvfilé fick gå länge i ugnen på låga grader och till den serverades rotfrukter i ugn och en makalös sås på trattkantareller och bacon, bland annat. De hade även valt ut ett bra vin till. Blev en mycket trevlig kväll som avslutades med att grannarna Per och Maria anslöt och vi spelade Buzz till ögonen stod i kors på mig av trötthet.

Så blev det lördag och det bjöds ett härligt väder. Tin och jag bäddade ner småtjejerna i vagnarna och gav oss ut på en riktig långpromenad. Den blev så lång att Stefan och Ludde fick komma och hämta oss på stan eftersom vi inte skulle hinna hem innan Stella ville ha mat. Åh så skönt och trevligt det var.

På lördagskvällen var det så dags för den stora tjejfesten. Jag, Tin, Matilda, Karin, Carro, Kristin och Mikaela möttes upp på Lönnkrogen för en god trerätters. Till fördrink blev det strawberrydaquiri. Så. Gott. Alltihopa.




Lagom till åtta trippade vi iväg på våra höga klackar mot Tins place där vi såg Mello. Det är så man ska se Mello; med ett gäng galna chics. För en gångs skull kunde vi också vråla att rätt låt vann. Härligt Anna! Jag hade packat min rosa väska full med rosa Playstation och en massa Singstarskivor. Det var comeback, kan man säga, för jag har inte sjungit Singstar sedan innan graviditeten. Det var precis så roligt som jag minns det och det blev så klart slagsmål och mickarna mellan allt snicksnack. Faaan va roligt det är med sådana tjejfester.

Back in business

Senare, när jag orkar, ska jag ta och sammanfatta förra helgen som var av absoluta världsklass. Hade så roligt, hela helgen lång.

Det har varit stiltje härinne och det har sina förklaringar. En av dem kom smygande i söndags. Stefan låg hela dagen i någon slags magsjuka. Han var helt utslagen. Låg över soffan på mage och fattade inte att vi var i närheten, jag och Stella. Jag började också att känna mig konstig och i måndags var jag liksom orkeslös och slö. Så i går morse slog den till med full kraft; den värsta magsjukan i mannaminne. Det började tidigt på morgonen och när Stella vaknade vi åttasnåret fick jag lov att ringa hem pappan eftersom skyttetrafiken mellan sängen och badrummet hade börjat. Sen minns jag inte så mycket mer av dagen mer än att jag låg i fosterställning på det italienska kaklet i badrummet och skakade. Fy farao alltså. Tillbringade dagen i ett mörklagt sovrum och på toaletten. Först framåt kvällen, när Stella skulle sova orkade jag gå ner. Mest för att jag frös så att jag skakade så Stefan fick elda i kaminen till bastuvärme och bäddade ner mig med filt och täcke i soffan. Hade nog feber, men hade ingen termometer att ta med eftersom vi förbrukat den i Stellas stjärt. Jag var så törstig att jag övervägde att gå ner till älven och slänga mig i med munnen öppen. Men allt jag drack kom upp illa kvickt. Först framåt niotiden fick jag behålla lite avslagen cola. Och som jag behövde det. Orkade knappt resa mig. När ytterligare en timme gått och jag fick behålla vätskan satte jag i mig lite isglass och sorbet, som var det enda jag kunde tänka mig att äta.

I morse vaknade jag kraftigt medtagen av gårdagen och dessutom med fortsatt ont i magen och frossa. Stefan fick vara hemma i dag med medan jag sov till ett. Då äntligen började jag känna mig som mig själv igen och har sedan dess hållit mig vaken och symptomfri. Har ätit en rostmacka och söt, fet yoghurt, livsmedel jag aldrig skulle äta annars men nu behövde jag något snällt mot magen utan fibrer och med mycket energi.

Det absolut värsta med den härjande magsjukan var att jag inte fick kramas, pussas och gosa med mitt lilla hjärta. Kändes onödigt att vara henne alltför nära på grund av smittorisken. Har fått nöja mig med att prata med henne och snusat henne lite i håret. Gjorde så ont i mammahjärtat när hon i går sträckte sig efter mig och jag inte kunde ta henne. Lillhjärtat. Det ska jag ta igen ikväll. Jisses vad det ska mysas. Än så länge verkar hon ha klarat sig helt från mamman och pappans magsjuka. Hoppas innerligt att det förblir så.

Nu ska jag njuta av se Stefan kocka i köket. De händer sannerligen inte ofta men i dag får han göra sin paradrätt: pannkaka. Jag behöver energi och det är enda anledningen till att jag äter pannkaka, som jag anser är en efterrätt. Snabba kolhydrater, socker och fett - dålig kombo. Men nu behöver jag ta igen energi och då ska jag njuta i fulla drag av pannkisarna.

Utnämner...

... er till kanske världens tråkigaste bloggläsare. Det har varit ruskigt snålt med kommentarer. Trist!

Vilken dessert!

Det har inte blivit så värst mycket sött för min del de senaste månaderna. Sen den 6 januari, då jag drog igång projekt "bli av med graviditetskilona", kan jag räkna tillfällena på en hand så jag ätit något sött som i godis och efterrätter. Och well, det har gett resultat (tillsammans med Cambridge, övergången till GI-aktig mat och många långa svettiga promenader). I tisdags provade jag ett par av de minsta jeansen, storlek 27 med hög midja. Satt som ett smäck. I´m in! Nu kommer jag i alla kläder i garderoben. Känner dock att jag måste kontakta min PT och boka tid så att jag blir lite mer fast också.

Hur som helst. I kväll gjorde jag en dessert som var så god att jag redan längtar till nästa gång. Bästa av allt är att den är i dessertmått mätta nyttig och superenkel: Ananascarpaccio med svartpeppar och vaniljmascarpone. Det här kan jag verkligen rekommendera! Skär bort skalet på en färsk ananas och skiva i tunna, mycket tunna skivor. Jag använde mandolinen, en mycket bra investering som man får lövtunna skivor av. Sen la jag upp skivorna på ett fat och körde ett varv med svartpepparkvarnen. Jag blandade mascarpone (italiensk färskost) med en gnutta florsocker samt riktigt vaniljsocker (alltså ett svart, med vaniljfrön). Serverade vaniljmascarponen som en boll på ananasen. Herrejösses så gott!



Svartpeppar i en dessert? Kanske någon nu tänker. Men just det peppriga mot den söta ananasen och den syrliga mascarponen var så klockren.

Förutom jag och Stefan så avnjöts denna dessert även av mina föräldrar som jag bjöd på mat i dag. Till varmrätt blev det Chicken Tikka Masala, som jag lagade för nån månad sen. Fick lov att bjussa mitt Indienresesällskap på det. Och jo, de gillade det.

I övrigt har dagen bestått av en skön promenad, kan inte vara utan dem numera. Vid lunchtid checkade Stefan ut från veckans arbetsvecka för att komma hem och ta hand om Stella medan jag gav mig ut på fotouppdrag. På eftermiddagen möttes vi upp på BVC där det var föräldragrupp och denna gång var det pappor och barn som skulle vara där. Men vi mammor satt och kacklade i väntrummet och hade trevligt.

Dagens skratt fick jag när jag var hemma hos mamma och pappa i dag och hittade ett gammalt fotoalbum från när tjejerna och jag var i Bryssel och slog klackarna i taket för numer rätt många år sedan. Det är så roligt att hitta gamla bilder! Nu ska jag gå igenom päronens förråd i jakt på fler.

Dags att knoppa. I morgon ska jag jobba, känn på den. Min vikarie är sjuk så jag ska vikariera för henne. Vicka för min vikarie alltså. Ska bli kul faktiskt. Och sen är det skön, rolig helg. Livet leker!

Och så lite mat

Veckans mat so far då. Har kokat soppa på en spik fram till i går kväll då jag kom iväg till affären. Älskar utmaningen det är att hitta på något av få ingredienser och laga av det som finns i kyl, frys och skafferi.

I måndags blev det brässerad fänkål med kallrökt lax. Fänkål är ju rätt speciell i smaken. Lite anisaktig sådär och hemskt god. Speciellt till fisk och skaldjur. Brässeringen gick till så att jag skivade två fänkålsstånd och en purjolök fint på mandolinen. Tillsammans med några klyftor fint skivade vitlökar så fräste jag de hastigt i en gryta och slog på grönsaksbuljong och vitt vin, precis så det täckte. Sen fick det småputtra i kanske en kvart, till lagom tuggmotstånd innan jag pressade över citronsalt och citroncest. Hade en mycken liten skvätt grädde i också samt salt och peppar. Serverade med kallrökt lax i rullar. Gott!



I går kom jag hem sent och var riktigt trött efter bebisdejt, promenad och uträttande av ärenden. Men vem säger att snabbmat måste vara tråkig. Jag rullade in sparris i parmaskinka och grillade snabbt. Gjorde en sallad på ärtskott, gröna salladsblad, smörstekta färska champinjoner, skivad rödlök och soltorkade tomater och la sparrisknyttena överst. Ringlade på en god olivolja, krämig balsamvinäger, rostade pinjenötter och hyvlad parmesan. Fräscht!



Och så i dag då. Köpte blomkål, mest för att det var länge sen. Stefan rynkade på näsan, i vanlig ordning, när han såg dagens huvudingrediens. Men när jag kokat blomkålen i hönsbuljong med schalottenlök, hällt av, mixat, hällt på en skvätt grädde och creme fraiche och kryddat med hackad persilja, salt och nymalen svartpeppar så knorrade han inte - det kan jag säga. Gjorde några slags järpar till genom att blanda nötfärs med ett ägg, sambal, pressad vitlök och lite riven västerbottenost som jag grillade i favoritgrillen. Serverade med en sallad på babyspenat och pinjenötter (som jag har färdigrostade i en burk för att de hottar upp vilken sallad som helst).



I morgon åker vi till Indien igen. Jag ÄLSKAR det indiska köket.

Leva med längtan

I hela mitt liv har jag levt mycket på längtan. Efter händelser, personer, saker - you name it! Att leva med längtan är underbart. Det gör allt så mycket roligare. Sen jag fick barn har dock livet med längtan fått en helt ny innebörd. Nu längtar jag hela tiden. På kvällen längtar jag efter att Stella ska vakna på morgonen. Att höra hennes gurgel och "snackande" från spjälsängen, att titta ner i den och mötas av ett ansikte som spricker upp i det största leendet och att ta henne med mig till sängen för vårt morgonmys tillsammans - det är L Y C K AN i livet. Sen fortsätter längtet hela dagen lång. När vi ätet frukost och lekt längtar jag efter att gå ut och gå och så fortsätter det hela dagen lång. Jag blir så lycklig av min älskade Stella.

Dagen har verkligen varit med guldkant. Detta väder alltså. Jag saknar ord. Efter sedvanligt morgonmys gick jag ut i solen i två sköna timmar. Efter att vi båda ätit lunch gick vi ut igen. Denna gång fick Stjärnan dingla i en bärsele på min mage. Och så kul hon tyckte det var! Skrattade, pratade och gurglade hela tiden. Vi gick en sväng och hälsade på goda grannar.






Väl hemma igen efter eftermiddagsmål gick vi ut på den tredje promenaden för dagen men då fick Stella sova i vagnen igen. Så friskluft är något vi fått massor av. Vilket märktes på oss båda. Stella somnade som en klubbad säl mycket tidigare än vanligt och jag har varit så där mysigt mosig man blir av överdosering av friskluft. Underbart!

Vid middagen var Stella i sitt esse. Hon vill ju som vanligt vara i centrum så hon fick sitta på bordet. Det sägs ju att det finaste man har, det sätter man på bordet. Roligt att hon vid så tidig ålder kan sitta själv i korta stunder. Sötnosen!







Nu på kvällen fick mitt lilla hjärta vara med på hockeykväll med sin pappa och Hasse medan jag själv gick på möte. Det handlade om att bilda en ekonomisk förening för att kunna starta en friskola och kooperativt dagis i byn. Det var kul, men tog lång tid. Så lång tid att man blev så där fnittrig. Skrattade gott åt att jag och grannen Patricia såg exakt likadana ut. Vi hade likadana cremerosa tunikor från H&M, vitt linne under, svarta leggings och ljusbruna stövlar. Som pricken över i:et hade båda dunjackor med pälskrage och dessutom är båda ljusblonda. Haha.

För att avsluta där jag började så har jag galet med längt efter lördagens tjejmiddag. I princip samma uppställning som i lördags men kompletterade med Karin och Matilda. Mat, vin, schlager, Singstar och massa babbel. Galet vad trevligt det ska bli!

Bästa barnvakten

Av någon anledning så har jag fått vansinnigt svårt att sova på nätterna. Svårt att somna in och så vaknar jag lätt, vilket typ aldrig händer annars. Själva insomningssvårigheten kan ha å göra med att jag har en sambo som snarkar och pratar i sömnen och gärna lägger sig typ på mig. Sen har jag ju två yrväder till katter. Är Ramses inne så kör han och Isis nån slags katt- och råttalek runt hela huset och allra helst i sovrummet. Är Ramses inte inne så ägnar Isis istället all sin uppmärksamhet åt mig och bokstavligen klättrar runt mig för att få lite kel. Vänder jag sida flyttar hon efter och dessutom låter hon som en maskin när hon kurrar. Inte det lättaste att sova. Nåja, i morse tyckte jag att Stella vaknade lite väl tidigt (08.15, ja jag är bortskämd). Eftersom lillfröken inte är hungrig när hon vaknar (trots att hon inte ätit sen 20.30 kvällen före) utan hellre vill ligga och mysa och busa så flyttade jag över henne till min säng eftersom jag var så urbota trött. Då var Isis inte lika jobbig längre utan la sig hos oss och lät Stella klappa lite på henne och dra henne lite i öron och päls. Eftersom hon låter så sövande och har en ängels tålamod så somnade jag om och så även Stella. Vaknade en timme senare av telefonen. Så skönt med lite sovis!

I dag blir det bebisdejt i Östnor. Promenad it is. Klarar inte en dag utan promenad. Så skönt!