Persat

Tack att man kan vara så barnsligt nöjd och glad över att man persat plankan. Två minuter spikrak utan vila. Sen 2X30 sidoplanka direkt på. Firar med proteindrink. Det går bra nu.

Det här blev toppen av en toppendag. Har jobbat lagom mycket, fått egentid hos frisören och lekt med min dotter.

Nu: Kockarnas kamp. Kan ju bara inte missa det!

Tur utan tur

Fortsätter att älska hösten. Efter middagen idag packade vi in oss i bilen och testade ett nytt svampställe. En ynka kantarell hittade vi, men det gjorde inte så mycket. Vi fick nämligen en härlig stund i skogen med fika, fina färger och frisk luft.

En annan fördel denna årstid är ju att man kan tända en massa ljus. Det har jag gjort nu och ska ha en stund för mig själv i soffan. Ska bland annat planera vad jag ska göra med mina oxkinder som jag beställde på Maxi idag. Rödvinsbrässerad oxkind är nämligen bland det godaste och möraste man kan äta.

Uppåttjack

Många blir deppiga på hösten. Inte jag. Jag älskar faktiskt denna årstid. Det är en tid för nystart och en massa härligt mys i olika former. Just nu älskar jag mest det faktum att jag är duktigt igång med träningen. Det finns inget i hela världen som jag mår så bra av. Som en boost av energi som gör att jag orkar. Och blir en bättre mer välmående människa, mamma, fru och redaktör.

Det är som ett knark faktiskt. Jag måste ha mitt uppåttjack i form av att svettas på gymmet. Förstår folk som blir beroende. Jag är beroende.

Dagens konstaterande.

Längtar efter passet efter jobbet.

Ett stycke härlig helg

Det är en härlig känsla att vakna helt utvilad i kropp och själ på måndagsmorgonen, dessutom innan klockan. Att huset dessutom var nystädat och höstpiffat gjorde inte känslan sämre. 

Så som denna helg var vill jag att alla helger ska vara i höst. En skön kombo av nytta och nöje. I lördags förmiddag åkte vi mot Öje, där Matilda, hennes systerdotter Selma och Tobbe befann sig i den sistnämndas föräldrars fantastiska hus vid sjön. Är det något det här paret kan så är det att rodda roliga saker. När vi kom väntade två fulla korgar med godsaker, sex flytvästar och en båt. Vi åkte till Sheep shit island och slog läger. Småtjejerna, som är nästan exakt lika gamla och kommer ruskigt bra överens, plockade lingon och blåbär, vi gjorde upp eld och improvisionslagade lunch på en muurikka över öppen eld. Härligaste matupplevelsen på mycket länge. 

Efter några timmar i friskluften åkte vi båten hem igen, där väntade bastu och en eftermiddagsdrink i relaxen precis vid sjön. Då mår man... så jävla bra. När tjejerna somnat lagade Matilda en gomiddag som vi avnjöt med mitt favvodruva Zinfandel. Sen somnade alla på stört. 

Det är roligt att åka båt. 

Såååå härliga ingredienser.

Utomhuskockan.

Gott!

Vilken lördagslunch!

Mor och dotter äter världens godaste muffins. 

Fina, fina vän. 

Sötnötter. 

Lingonplock. 

Summer of 2012

Det var ett tag sen!

Kör en liten tillbakablick på sommaren. Den har varit grym. Längesen jag var så nöjd med en sommar faktiskt. 

Vi var på Gotland, här med Luddes Ida och hennes syster i Visby. 

Framförallt så bor mina fina kusiner på Gotland och för andra året i rad så tillbringade vi en fantastisk vecka med dem i Visby. Vi åkte också runt en hel del på ön. Älskaälskaälska Gotland. Från vänster, Martin, Anna, Lisa, jag och lillebror Ludde. Första gången någonsin alla är samlade. Tack för det, Facebook. 

Stellas tremänning Ossian. De har verkligen funnit varandra och är så fina ihop. 

Vi har introducerat ett kommande intresse. I alla fall om mamman får som hon vill.  

Vi har gjort utflykter även på fastlandet. Här på Furuviksparken. 

I sista inlägget från i maj skrev jag ju om de saknade kattungarna. Well, jag letade reda på dem tillslut. Isis hade fött dem i grannen Anders gamla stall, på höloftet bland isolering och halm. Det var inte det lättaste att hitta dem, tro mig, men vilken lycka när jag väl gjorde det. Det blev fyra tjejer. Stella ville att alla skulle heta Molly. En fick göra det och övriga arbetsnamn blev Maj, Märta och Margit. Vilken sommar vi haft med de här tjejerna. En hel del bus, klättring i gardiner, omkullvälta blomkrukor, kiss och bajs men framförallt så himla mycket kärlek.

Jag hade ju lovat Stefan att ingen skulle få stanna. Men det var nåt speciellt med "Molly". Förra veckan försvann hon och var borta ett dygn. Jag grät, letade och letade. När den lilla ulltussen kom hem igen bestämde jag enväldigt att hon skulle få stanna. Har vi två kattor kan vi likaväl ha tre. Lyckan i Stellas ögon när jag väckte henne kommande morgon och berättade att Mollan skulle vara kvar var värd alla tuffa diskussioner med den nyblivna trekattshussen.

Dock kändes Molly som ett tillfälligt namn, och anledningen till att hon heter det är för att Stella är så förtjust i vår lilla grannflicka Molly. Vi har ju Isis och Ramses sedan tidigare så jag bestämde mig för att stanna kvar i det gamla egyptiska. Säg hej till Kleopatra, aka Kleo.

Det är något speciellt med att få behålla en katt som man pysslat med från första stund. Hon har en alldeles speciell plats i mitt hjärta och jag är rätt övertygad om att hon kommer att bli världens goaste missa. Redan nu lyssnar hon nämligen när man pratar med henne, är en hejare på att kela och gosa och leker gärna med lillmatte som kånkar runt henne på diverse olika sätt. Dessutom har hon blivit bästis med Ramses. Det här känns bra och jag har längtat efter fler djur under en längre tid.

Jobbar sedan förra måndagen. Det känns riktigt bra. Ser också fram emot en grym höst.

Hjärteont

Hade igår morse bestämt mig för att inte släppa ut min kära Isis något mer eftersom hon enligt mina beräkningar skulle föda när som helst. Men min lilla Stella visste ju inte det, och släppte ut henne som vanligt när hon ville gå ut i går morse. 

Jag jobbade hemma på förmiddagen i går och ropade som en tok, sen fick jag lov att åka till Falun på möten men engagerade maken som ropade en vända på eftermiddagen. I går kväll ägnade jag många timmar åt att försöka leta reda på henne. Jag har krypit under varenda härbre och letat i varenda lada i närheten. Hon kommer annars direkt när man ropa så jag är numer helt säker på att hon fött sina ungar någonstans ute. Och jag vet inte var. Det gör så himla ont i mitt hjärta, jag vill ju veta så att hon och ungarna mår bra. 

Dåligt och bra

Glad i hågen och blomstershoppingsugen till tusen rullade vi in på Granngårdens parkering, jag, svärmor och Stella (den sistnämnda mycket stolt över sin nya chockrosa solhatt). Vilken jävla besvikelse. Det enda som fanns att köpa var några stackars torra plantor som var både fula och vissna. Jag sa vad jag tyckte och fick svaret att leverans kommer i morgon. Tog nya tag på Maxi, men även där gapade det tomt i hyllorna. Jag var så jädra besviken när jag åkte hem med tom bil, den som skulle vara full med örter och blomster i massa färger. Får ta nya tag i morgon.

Det braiga med den här kvällen var dock att jag fick tid för annat än att ha jord på fingrarna. Jag har skurat altanen, tagit fram alla utemöbler, klippt rosenbuskarna, rensat ogräs, klippt lite gräs (resten klippte min man), krattat och allmänt fräschat upp i vår trädgård som är av modell större. Nu försöker jag varva ner men som vanligt när jag väl satt igång ett projekt så kan jag liksom inte sluta. Att ta sig till soffan med datorn är ett stort steg.

Kvällens lärdom är alltså att det kan komma något bra ur något dåligt. Andra lärdomar är att inte klippa taggiga rosenbuskar iförd leggings av klassisk nylon samt att den årliga diskussionen om gräsklippning är ett mycket säkert sommartecken. Jag menar att man kan åka så fort som åkgräsklippar´n går. Maken menar att det inte blir riktigt klippt då. Så det blir en katt- och råttalek. Jag speedar och han springer efter och säger åt mig att växla ner. Humor.